Skaffa en egen gratis hemsida   

Ladda om sidan/Synkronisera inloggning
Besök en slumpmässig hemsida på Zoomin

 

              THRIM 1957                             Välkommen!                             ODIN 1986

                                                             

                                                           Klicka på Team-H för att komma till start.

                      

Våren kommer!

Det känns i luften att det börjar bli vår.

 

Det märks även i kalendern om man säger så, vi har varit på skogsdag med pojkarna, en dag med Holmen då var Thrim med och drog fram timmer till ett riktigt gammaldags storlass, sen var vi på skogsdag med Odin som FNH och JUF ordnade. Vi har varit på påsk middag. Vi har kommit hem från forbonderesa och hingst premiering. Vi har varit och hälsat på nytilskottet Flugan (bilder kommer). Vi har varit på Hölick och hälsat på, mm, mm. Ja, vi har hunnit med en hel del på sista tiden. 

 

Nhitroz har fått en kraftig bakterie infektion i kroppen så vi har varit på några besök hos vetrenären igen, stackars kille han hinner inte bli frisk från det ena innan det andra slår till, men nu får det vara nog så han blir bra och vi kan börja träna igen vi saknar det båda två. Sen har jag hunnit vara dålig i några omgångar.

 

Vi har riddarträning varannan vecka, (fast vi har missat tre på rad nu, kan det bero på matte kanske?!) Sen så rider vi lite AR för Åsa, de skulle vara en gång i veckan men vi har inte ridit sedan den 17mars, f..n oxå vad jag blir less när inte kroppen vill det hjärnan kräver. Jag har även börjat på en "tävlingssekreterar" kurs, husse jobbar och jobbar, jag gör det jag kan för dagen och nu har jag gjort bort mig.

 

I tisdags red vi vårt första pass på länge för Åsa och det gick skapligt, med tanke på att vi inte kunnat träna regelbundet och riktigt på ett tag. Åsa är suvrän på att förklara och peppa oss och vi skrattar en hel del under våra pass. Just nu har jag en period då jag inte har någon balans, kraft eller koordination, så det blir lite tok. Som tur är har jag den bästa hästen i världen som går på fyra ben, han accepterar mattes klängande på ryggen och gör sitt bästa för att förstå vad jag menar med mina klumpiga hjälper. Jag har även lagt mig till en ovana att låsa armarna och följer helt plötsligt inte med riktigt i gången, kan det bero på att jag är super sned och kraftlös i kroppen?!, huuum, det kan vara så kanske. Jag vet att det blir bättre och att jag återfår balansen och allt det andra som inte fungerar som det ska, frågan är bara hur lång tid den här perioden ska vara innan allt blir som det brukar.

 

Sen i fredags lastade vi och åkte till Susanne där vi hade vårt andra pass för Åsa, vi skötte oss ok och Thrim jobbade på jätte bra och gjorde sitt jobb som en riktig gentleman, trotts att det var hästar i hagarna runt banan och några som var ute på stallplanen så lyssnade han kalas och då ska ni veta att det var läääänge sedan vi var på just den här banan och tränade. Duktig pojke.

Ja men när man ändå är på G kan man väll inte sluta, eller hur?!! Jag tog ut Odin på en liten skogs tur, men med Thrims lektion färsk i minnet så kan man ju inte bara sitta där och se glad ut. Man måste ju så klart träna lite vikter och förflyttningar och se hur fort den lille lär sig, (kan skvallra om att han är VÄLDIGT lätt lärd, hittills ialla fall hoppas att det fortsätter i den här takten, då har jag snart en till riddar/AR  häst att använda) vi tränade även på att rida med "svärd", pinnen vi använde fick slå på saker, rassla i snön på backen, fara förbi ögon/öron, klappa lite på kroppen och vifta runt så han lär sig att det är heeelt ok och vara riddarhäst och ha ett eget svärd, bra kämpat killen. Sen...tvär däck i soffan, det var meningen att vi skulle på bio men det tar vi en annan dag.

 

Det är inte bara våra pojkar som har fått vår känslor, även mattes hjärna känner av våryran, då blir man lätt lite lockad av det vackra vädret, så en lite längre tur på lördagen skulle ju inte vara så tokigt kanske?! Jag ringde Kristin, hon och jag brukar utforska lite nya vägar och försöka rida på okänd mark tillsammans och få några riktigt härliga och minnes fulla turer tillsammans med våra hästar. Jodå, sagt och gjort, hon lastar Lindeman och kommer hit, när vi rider ut mellan våra grindstolpar säger jag till henne "Du, jag tror inte att jag skulle sitta till häst idag, för det gör redan djä....gt ont", men men , hjärnan styr och solen gassade så härligt då kliver man inte av och går hem efter tio meter i sadeln ska ni veta.

Vi red runt och kollade upp lite vägar för framtida bruk och var borta i ca 2½ timme, smaaaart Maddis! Men kul var det och vi fick se en hel del roliga saker och en hel del idiotiska bilister, att dom aldrig lär sig att hästar är levande djur! Tur vi har coola killar säger jag bara!!!

En kille körde om oss när han fick möte och Thrim fick kliva åt sidan för att inte bli träffad, hade jag inte tittat bakåt för att se vad han reagerade på så hade jag aldrig hunnit lyfta upp min fot och då hade den slagit i backspegel på bilen, "hahahaha" vad "roligt" det är med "hänsynsfulla", "förstående" och "trevliga" bilister, man bara måste "älska" sina mad trafikanter.

Ok, inte alla kör på det viset, men av alla bilar som vi stötte på under vår tur så var det två!! som körde under 80-100 när de mötte/körde om oss och det var en traktor och en bil som låg bakom den. Nästa gång hoppas vi att några kan förstå att våra djur kan bli rädda och reagera på något som ligger i diket och kasta sig ut framför deras bil utan att de har en tanke på att bilen är farligare än det som kan tänkas ligga i dikeskanten. Snälla ni, vi skulle aldrig vara ute i trafiken om vi inte hade hästar som var säkra bland alla fordon, men det finns faktiskt en naturlig faktor när det gäller djur, vi kan inte alltid förutse vad de kommer att reagera på och de är av naruren flykt djur och SKA fly från faran. Då struntar de blankt i om det kommer en bil i 190 knyck på den andra sidan (dessa djur har nämligen inte gått på trafikskola och lärt sig alla trafikregler), så vi ber er visa hänsyn till era med trafikanter, vi hör faktiskt oxå till den kategorin.

Tack på förhand till alla er som hädan efter tänker på oss som sitter oskyddade på våra älskade hästar i trafiken. Tack till er som väntar på att sikten är klar och tack till er som sänker farten, tack även till er som har ett leende på läpparna när ni träffar på oss.

 

Oops, nu är jag ute och cyklar från det jag tänkte skriva om, men ni känner väll mig, det blir lätt så.

Vad var det nu??? Jo visst ja vår tur, vi fick en härlig sväng och hann prata av oss en hel del, sen tog vi några härliga galopper innan vi var hemma igen och Kristin kunde åka på påsk middag, bara 38minuter sen, så ni ser även hon har ett späckat schema. Thrim fick en blöt dusch och en efterlängtad hö tuss. Matte fick krypa till korset och känna sig besegrad av smärtan, den sitter i än idag/natt. Okej, håll i er eller sluta läs för nu tänker jag gnälla ännu mer, mycket mer.

 

Jag hatar när min hjärna gör så här mot kroppen och jag hatar när kroppen gör så här mot hjärnan, jag vill ju bara vara ute med djuren och njuta av  deras sällskap så mycket jag kan. Därför känns det rent ut sagt för djä...ligt att jag ska ha så förbaskat ont när jag har haft så kul och kännt att jag uträttat något possitivt. Jag vet att hjärnan inte lyssnar när den väl satt igång något, då struntar den i att kroppen skriker av smärta och bara vill lägga sig ner och dö. Hjärnan ryter då tillbaka "upp din latmask, alla andra kan ju, bara lite till, kämpa nu, vi kan oxå, ta i, skit i att det gör ont vi måste hänga på, vi ska BARA göra det här klart". Medans kroppen säger "snälla sluta, jag är trasig, jag gör ont, det blir bara värre, jag står inte ut, du skadar mig, jag orkar inte mer, nu ger jag upp". 

Ja, vad lär men sig av det då tror ni? Inte ett dugg, jag är så glad att jag kan, även de gånger jag bara tror att jag kan, så jag måste försöka koppla bort kroppen och försöka leva ett "normalt" liv mellan varven. Jag lyckas aldrig bli fri värken och det onda, hur än roligt jag har och hur än hårt jag försöker, den finns där hela tiden ihållande och störande. Men jag vet även att om jag inte körde över mg själv ibland så skulle jag inte stå upp, kanske inte ens andas mer.

 

Nog nu! Jag har många fina och underbara minnen att tänka på i dag när kroppen sagt upp sig och vägrar sammarbeta med hjärnan.

Solsken, Nhitroz, hästarna, upplevelser, dofter, syn intryck, kännslan, vänner och familjen.

Jag är så lycklig att vi har så underbart, överlägset, förstående, älskvärda och väluppfostrade djur att vi kan ha roligt tillsammans fast jag igentligen inte kan.

Jag är så lycklig att jag får chansen att vara ute med djuren och lära mig av dom. Jag är så lycklig att jag har min familj och mina vänner.

Jag är så lycklig att sommaren kommer med värmen.

Jag vore så lycklig om bara kroppen kunde sluta göra så ont.

Nä nu ska jag gå och ställa mig i duschen igen och sen ska jag lyssna på en bra bok.

 

Sov gott alla!

Tänk att våren är här och att sommaren kommer med stormsteg.

Var snäll på varandra och sköt om era djur!

//

Ett litet PS. vi såg tre tussilago och en blåsippa!!! VÅÅÅR! 

 

Måndagen den 13 april 2009 kl. 02:32

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [4] Kommentera detta inlägg

 

Kommentarer

Bili hemsida 
2009-04-15 08:15
Vad mycket roligt ni gör med era hästar, och så vackra hästar ni har sen! Kul att kunna använda sina hästar på så många sätt.
Visst är det trist att vara dålig i kroppen, antar att du är ganska mycket yngre än mej, man vill så mycket och så har man ont. Men jag kan säga som lite tröst kanske, jag hade mer ont i ryggen förr, nu är jag väl lite mer "rädd" om mej och jag har,peppar,peppar, inte haft ryggont sådär ordentligt på flera år. Vill gärna se mej själv som ridande pensionär om ngra år, gärna livet ut.
Bilister ja, jag har väl inte haft några stora problem, de flesta är väldigt hänsynsfulla här, men vi har bara en liten grusväg här, är väl värre om man måste ut på asfalterade vägar. Man tycker de borde förstå at det är ett djur man är ute med som kan bli skrämt.
Ha det bra! Birgitta
Svar till Bili:
Team-H hemsida 
2009-04-15 11:08
Jo vi brukar hitta på allt vi bara kan med våra pojkar, det är alltid roligt att finna nya aktiviteter åt/med dom och se hur dom svarar på det. Jag vet att jag måste vara mer rädd om mig det är ett av mina problem, jag har ingen stopknapp, jag kan inte be om hjälp och jag kör över mig själv hela tiden, phu, men jag kanske lär mig. Värken kommer jag aldrig bli fri hur än lungt jag tar det, så det får jag leva med, men den kanske kan bli lite "rundare" och inte alltid vara så "taggig", men jag vet även att min kropp blir sämre och sämre från år till år och den blir aldrig bättre, pga EDSen och fibron. Jag måste hålla på med hästarna/hunden annars slutar kroppen fungera, har tom blivit rekomenderad av mina läkare på Akademiska (jag blev förvånad själv när dom sa det) att aldrig ge upp djuren, för mitt eget bästa (å det tänker jag aldrig göra heller dom betyder alldeles för mycket). Vad härligt det lät att du vill bli ridande pensionär, hoppas att din rygg håller och att du får njuta av dessa underbara djur i många långa år framöver.
Djuren gör livet värt att leva!

Sköt om dig så hörs vi igen //Maddis
Tina h 
2009-04-15 15:46
<3<3 gillar dig vännen gnäll på du
Svar till Tina h:
Team-H hemsida 
2009-04-15 16:05
Tack, det känns skönt! Gillar dig oxå!!

(Har du kollat in Silje????) Tjoho vad kul hon har!

 

Skriv ett meddelande

Namn
(obligatorisk):
URL
(hemsida/blogg):
E-post
(visas ej):
Meddelande:

 

 
nil

 

Kategorier

Allmänt

Arkiv

 2012

 2010

 2009

 2008

Bloggar

Zoomin: Nyheter & feedback

Länkar

Nyligen.se

Flöden

RSS-flödeRSS 2.0

 

.

 

Thrim 1957 &  Odin 1986

 

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

¤¤¤¤¤¤


    Website counter

free counters