Skaffa en egen gratis hemsida   

Ladda om sidan/Synkronisera inloggning
Besök en slumpmässig hemsida på Zoomin

 

              THRIM 1957                             Välkommen!                             ODIN 1986

                                                             

                                                           Klicka på Team-H för att komma till start.

                      

"Globen Bloggen" Del I

Jaha, då börjar jag från början då! Datan lade av och ALL text som jag redan skrivit försvann i luften någonstanns! Får man svära nu??? @#¤¤%&/&%#""#@@!!

 

I brist på min ork och på tid så får jag göra på detta vis, för att inte hålla er på sträckbänken längre. Jag delar helt enkelt av bloggen i flera delar av det som är kvar.

 

Då vi redan skrivit att torsdagens smyg premiär gick bra så behöver jag väl inte skriva något mer i det ämnet va?!

 

Ja, ja, ok jag ger mig, här kommer en liten inblick i torsdagen......

Morgonen började med att vi motionerade hästarna inne på "Hovet", som är en annan arena som låg lite vid sidan om, under jord. Där höll allas vår Holländare (han som ägde firman som skötte banorna under hela evenemanget) på att vattna banan och "om hästarna tålde vattensprutet" så fick vi vara där och träna medans han körde runt där. Sagt och gjort, hästarna pallade ju med att det sprutade vatten, så Per-Arne och Bella passade på att ta en dusch inför kvällens uppvisning så de var rena och fina när de skulle in, medans dom samtidigt motionerade lite, två flugor i en smäll ni vet, (tror även att Luringen passade på att ta sig ett svalkande dopp i "fontänen"). Holländaren blev väääääldigt impad av våra nordsvenskar under den här tiden som gått, så impad att han tom "tjatade" till sig att få åka med i en släde på uppvisningen, fullt påklädd med vargskinnspäls och allt. (Klart att han skulle få åka med!) Men först lunch till oss alla!

 

Vi gjorde oss iordning för showen och stod och väntade på att ridån skulle gå upp....

Vi var så nervösa att tänderna skallrade så det nog hördes ut, ni kanske trodde det var hästarnas klippeti klopp som hördes, men det var våra knäskålar som skakade! Näverluren tutade vackert som vanligt och då var det dax. När vi tidigare tränat så var det tomt på läktaren men nu var det folk som apploderade i takt med musiken och vi alla sträkte upp oss ordentligt, så även hästarna. Odin själv galopperade på stället och jag kröp in i en liten bubbla och bara var med honom (å såg inte någon alls i publiken, sorry) och pratade lugnande tills han föll in i en lugn lunk och gjorde det han skulle göra. Phuuu!! Då var de varven över och vi skyndade oss att svida om till vinterskruden som skulle böras i nästa inträde på arenan.

 

 Tadaaaa, så gick ridån upp igen och vi kom in med slädar dragna av Bella, Sent, Uddson, Lipton, Luringen och Frodo, med klövjesadlarna gick Bristol och Odin. Den här ingången så gick husse med Odin och jag slinkade med hängande i bröstan på klövjesadeln och det var inte lätt kan jag tala om. Försök att få med ett ben som inte vill vara med och göra som man vill, i en fart som skulle passa in på en dragracing bana! Den skritten som hästarna fått under den här resan skulle ni vara med om, ett perfekt sätt att förfina gångarterna på! Men det var bara att bita ihop och trampa på, när vi väl var ute igen så hade min knäskål hoppat iväg och låg inte där den skulle om jag säger så, ploppa tillbaka den (AAAJJJJ!!) och gick vidare. Som tur är så var Odin vänlig nog att bära mig bakom kulisserna när jag inte hade min rulle med, tack min vän! Efter den gången så var jag ytterst noga med att tejpa benet med några rullar flexitape så hela benet blev så stelt det bara kunde, le och se glad ut, men det gick det oxå. Tack Uffe!! För alla rullar flexi som gick åt under den här tiden, utan dom så hade jag och Odin fått sitta i varsin stol på läktaren och titta på....å det ville vi absolut inte göra, svika gänget på det sättet! Vet ni, vi alla överlevde vår första show på globen! Kan inte annat än att jubla nu! Jabbadabbadooooo, gud vad jag är stolt över att vara en av de som har förmånen att vara en särskild människa för en underbar nordsvensk!

 

Då hoppar vi över till fredagen då.....

Den började som vanligt med att vi motionerade hästarna. Odin hade fått massage av Jossan före det, då han var så stel efter att ha tittat sig över axeln hela vägen ner till globen, ja så att alla i ledet bakom var med och inte gått på villo vägar. Så jag red honom lite och sedan lade vi på selen så han fick gå med släden utan några krav. Under vår träning på Hovet så dök det upp en hel massa andra hästar, hela fjordinggänget kom och gjorde oss sällskap och två åttaspann och ett fyrspann med shettisar, förutom en traktor med vält och harv vill säga. Det var makalöst häftigt när dom började spänna för alla shettisar till ett tjugospann, med 250 meter töm, snacka om tömfattning. Tömmarna och hästarna (ok, selarna) var märkta med olika färger (å det förstår man!) och när de satte igång spannet så hör jag -Grön går inte i drag, ändra lite där. Pill pill så var det klart och alla gick som det var tänkt. Det var en otroligt häftig syn, att se de små hästarna så sammansvetsade och duktiga på att utföra sitt jobb, i täten gick det fyra hingstar från Ponnyexpressen, sen kommer åtta stycken från Hjälmsättra Gård i Åkersberga och närmast vagnen åtta stycken från Rastaborgs Ponnystall på Ekerö.

Inte illa att ha alla dessa härliga ekipage som träningskompisar!

 

 På lunchen så gav vi oss av mot köpcentret ovan mark och skulle passa på att äta något gott. När vi kommer och går så stannar liksom hela gatan upp i sloooomotion, folk vänder sig om och tittar, vissa försöker att inte visa det och sneglar lite på oss i ögonvrån. Vi måste verkligen se väldigt annorlunda ut kan jag säga, för när vi stannar upp utanför en resturang och läser på menyn så sitter det några killar vid ett bord som helt slutar att fungera och nästintill gapar. Då rullade jag fram och ställde mig framför gänget och säger -Ser vi ut som apor i en bur eller?? Jag synar dom uppifrån och ner... ja, dom har nog rätt! Då vänder sig killarna bort och mummlar lite förläget, men har väldigt svårt att inte titta fler gånger. Men vet ni vad, det bjuder vi på bara vi får vara oss själva så är vi nöjd! Så glädj er alla ni i storstan att fått se riktiga forbönder i er stad...för det dröjer nog innan det sker igen!

 

En sak till som vi har konstaterat är att många av klenbeningarna är rätt skapligt uppfostrade, de smyger förbi oss och håller andan, men om kommer dom iallafall! Det vi även märkte var att dom samtidigt måste ha väldigt svårt att gå på sina ben eller kanske det är orken som inte räcker till, kan även vara något annat konstigt. För så fort dom kommit upp sig lite i klasserna så kan dom inte gå utomhus förstår ni, utan de måste åka lastbil ända in under arenan och vet ni vad, där har ni orsakerna till varför vi och våra hästar som klarar av friska luften får stå där och vänta hela tiden. Lastbilarna stoppade verkligen upp gångarna där under, en dag stod vi i över 2 timmar och väntade på att det skulle bli fritt så vi kunde träna, in på arenan och sen ut och stå i kön igen. Väldigt konstigt upplägg tycker vi, varför inte försöka få rull på det hela och slippa alla proppar som orsakades, varför inte fixa så att träningstider och i och urlastning inte krockar? Humm, något att tänka på kanske?!

 

Oj, jag höll nästan på att glömma bort och tala om för er att de på globen fick sätta in ett extra möte för våran del på fredags morgonen, nehej du det var inte för att vi gjort något galet utan för att publiken från torsdags premiären klagade på att vi bara fick gå från en ingång till en annan utgång, swichhhhh, rätt igenom bara. De ville helt enkelt se mer av nordsvenskarna! Men det GICK INTE att ändra på, "För han var regissör, å inte vi" så det så...men sen kom dom in och sa att vi skulle visst vara inne längre, så det blev ett och ett halvt varv där inne istället. I samma veva så var det någon som frågade Ove "om det inte var bättre om det var tyst i hela arenan och att vi skulle komma in till klockornas sång efter att forbonde gänget visats på jumbotronen", nää du den gubben gick inte, någon musik gick inte att ändra på för då var det 150!! olika tekniker som måsta ställa om och byta schema, olalla, där vill vi inte vara med om att ställa till oreda kan jag tala om, så musiken blev den samma, men vi fick gå ett varv mer än det var tänkt från början iallafall!

 

Så var det dax för dagens första uppträdande med ett folk fyllt globen! GUUULP!!

Nu hade vi även fått sällskap av dansare från Dalarna som skulle dansa runt våra vagnar förutom de fotfolk som vi hade med oss. Med iver och ett glatt humör så bytte vi om och hjälpte varandra med att få på rätta kläderna, som tidigare var utprovade till var och en. De som inte hade egna kläder med sig fick låna av de som hade mer på lager, bla. Agnetha & Lena hade med sig lådor av sommar och vinterkläder till några av bönderna och så hade vi med lite oxå, så alla blev nöjda och belåtna med sin utstyrsel.

Efter påklädningen så rullade jag upp till stallet och skulle göra klart Odin som stod och myste under sitt täcke, så han var klar att lägga på selen då jag tidigare borstat av honom och gjort iordning allt, som tur var för när jag gick förbi Bristol....så hade han i sin tur gosat ner sig i spånet!!! Jag ropade på Ante att han skulle älga ner till omklädningsrummet och få upp Agnetha eller Tommy så att Bristol skulle skina som den stjärna han är och inte komma in och se ut som en nyöppnad spånbal som han nu såg ut. Men jag kunde inte vänta då tiden började att ticka så jag tog hans borste och gav mig in för att gno rent honom med hull och hår. Jag brukar INTE gå in till andras hästar utan lov från ägarna i vanliga fall (det tycker jag är självklart), men nu kände jag att nöden har ingen lag om vi skulle hinna med! Sen tror jag inte att varken Tommy, Agnetha eller gentlemannen Bristol tog illa upp, allrahelst inte den sistnämnda för han njöt då i fulla muggar av att bli borstade en gång till.... så här i efterhand så tror jag nästan att han lade sig ner inför föreställningarna för att få en extra borstning innan han skulle in till publiken, rävigt värre hörrni! Sen så kände jag oxå att man kommit de andra hästarna så pass nära under den här resan så jag hade gjort det samma för vem som helst av dom som behövt hjälp att fixa till frisyren!

När Odin kom in så betedde han sig som om det hörde till vardagen när han hörde publiken applådera, ja men så har det väl alltid varit, eller?! Så i dag var han rätt lugn och jag satte i gång min arm i ett fasligt tempo för att vinka till publiken och pratade med lill grabben som jag alltid gör och hör och häpna så gick det bra även denna gång, för han fick nästan lim under hovarna tillslut så jag fick vara tyst en stund, oops.

Frodo i sin tur bjöd på att hoppa ur skaklarna med båda benen på samma sida och sedan stod still och vänta medan P-O, Willy och Johan hjälpte honom tillbaka, för att sedan galoppera ut därifrån. Nu var ju kruxet så att, hur får man Frodo att göra om det varje gång han kom in på arenan så att alla fick se när han for ut i full fräs, ja det får nog Johan och Willy träna lite på eller som dom kallades i detta sällskap "Ivan & Ivan". Dom två gick med sina fårskinnsmössor på sig från start till mål, natt som dag och vi var nog det enda gänget som inte behövde visa passerkort överallt när vi gick runt i globens alla gömmor, tillslut så flinade de i "grindarna" åt oss och vinkade bara glatt.

 

Forbonde föreställningen flöt på som i en dans för alla inblandade, Lalla & Ove kom senare in och var alldeles lyriska för "det var så vackert"! Det är ju så här det ska vara sa Ove och delade med sig om sin nästa dröm.

"Tänk er Dalhalla, det är tyst och så hör man hur musiken börjar spela till plaskandet i vattnet och där kommer en sjöhäst, en nordsvensk simmande, Bella, med Per-Arne halvnaken hållande sin treudd som spetsat en aborre, så startar det...." Jo, ni tänk er det!

Per-Arne hakade på och skrattade glatt mellan host attakerna och vi hakade på. Så det blir nästa projekt framöver, vänta och se.

Ove berömde även min dräkt som jag hade på mig och jag kan säga att det är många som funderat över vad det är för dräkt och vart den kommer ifrån och det ska jag väl kunna tala om. Det är jag själv som sytt och designat den och den har varit med i några år på olika forbonderesor och evenemang, så jag är glad att den även fick vara med här. Handledsvärmarna har min svärmorstickat efter mina önskemål och skärpet har en vän gjort som jag ville ha det, sen har jag knåpat ihop resten själv.

 

Efter föreställningen så var det "mingel party" för de som ville och där bjöds det på laxmacka och då var det tur att jag smet undan och hoppade i duschen istället. De som gick var kanske även nu liiite malplacerade, då de dundrade in i sina vardagskläder och inte i vita ridbyxor och nyputsade stövlar, "men vad är väl en bal på slottet är man bara är en vanlig bonne"? Tror att gänget senare satte sig i hotellbaren där det jobbade en helt suverän liten dam, hon tog oss för vad vi var och fixade och donade till oss så vi kände oss så välkomna så!

 

Ja trotts att ni fått vänta lääääänge på den här bloggen så hoppas jag att ni förlåter mig för det och att ni haft god läsning för den här gången. Jag skriver om resterande snarast och helst igår om det gick. Men måste erkänna att den här snutten jag skrivit satt hårt inne. Har suttit med den en stund var dag och inte kommit längre än så här. Det är med både glädje och vemod som orden kommer då jag vet att det är det sista från oss  på den här resanden som det skrivs om här i bloggen, för den här gången. Men som jag sa så har jag lite mer att berätta innan jag säger "THE END" för gott.

Nu mina vänner ger jag & Tommy upp och säger go´natt!

 

 

 

 

 

 

Måndagen den 17 december 2012 kl. 21:15

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [12] Kommentera detta inlägg

 

3 December

Jag vet att jag lovade er en uppdatering av forbonde bloggen och det ska ni oxå få...men inte i dag. För först så måste jag skriva av mig lite annat innan jag kan varva ner och inviga er i vår helg på globen. Jag är fortfarande så arg i skrivandets stund och det kommer att synas rätt väl.

 

Idag sörjer jag, för igår så föll en stor stjärna från himmelen, han föll ärligt talat hårt.... rätt ner i skiten i mina ögon OCH jag vet att jag inte är ensam om att känna så. Han kallar sig hästmänniska, men efter detta så är han bara en människa med häst. Tänk att jag satt på läktaren och hejade på honom när han körde sitt spann, det kan jag lova- aldrig mer, han är INTE värd några hurra rop längre, inte efter detta.

 

När vi i går skulle gå in den sista gången på arenan så hände det en otäck olycka med vår fora. En olycka som hade kunnat undvikas! Det var INTE någon av de våra som gjorde något fel, vi gjorde allt för att undvika det som skedde istället men pga hans framtågande i ledet så hände det tyvärr ändå.

Ok, jag ska börja från början med det jag vet hände........

 

Vi står alltså utanför ridån och väntar på att vi om någon minut eller mindre än så ska in på arenan en sista gång, då det kommer folk med utrustning i skottkärror och olika skåp. Två tjejer stannar bredvid oss och säger - Det är ingen ide att vi går förbi för dom ska alldeles snart in och tänk om vi fastnar med skåpet och bryter ledet, vi väntar, det är för trångt! (Kan INTE återge ordagrannt vad de sa, men kontentan var detsamma).

 

Rätt vad det är så börjar det bli oroligt bakom oss och vi ser fyra hästar med uppsärrade ögon börja tränga sig förbi ledet och det var inte bara vi som stod på tur, utan gänget bakom oss står där med två egna hingstar förutom de andra hästarna de hade med sig och de säger högt och tydligt åt dom flera gånger, -Ni kommer inte fram, det är stopp framför dom, vänta lite för dom ska straxt in!! Men inte då, de går förbi den första raden och kommer till våra sex hingstar, stoet och vår valack och där börjar en av deras hästar att dansa runt runt och slår omkring sig!!! Det är VÄLDIGT trångt på gången nu, först våra ekipage, sen deras egna stallskåp, pluss deras dansande hästar, på en plats som är ca 1m bred!! Framför oss står även en hel hjord av gottlandsruss så det är HELT STOP åt alla håll, ändå skulle dom tränga sig fram!

 

Ja vad händer tror ni, jo, en av våra tjejer blir träffad av hans häst bakhovar!!!! Trotts att hon sitter ner i en släde får hon sig en smäll på ena låret samt på hennes andra knä som är nyligen opererat (tom märkena efter sömmen syns)  och en av våra hingstar som står förspännd för denna släde träffas och kusken får kasta sig av för att inte även han få sig en smäll och för att kunna hålla i sin häst så inget mer skulle hända. Har "stjärnans" häst träffat högre upp så har den kunnat sparka ihjäl tjejen och orsakat ett dödsfall, bara för att han inte kunde inse fakta, DET VAR STOP OCH FÖR TRÅNGT för att komma fram med fler hästar! Vi varnade honom  för att vi ville undvika just detta, enkelt- de kunde vänta på sin tur som alla andra! Men "stjärnan"  tittade inte ens upp på "folket" runt omkring, som om och om igen varnade för att gå fram i ledet. Han bytte tom häst en gång, då den han gick med vägrade gå fram, men fram skulle dom. Som tur är så kickar inte den träffade hingsten tillbaka för att ge igen, utan han står så lungt han kan i det kaoset och bara tar emot från klenbeningarna som har panik, det enda han visadde sitt missnöje med var att slå med ett framben! Tack gode gud för NORDSVENSKEN! Det här vill vi ALDRIG vara med om igen!

 

Jag måste säga, att om det är så att vara kändis så är jag glad att jag är en enkel forbonde som iallafall har koll på min häst OCH andras, samt att jag sätter säkerheten och välmåendet på min OCH andras hästar först. Vi har tagit såååå mycket skit från andra den här helgen så ni anar inte, vi har alltid sett till att hålla ihop, vara två per häst, sätta säkerheten först, kommunisera med varandra så gott det gick, (tom använt handsignaler för att inte störa), tagit hänsyn till andra, flyttat oss fram och tillbaka för deras skull och en MASSA annat som vi gjort för att underlätta för andras hästar och de själva!!

 

Efter att vi varit in på arenan så får vi reda på att han var in under läktaren och där träffade på vår tjej, men han bad absolut inte om ursäkt eller sa förlåt. MEN hon säger lugnt när hon ser honom.... -Är det nu jag ska be om en autograf eller?! BRA SAGT!!!!!

Näää, det stjärnskottet vill vi INTE ha någon autograf från, hans status är inte hög nu! Han som tidigere varit en av våra favoriter innom körningen, men man sätter inte människor och djurs liv på spel, så enkelt är det, SÄKERHETEN framför ALLT!!

Han ska tom ha sagt att det inte var något att hänga upp sig på och att det inte var någon större skada skedd. OM det är sant att han sagt så vet jag inte för det har jag hört i tredjehand, men det skulle inte förvåna mig med tanke på hur han uppförde sig annars.

 

Det är inte bara han som ska ha bannor, utan även arrangörerna som inte tillhandahöll personal bakom kulisserna under hela arrangemanget som kunde dirrigera trafiken där under. För när vi var klar och skulle ut så skrämde vi i vår tur en annan kusks hästar då vi kom ut med slädarna och detta hade kunnat avstyras OM vi vetat om att dom stod där ute och höll på att lasta, nu dök dom upp bakom en lastbil och då var det redan för sent.

 

Fattar inte människor att man ALDRIG blir fullärd när det gäller hästar, fattar man inte att man har med djur att göra och att man inte har samma häst som "hemma på gården" när man är ute på olika arrangemange och fattar man inte att man ska ta hänsyn till andra så kan man stanna hemma!

Man MÅSTE tänka liiite längre när man är ute på olika evenemange, man MÅSTE hålla koll på sin egen häst OCH alla andras, man MÅSTE ta hänsyn till andra, man MÅSTE sätta säkerheten först, man MÅSTE inse att hästen kan betee sig annorlunda på annan plats, man MÅSTE även inse att man kan lära av andra! Helt enket vanligt folk och hästvett!!!

 

Nej nu har jag spytt galla färdigt, tror jag. Ska börja fila lite på "GLOBEN BLOGGEN", sammanställningen av hela helgen, så ni får vara med om allt annat som var trevligt att uppleva oxå! Den kommer kanske inte ut just idag, då det är mycket att komma ihåg och skriva ner, men den kommer, den kommer!

På återseende, våra goa vänner önskar Maddis & Tommy,

i förhoppningsvis en roligare blogg!

 

 

 

 

Tisdagen den 4 december 2012 kl. 21:23

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [30] Kommentera detta inlägg

 

29 November

Nädå, jag har inte gömt er, det lovar jag! Men det är så här att tiden går mycket fortare här i storstan ja inte bara tiden, allt går fort. Så jag har inte haft möjlighet att skriva några rader ens engång. Nu är klockan åter igen väldigt sent och jag måste natta. Tänkte försöka skriva ikapp gårdagens händelser med dagens, men där var tiden framme igen och stal flera timmar för mig.

 

Vi hade "gala premiär i dag och allt gick sååå bra!! Det har varit en del händelser under både gårdagen och dagens förlopp och jag ska garanterat uppdatera er om läget, bara inte nu

 

Berättar mer senare för nu somnar jag sittandes i sängen med datan i knät.

Zzzz!

 

Lördagen den 1 december 2012 kl. 03:05

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [14] Kommentera detta inlägg

 

28 November

Lång blogg i går och en kort i dag.

Frullen avnjöts med en vy från sjunde våningen rätt ner på arenan så det var en härlig stund, titta på hästar då man får i sig morgonmaten, det blev ju ännu godare då!

Hästarna fick komma ut och jobbas lite på förmiddagen, Jennie och jag red våra pojkar och de andra körde sina. Jag blev så ledsen när jag satt på Odins rygg för han var sååå stel i vänster varv att jag nästan inte fick lös honom isidan trotts att jag gjorde mitt bästa för att få honom mjuk och smidig igen. Så klart så är det på samma sida som jag har nervskadan i benet på så jag är så svag i den sidan nu då jag nyss börjat rida igen och hade svårt att hjälpa honom, men på slutet så började han bli liiite så jag ska väl inte grämja mig för mycket ändå. Han fick en ordentlig massage efteråt och ett riktigt varmt ylle täcke på sig och i natt sover han med både fleece täcket och det sponsrade Agria täcket som vi fick så får vi se hur han ser ut i morgon.

 

Efter lunch så var det dax för gentråden nummer tre och vi selade på och gick ut till den tid vi hade för vår träning och vet ni vad, jo vi fick vänta och vänta på att få göra dom genomkörningarna vi skulle, oj vad förvånade vi blev, INTE! Odin och Bristol kommer att gå klövjade medans de andra har slädar på vinter temat. Odin fick nog och blev pigg i luvan för det var hätsar som gick förbi stup i kvarten, rekvesita som bubbades hit och dit, folk som kom och gick och sedan bakom oss så, precis vid röven på honom började dom att lasta ur en lastbil och det tyckte han blev för mycket. Chaffisen var på väg att dunka ner lastbryggan rätt i ryggen på Bristol så jag skrek på honom i högan sky så inte hästen skulle skadas av nedslaget och han kom unda just i tid, PHU!! Så när vi kom in så blev det med lite trippiga steg som vi dansade fram med lastad klövjesadel och full mundering, precis som alla andra dressyr hästar, tyvärr, men så är det ibland och det får jag svälja fast jag vill ju att han ska vara som han brukar vara, lugn och trygg, gillar inte när han tycker att något är på tok och jag inte kan hjälpa honom mer än att finnas där för honom. Men med de dansanta stegen så funderar jag på om jag ska fläta honom och göra knoppar så han smälter in bland dressyr eliten och kan få göra att litet eget program på arenan, kanske med Jan Brink i sadel, vad tycker ni, det vore väl något?! Nä stopp, stopp jag släpper inte upp någon annan på ryggen på mina pojkar, inte ens husse får rida på dom, så tyvärr Jan men det får bli en annan gång.

Det var stopp åt ALLA håll när vi skulle fram och tillbaka till stallarna, som tur är så är Martin med och han fixar och donar för att hjälpa oss så gott det bara går, så nu får han så lov att stanna kvar hela helgen för att hjälpa till och styra upp sånt som vi inte kan och har tid med! (Trotts att han har luciakörning hemma på söndag tänker vi INTE släppa i väg honom, så det så!)

 

Sen blev det vila...säkert för nogon iallafall, men inte för oss. Nu skulle vår container tömmas då vi fått fel tidigare och lastas om i en annan, bilder skulle fixas till montern, kläder skulle provas och sen så var det dax för gentråd nummer fyra.

 

Vi selade på i godan ro och gav oss iväg på ett rakt och fint led mot våra vagnar, i nästan två timmar höll vi på med att vänta, gå fram, vänta, gå fram och vänta lite till. Odin stog i skaklarna på trillan och blev uttråkad så vi fick hitta på lite olika lekar för att hålla humöret uppe, när han sänker huvudet blir han kliad bakom örat, när han sträcker ut halsen så får hakan en klining, sänker han hela halsen och huvudet så får mankammen en härlig omgång, gapar han så måste jag in med fingrarna och klia innanför kinden osv. Mellan varven så står han med huvudet i min famn och sover. Sen kampade vi om en hötuss, han tar i och drar åt ena hållet och jag åt det andra, när han får lös några strån så spottar han ut det och börjar om, ja men vad gör man inte för att han ska ha lite roligt i väntan på att få göra sitt arbete?! Han är ju som en liten pajas och gillar att pyssla på och hitta på nya saker, ja det gör ju jag oxå så det passar bra.

Vi var in och gjorde det vi skulle och det gick så lungt och fint till för alla så "chefen" blev nöjd och skickade ut oss, men vi hade nog velat träna lite till så vi oxå blev nöjda men så är det. Uddson och Jennie har lånat Odins sadel och huvudlag så Jennie ska rida honom på sommar nummret och det tror vi kommer att bli jätte bra, för han fungerar bättre så då även han varvade upp en del i det momentet tidigare, men nu sitter det nog för alla tror jag. (Han kommer att gå med släde på vinter nummret) Hästarna börjar hämta sig efter resan och det märks på energin som dom har igen och det är ju skönt att det inte tog längre tid efter en sån resa att återfå sitt humör och ork. Efter gentråden så var vi upp till "vår" plats där vagnar och slädar står och spännde ifrån och då , bad jag Uffe att han skulle sätta sig på Lipton då vi har fått MÅNGA önskemål om just detta och sagt och gjort så svingade han sig upp och då följde även vi andra med, Uffe på Lipton, Johan på Frodo, jag på Odin, Agneta på Bristol och Mats på Luringen, Lena på Sent och sen försökte vi även att få upp Per-Arne på Bella, men det var ingen som orkade få upp honom så högt, damen i fråga är 170cm hög! Där tågade vi ut ridandes på våra KÖRHÄSTAR, som tydligen även gick att sitta på! Nämen ojsan fungerar dom till det oxå?! JAPP dom fungerar till ALLT!! Succsé igen då, det väckte verkligen uppståndelse bland folket bakom kulisserna, dom tyckte det var göör häftigt när vi satt upp på selade hästar och sakta lunkade förbi allihop, hihi, det var nästan det roligaste hittills och DET känndes verkligen i maggropen kan jag tala om, det var mäktigt!

 

Sen gjorde vi i ordnign för kvällen med hästarna och gick för att ta oss en matbit, vi var fyra som gick ner först och skulle leta något att stoppa i magen, men en efter en så ploppade de upp fler av vår "familj" och snart så var vi 12 st som satt där och pratade och skrattade högt och härligt tillsammans! Efter ett tag så började jag skaka i kroppen av smärta och då körde husse mig i säng med stränga order om att INTE blogga i dag, men det går ju inte. Han gav mig en smärtstillande suruta och somnade själv ovanpå täcket, så jag passar på medans han ligger och snarkar med att uppdatera er lite om dagen. Men nu måste jag nog göra som han sa och säga god natt mina vänner!

 

Torsdagen den 29 november 2012 kl. 00:46

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [12] Kommentera detta inlägg

 

27 November

Det börjar ordna upp sig gott folk! Nu har vi fått byta våra rum till Globen Hotell så alla är åter samlade och nöjda.

Då jag lovat en uppdatering från tidigare dagar så kommer en här.

 

Den 25 gick starten från Wallstanäs gård och mot Danderyd där vi skulle träffa en massssa trevligt folk, vilket vi oxå gjorde. Sen gick vägen genom några samhällen via mindre vägar och det är så roligt när vi skrammlar förbi alla husen för rätt vad det är så ploppar det upp några glada och mycket förvånade ansikten i fönstren och vinkar glatt eller någon som står där med hakan tappad i golvet, vilket vi tycker är lika kul!

 

Vid kommun gränsen mötte Tom upp oss som jag tidigare nämnt och gav oss alla härberge för natten och sedan guidning genom vindlande gator och det TACKAR vi för igen! Men en sak må jag då säga att vi kunde ALDRIG tänka oss att det fanns sån terräng i Stockholm som vi då rullade in i! Det var en led med ordentliga stenar och rötter, branta uppför och nedförs backar och det hela skedde i mörkeret (ja pannlamporna var på såklart men de räckte inte riktigt till för det var riktigt bäcksvart och svårt att se exakt vart det var lämpligast att placera vagnen och sista biten gick vi med facklor för att det skulle bli en filmsnutt till jumbotronen i Globen) med våra järnhjuls vagnar, inget vi kan rekomendera men lite kul var det ju, fast det hade nog varit bättre om vi suttit i en varsin maraton vagn just den sträckan.

 

Sen den 26.e gav vi oss av mot storstan tack vare Tom igen då. Fin, fina vägval hela vägen, en riktig upplevelse som man annars inte får som turist kan jag säga, bla via Eriksdals Slott och genom Hagaparken där vi då vinkade till Viktoria och Daniel som jag sa i går, synd att dom inte var hemma bara. I Sörantorp kom Radio Stockholm och gjorde några intervjuer om foran så det blev en liten paus intill järnvägsspåret så hästarna fick en liten dos i magen med skrammlande tåg susande förbi under tiden. Sen bar det av efter E4 och den var ordentligt trafikerad 2,3,4,5 filer eller nått sånt "ja vet int", men många var dom då, åt båda håll, fyyy fabian vilken trafik, som tur var så gick vår väg parallet till den så vi behövde alldrig gå mitt uppi, men däremot så svängde vägen över i en bro som löpte över E4 och vidare in i mot parkområdet som vi sedan lämnade när vi dök upp på Wennergrens Center.

Där väntade vi på att polisen skulle möta upp oss och guida oss vidare och som jag även det sagt tidigare så var det ridande polisen som skulle hjälpa till och dom kom i full mundering, ridbyxor, ridstövlar och sporrar...det var bara hästarna som fattades. Men vi tycker alla att det var bra att de hade med sig bil och motorcyklar i stället, då dom tillsammans med Johan Svensk i sin saftblandar bil skötte trafiken exemplariskt efter hela sträckan, dom var heeeelt fantastiska!!! Tack, (brall) och bock!!! Eller vad man nu ska säga till don. Vi tycker faktiskt att dom ska byta ras innom polishästeriet och skaffa NORDSVENSKAR istället, (det tyckte dom oxå, för dom var impad av våra fantastiska vänner)!!! Johan har varit med oss förut och hjälpt både oss och alla trafikanter att få det att flyta på och se till att allt gick så smidigt det bara kunde gå, såå skönt med folk som vet vad dom gör och tack gode gud att Tommy är med på resan som donar och fixar åt oss alla, vad skulle vi göra utan en sån som han?!? Han har kontakter och kunskap åt alla håll kan jag tala om!!

 

Ok, vart var jag nu....jo Wennergrens.... är ni med för nu smackar vi på och åker sista sträckan mot Globen!!! Sveavägen, klippeti klopp över bron vid Riksdagshuset runt slottet- vinkade såklart till Kungen och Drottningen, klick klick sa alla kameror efter vägen, leende ansikten och glada vinkningar kantade gatorna, mot slussen och...nää nu har jag glömt vad alla vägar heter men vidare mot mål var det iallafall och pang tjong så stod vi utanför den efterlängtade Globen!!

Mycket mäktig kännsla, efter ca 33-35mil, 11 dagar, 8 tappra och helt underbara nordsvanskar + Timus i transporten och hans gäng, 8 kuskar och 8 medhjälpare och alla andra som varit med och hjälpt till, 2 chaffisar, Sigge filmare, Gunilla, alla övernattnings ställen och alla trevliga människor som varit med och mött oss efter vägen, alla glada skratt och busstreck, allt som vi delat under resan, tänk vad mycket som hänt sen vi startade?!?! Är det verkligen bara i 11 dagar vi kännt varandra?! Det känns som vi alltid gjort det och det verkar som om hästarn tycker det samma. Ja det är faktiskt så att vi fattar det definitivt inte själva att vi genomfört något så stort och kraftfullt som en fora mellan Leksand och Globen med våra nordsvenskar och ALLT som hör där till. När man kommer hem så kanske allt går upp som en liten solstråle och man kan ta in allt som hänt och allt som vi gjort, men det klarar man inte nu, det blir för mycket. Just nu så trillar tårarna efter mina kinder när jag skriver och vågar jag tänka tillbaka lite på allt och det känns kan jag tala om, det känns ända in i själen så kopiöst starkt och otroligt, så mycket att jag inte ens ser tangentbordet längre och måste gå och snyta mig så nu får ni vänta lite.......

 

Sorry, men det blev lite för mycket för mig en sväng. Nu tar jag nya tag igen och ska försöka komma fram till i dag.

 

Bytet av hotell är skrivet och avklarat och allt annat är glömt.

Nu är det nya tag och nya krafter som gäller!!

 

Vi rastade hästarna på förmiddagen (Bella, Bristol, Uddson, Timus och Odin var ut tillsammans, de andra gick själva) och jag är jätte glad att jag fick rida igenom Odin ordentligt så jag lyckades få honom skapligt mjuk i båda sidorna igen, han har gått höger ställd och hållt koll på alla grabbarna där bakom och blåvägrat att ställa sig rakt, se det gick bara när han själv var säker på att allt var ok där bakom, tills han måsta kolla dom igen då så klart.

Sen när vi kom tillbaka så var det nästan dax att gå in och göra första "gentråden" gå runt med hästarna på arenan, riktiga "genrepet" kommer på torsdag då det är smyg premiär, så fram tills dess så "gentrådar" vi, Jennie som oxå red ut på sin Uddson med mig och Odin bestämde oss för att rida pojkarna in på arenan och bara det var en upplevelse som man aldrig kommer att få göra om! Det känndes i magen när man svängde in runt hörnet och allt öppnade upp sig. OTROLIGT!! Allt gick bra och vi fick kläm på programmet som vi ska göra, vid just den showen, repade 4 gånger, utan musik, med musik, utan lasershow och med laser. Sen var det vila, pyssel och lunch, lite ennat och dona med och sen bar det av igen.

Gentråd två stod på schemat, då skulle alla hästar gå in med vagnarna och göra sina saker och nu kan vi tala om att det börjar komma in en massa flera hästar så det är INTE bara vi som går i gångarna och med våra vagnar och all rekvisita så är det trångt och nästintill omöjligt att mötas på sina ställen, ja sen är det inte så roligt att det kommer okännda hästar och går uppi våra hingstar som flockat ihop sig heller, men det går bra dom sköter sig som dom ska och det är huvudsaken. Iallafall, vi var in med vagnarna till musik och efter andra gången så gick vi in i arenan igen och fick då veta att vi bara behövde gå igenom för vi hade "så kloka hästar" tyckte Owe Sandström.

Så vi spännde ifrån och stallade in och fortsatte att göra det vi kunde för våra hästar innan vi gick in till hotellet för att äta en gemensam middag och det tror jag var uppskattat av ALLA. Vi fick upp humöret på topp igen och som ni ser så blev det sent för vissa.

 

Ska bara uppdatera er lite på hästfronten innan jag oxå kryper ner under täcket.

Lipton är tillbaka och är pigg och bra i sitt ben igen, MEN Valle fick i går ont i magen och måsta åka tillbaka till Ulltuna där dom förmodade att han fått en grovtarmsinflammation, så han kommer INTE att var med på arenan. Men Lena har varit med och gått varv på varv med oss för att få in rutinen och uppsättningen i kroppen ändå, då vi åter har lånat in Sent från Mats så han fyller ut platsen i foran igen. Så vi blir ändå 8 hästar där inne!! Tack igen Mats för att du ställer upp med en sån kalas häst, han har ju funnit sig så bra i gänget och har verkligen gjort sitt jobb så bra, att det var självklart att han skulle tillbaka om vi skulle ersätta Valle...om Mats ville låna ut honom igen OCH det ville han som tur var. Så i morgon tar Lena och Maria våran bil och transport och åker redan klockan 5 för att hämta honom för att hinna tillbaka till gentråd nummer tre som är kl:13.45 i morgon eller kanske jag ska säga i dag. Vad som händer framöver får ni inte veta för det är hemligstämplat och får absolut inte talas om, så det blir ingen mer blogg....HAHAHAHAHAHA LURAD, igen!! Jag ska göra mitt absolut bästa med att hinna med att skriva några rader som vanligt så ni får vara med oss genom hela alltet, som jag redan lovat! Jag ville bara kolla att ni var med! Jag kommmer att fortsätta att skriva även efter jag kommit hem någon dag, så ni får veta hur det är att packa upp allt, plocka undan och tvätta, mm, (kul va?!) tro inte att ni slipper det! Har ni varit med från början får ni allt hänga med till slutet oxå!!! Sen kommer jag förhoppningsvis att ha lyckats med att få någon bra bild så Leksand-Globen får en helt egen sida på Team-H´s hemsida. För det är det värt kan jag tala om....blabbla, blabbla, jag vet, jag är sån har jag börjat babbla så bara rinner det bokstäver ur fingrarna på mig.

Nu släcker jag för i natt och önskar er alla en god morgon och en härlig dag...

UTAN REGN!!! Kram på er!

 

Onsdagen den 28 november 2012 kl. 02:12

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [31] Kommentera detta inlägg

 

26 November

Nu sitter jag åter bakom spakarna på datan och kommer absolut inte att hinna med att skriva ner allt som hänt i kväll eller i går, det vet jag redan nu ska jag säga för nu rullar det på..... åt olika håll. Sitter just nu i sängen på Hilton hotell med Ante tok snarkande i sängen, (han skulle "bara" vila lite, så nu har han slocknat med kläderna på, men jag lovar att väcka honom när jag är klar så han kan krypa ner ordentligt). Efter alla turer och strul idag med boendet så faktiskt så önskar jag att vi alla låg något stor rum tillsammans istället, för det här vet jag inte om jag kan rekomendera. Så OTROLIGT struligt och krångligt och information det har vi inte fått mycket av, det vi fått mycket av är för lite rum! Några ligger på golvet i ett av våra förrådsrum och vi andra gör dom nog sällskap i morgon om dom inte hittar ett annat ställe att sova på!! Liiiite besviket gäng kan jag tala om!!

 

I morse ringde klockan 04.30 och vi studdsade upp pigga, utvilade, mjuka i kroppen och taggade inför dagen,.....*JÄSP* ja, ja, klockslaget stämde iallafall!

Men pigga och utvilade var vi verkligen inte efter gårdagen det kändes som om hästarna oxå velat ha sovmorgon! Blev lotsade genom storstan av Tom som har Odins broder Opid och dom två jobbar inom parkförvaltningen åt kommunen, så alla småvägar var väl bekanta för honom och han tog oss en tur ut så vi vinkade åt Viktoria och Daniel´s, flotta ställe!

 

Turen genom staden vill jag att Tommy är med mig och skriver, för jag kommer inte ihåg något eller några saker som hände på vägen in till globen, så nervig är man. Som tur är så filmade jag en massa som jag kan titta på sen när jag har fattat att vi är framme och att allt gick bra. Jag hade bara en tanke i huvudet och det var att visa Odin mitt fulla stöd. Jag pratade med honom hela tiden och mummlade uppmuntrane . Hästarna var enastående mitt i röan av bilar och folk.

 

Nu avbryter jag skrivandet igen för tydligen så har jag somnat med datan i knät för Ante kom och skulle lyfta på den, då jag vaknade, ooop!

 

Lipton är åter. Sent har farit hem med Mats. Vinkat åt Viktoria och Daniel. Fått polis eskort. Globen känndes mindre än väntat. Tack Tom.M för mat , uppstallning, eskort och all service du gav oss! Tack, ridande polisen som eskorterade oss imed bil och motorcykel, vi tyckte dom skulle byta ras till NSV, så nu får vi se hur dom gör!!! Blivit mycket besviken på Hilton. Blivit mega impad av våra härliga djur!!!! ....Det kommer mera!

 

En sak måste jag tala om innan jag stänger ner. Vi rullade förbi en skola då barnen såg oss och sprang tills staketet och frågede om -vi var ifrån "förri tiden"?!

passar även på att berätta att det var en liten kille i Dalarna som klev ut på bron när vi kom glidande, då jag hör honom utbrista.... -Mamma, vilken massa TOMTAR!!!! Om han bara visste vad rätt han hade! Hahahaha!!!

 

På åter seende!

Zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz!!!!

 

 

 

Tisdagen den 27 november 2012 kl. 01:02

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [14] Kommentera detta inlägg

 

25 November

Ja, nu kommer ni att bli super sura på mig, det vet jag men jag har faktiskt inget annat val än att göra så här nu.

Dagen har varit såååå lång och det har hänt så mycket, vi har just kommit in alla tillsammans och vi är HELT slut körda så det blir ingen längre blogg än så här idag. Men jag lovar att den kommer att bli bättre i morgon. Då ska vi försöka att kompensera för dagens bortfall.

En sak ska jag iallafall berätta och det är att vi firat Tommy på hans födelsedag i dag. HIPP, HIPP, HURRA, HURRA, HURRA, HURRA!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

 

Måndagen den 26 november 2012 kl. 00:12

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [3] Kommentera detta inlägg

 

24 November

Håll i er nu för nu kommer det ett inlägg i tid.....kanske!

 

Först måste vi få skriva av oss lite från slutet av dagen för det hände var något vi inte trodde att vi skulle få uppleva. I godan lunk gick våra mular mot Wallstanäs gård, där vi skulle få övernatta. HÖR OCH HÄPNA, när vi blir omkörda av en massa självutnämda racerbilar.......på höger sida.......på GÅNGBANAN! MED ett räcke emellan och ni ska veta att om man ska framföra ett fordon på en gångbana så MÅSTE man ha ett särskillt TILLSTÅND!! Tror ni att dom hade det kanske? Njaaaaa!!!

 

OK, då har vi skrivit klart om det och återgår till morgonens bravader. Vi kom till Ulltuna (SLU) för att se om vi kunde få våra friska hästar utskrivna, men nattpersonalen sa att det inte stog några nordsvanskar kvar i stallet....för alla LÅG!!!! Dom tyckte det var såååå roligt att få in helt friska hästar på sjukhuset för en gång skull och att vi var beundransvärda som gjorde en sån här resa! Nu hade vi våra hästar i ett stall som var HELT frisk förklarat och decifinerats (?), så det finns INGEN RISK att vi kan föra något vidare och de enda hästar som var inne förutom våra hade brytna eller skadade ben, så var INTE oroliga!!

Vi tackar allra ödmjukast för att vi blev så väl mottagna och fick hjälp med frullen till hästarna så dom hade ätit färdigt när vi kom, dom låg på en bädd av spån och HALM upp över knäna så vi förstår verkligen att dom gosade ner sig och njöt av sina "duntäcken".

 

Kl:06.55 avgick fortåget mot nästa resemål som var MAXI Arlanda stad. Vi var full pyntade med reflexer och lampor som vanligt när vi begav oss ut på vägen...i regnet!! Sen höll regnet i sig nästan ända fram, så i kväll blir det till att troka fällar, pälsar, filtar och allt annat som är dyngsurt, jippi!  Men vi hade lite tur vid lunchen för då var det nästan uppehåll och Annika från Leksands bröd kom med varma matlådor åt oss alla, mummmmmms!

 

Ja, inte för att bli tjatig men det här med trafiken är verkligen en rejäl gammal gubbnagel i öget på oss. Det är inte så många som har empati och förståelse för när det är djur efter vägen, JA, våra hästar ÄR trafiksäkra, MEN det kan faktiskt dyka upp något ur diket som dom kan reagera på och ta ett kliv ut i vägen och då har det hänt! En katastofal OLYCKA, med både folk och fä och kanske tom bilisten själv kan duka under bara för att det är stress och okunskap med i bilden.

 

Sen har det varit så väldigt många som har funderat varför vi är på resande fot och vart vi är på väg OCH varför vi ser ut som vi gör! (Vad då ser inte vi normala ut eller?) Nu är det så att vi är på väg att flytta till Stockholm för att söka nytt härberge åt oss och våra pållar, så vi får se vad vi kan hitta där nere. För på landbyggden kan vi inte längre bo, inget betalt för mjölken, köttet får vi ge bort och göra nya pälsar är förbjudet, trotts att det skulle behövas för de som vi har är från 1800-talet och börjar bli lite luggslitna i kanten. Så nu tar vi våra lastbilar (forekipage) och provar lyckan i staden!

 

Ok, allvarligt talat så gör vi den här resan för att få folk att förstå vilken underbar häst nordsvensken är, vilket lynne, allsidighet och otroligt underbara individer det är, här kan listan bli lång men vi nöjer oss med de orden för den här gången så fyller vi på med mer saker lite senare. Sen att vi har Leksands bröd som huvud sponsor, som är ett gammalt hederligt Svenskt företag gör ju inte saken sämmre. Sen att vi får chansen att visa upp hästrna på Globen är pricken över i för oss. Själva resan är för oss en upplevelse som vi inte vill vara utan och kommer att bära med oss ända tills vi ligger raklång två meter under!

 

En sak som vi tycker är lite konstigt, är att Vivi tycker att luktar annorlunda sen hon varit hemma några dagar! Vad då??? Nu fattar vi ingenting!!! När hon kom in i "sovrummet" i går kväll så tog hon fram sin klädnypa och satte för näsan för att hon skulle kunna sova! Vi lukta, häst, blät päls, dyngsur vadmal, tåberra och gammal svett!! Men vi som duscha innan vi åkte kan väl inte stinka så?!?!?! En redig "fordusch" kan väl duga, ett rusk på huvudet och ett stänk med näven får väl duga.

 

Sen har vi hört att det klingar bröllops klockor mellan Kronblom och hans fjälla, så vi får se om dom gör slag i saken under resans gång. Kanske han tom friar med stora bokstäver och en kyss på jumbotronen i Globen, eller hur tycker ni dom ska göra?

 

Per-Astrid och hans häst går nu mycket bättre och säkrare efter vägen sedan dom fick sin "övningskörnings" skylt på vagnen och alla förbipasserande förstår varför det inte går rakare än det gör. Per-Astrid är vääääldigt nöjd med sin skylt och ska hänga den på stallväggen när dom kommer hem, som ett minne av oss alla.

 

Liptons veterinär tycker att han ska komma tillbaka till gänget som vanligt, helst i går. Men vi vill att han ska få gå lite innan han kommer, så Mats Norell har tagit hem honom och kört lite för att se att han är ok och att han får gå av sig lite energi då han stått på vila någon dag. Nu är han helt återställd och fungerar perfekt, men Uffe kommer att ta ut veterenären från Hästkliniken från Rättvik i morgon för en extra koll så vi är heeeeeet säkra på att han är frisk. Så har vi nu tur så kommer Lipton att vara med oss på Globen, JIHOOOOOO!!! Sen måste vi även passa på att tala om att vi har Uffes djurbil som förråd till alla våra saker som inte får plats på vagnarna och utan den skulle vi inte klarat oss långt. För den är nästan fylld från golv till tak! Som chaffis så har vi Erland som servar oss med att se till och vara på dagens slutstation med det "lilla extra" som vi behöver i bilen.

 

Sist i kön åker Johan och Willy sovandes bakom Frodo som har fullständig kontroll på läget. Han håller ordning på gänget och ser till att ingen ramlar i diket och blir kvar. Johan håller på med avel både innom häst och köttdjur och har även entreprenader innom hästnäringen.

 

Sen så har vi Ida med oss som bor i det vargrika landet Åsen i Edsbyn, gården heter Sjols och den delar hon med Martin som får vara hemma när Ida roar sig med oss. Ida och Martin har tre hästar och en klenbening hemma som går i alla i arbete på gården.

 

Nu får vi inte glömma Krister som är med oss och skjutsar runt på vår Sigge som ska göra filmen om resan. Krister är den som sätter olika namn på oss som passar våra personligheter. Nyss så döpte han Ante till Peter Pan, pojken som alltid flyger och det stämmer ju bra och då blev ju jag såklart Tingeling och jag är nog lika virrig och pirrig som hon så det stämde som handen i handsken. Måste jag presentera oss oxå? Ok, vi har sex stycken riktiga hästar på gården och vi använder dom i allt det bara går innom både ridning och körning.

 

Nyss så fick vi varsin RIKTIG Dalahäst från Nusnäs, det är två bröder som konkurerar om tillverkningen dom har butiken mitt emot varandra så 11 st är från den ena och 11 från den andra, vi fick dom som ett minne av Timus matte och husse för den här resan. Så fick vi reda på att vi blir sponsrade med den här övernattningen på Wallstanäs gård för både folk och fä. Vi tackar allra ödmjukast för det!

 

Nu ska vi för en gång skull försöka att stämma träff med John Blund och se om vi lyckas med det!

Ha det go vänner!

 

 

 

 

 

Lördagen den 24 november 2012 kl. 21:14

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [4] Kommentera detta inlägg

 

23 November

Nu får jag be alla om ursäkt som inte är nattugglor, vi har tyvärr inte gjort iordning allt för kvällen förrens den här tiden på dygnet och då blir bloggen lite sent inlaggd, så då får ni ta det som morgon lektyr istället till en god kopp kaffe eller varför inte en burk cola?! Så ni vaknar till ordentligt.

 

Jag för min del återvände till gänget i dag vid lunch tid och då stod alla med mat i munnen och då menar jag alla. Att måsta åka hem mitt i en sån här resa är inget som jag kan rekomendera för jag fick abstinens efter alla, det enda som var roligt att komma hem för var att jag fick några timmar i stallet med hästarna och så kunde jag busa lite och mysa med Nhitroz  som var överlycklig att matte var hemma igen. Men nu är ordningen återställd och fast jag har tappat bort Tommy i kväll, så har jag med mig Ida så det blir uppdateringar ändå, så var inte oroliga. Hon ska hjälpa mig med att fylla i det jag inte kommer ihåg eller inte var med på ....eller hur Ida?!  Ni skulle se blicken jag fick nu, hihihihi!

 

Måste även säga att jag fick ett varmt välkommnande av alla, tom kramar och om ni bara visste vad det värmer gott. Jag tror aldrig att jag vill vara utan dessa människor och hästar mer. Så jag tar nog med mig alla hem efter att resan är över! Dom känns som en andra familj, likasinnade hästgalingar, med underbar humor och ett STORT hjärta av guld! Tack för att ni finns och ni ska veta att ni för alltid kommer att ha en speciell plats  både i mitt hjärta och i mina minnen!

 

Morgonen började i Agersta på islandshäst gården som dom övernattat så kungligt på. Det var en grundlig veterinär undersökning av alla hästarna och som vanligt så var våra nordsvenskar i så gott skick att alla fick fortsätta sin prommenad mot stora staden Uppsala. Snacka om att dom fick en rejäl sov morgon i dag, (typiskt bara för att inte jag var där och kunde sova då!) ända tills klockan 9.30 var det lungt för då avgick foran mot stan. Timus kom med sitt eget lilla gäng till lunchen och det var dom som hade allt ätbart med sig som folket gluffsade i sig med god aptit. Hästarna fick sin spagetti och köttfärsås, nej förlåt det heter visst hö och morötter när det gäller hästar fick jag veta.

 

Efter alla var mätta och belåtna så rullade vi in på väl trafikerade vägar, förbi universitetet, slotter, Riddarparken, Akademiska och de gamla militär husen tror jag visst att det är sen vidare mot Granngården och Swedol, där några gick in och fyllde på förrådet med lampor och batterier, från Granngården blev vi sponsrade med en påse godis till hästarna som dom tacksamt tog emot. Vi satte på alla reflexer och tände lamporna på vagnarna och fortsatte mot City Gross, där vi väntade oss ett hav av människor och blev JÄTTE förvånade när vi nästan var ensamma till en början. Sen fick vi veta att dom hade anonnserat liiiite tokigt, det var sagt att vi skulle  komma nästa fredag och hälsa på, men det kan ju bli lite svårt då vi redan måste vara på Globen då, så jag tror att den planeringen sprack med råge.

 

Vi återvände till "vår" parkering för att bättra på med ytterligare reflexer och då fick vi våra otroligt fina länd täcken från Norells Hästsport i Borlänge och med allt detta på oss så tror jag vi lyste mer än vad själva Forssmark gör. Efter en liten bit så hakade POLISEN på och hjälpte oss lite med trafiken. Jag sa till Ante att de trafikanter som vi möter gör tummen upp, apploderar, knäpper kort och ler, men de som kommer och kör om oss snubblar nästan på surläppen och hyttar näven, dock inte alla. Hästarna gjorde ett super bra jobb, traktorer, bussar, lastbilar och personbilar i milijoner susade förbi öronen på dom, blinkande blåljus, oranga saftblandare, under refuger och över broar, byta av filer och stanna vid rödljus. Dom var helt enkelt underbara, men vad annat kan man vänta sig av norsdsvenskar !!!

 

I dag så åkte vi även förbi ett gäng barn som stod efter vägkanten och Uffe fick frågan -Vilket LAND kommer ni ifrån??? Å vad svarar man på det, vi är ju faktiskt från Sverige men barnen tyckte vi såg ut som Ryssar!!! Hahaha!

 

Sen måste jag tyvärr avsluta dagens blogg med att tala om att ALLA hästar är inlaggda på djursjukhuset i Ulltuna, ja jag vet tråkiga nyheter men så blev det tillslut, tror det blev för mycket avgaser i lungorna på dom, host host. Nähärå, nu var jag ju där igen och ljög, tänk att ibland så hoppar det små svarta grodor ur munnen på mig, vet INTE vart dom kommer ifrån, fast lite är faktiskt sant. Hästarna är inkverterade på Ulltuna som var så vänliga att ta emot oss och erbjuda sina boxar till våra pållar över natten så vi känner att dom är i väääldigt trygga hander just nu. Vi själva ligger på Jällaskolan där vi fick en varm god gryta med smarrig kaka till efterrätt OCH en varm blöt dusch! Härligt!

Ja, men nu sa jag ju att jag skulle avsluta och då gör jag väl det då, för vi ska upp kl:04.30!

Gn´natta å söv så gött!

 

Lördagen den 24 november 2012 kl. 00:05

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [7] Kommentera detta inlägg

 

22 November

Då jag har varit borta från foran i två hela nätter så börjar jag få "hemlängtan" till gänget, både efter folk och fä! Besöket på sjukhuset gick bra och så nu ska jag få en ny ortros till mitt ben så att jag kan ha den på hemma och som pyjamas när jag får mina envisa sendrag och nervryckninger, som kan sitta i upp till tre dygn och har ni haft sendrag någon gång så vet ni hur det känns! Jag har hunnit uträtta en hel del idag, bla köpt ännu fler lysen och lampor till vagnen för 1300kr(!!!) ja och det är inkl ett par nya strumpor, det känns lite bättre ju mer vi syns ju längre vi kommer mot större trafikerade vägar, inte för att jag kan säga att vi inte haft tillräckligt förr heller, men jag gillar att se ut som en julgran när jag är ute. Då vet jag att jag gjort mitt bästa för att undvika en olycka iallafall.

När jag kom till stallet idag för att titta till hästarna så skrek Thrim i högan sky... -Vart har du varit någonstans?!? Jag har saknat min matte!! Så jag tog mig lite extra tid med att pyssla och gulla lite med honom innan jag måsta åka vidare och göra klart allt innan jag återförenas med "mitt gäng" igen. Nää nog pratat om det här nu.

 

Som ni vet så har jag Tommy som min "co writer" till bloggen för att vi bla inte ska glömma något och för att jag inte kommer ihåg några ortsnamn överhuvudtaget. Sen är det ju alltid roligare när man är två och ibland så kommer vi på så tokiga saker att vi måste radera lite...Man jan ju inte formulera saker och ting hur som helst...eller hur?!

Nu har Tommy uppdaterat mig om dagens händelser och det har varit rätt så lugnt på den fronten, inga utryckningsfordon eller andra trafikanter som utmärkt sig, inga hjul som fått "punktering", alla hästar mår bra och inte en enda "forbonne"

med skavsår.

 

Startskottet gick kl:8.00 i Julmyra då karavanen rullade på tills det blev dax för förmiddags fikat, turen gick efter en väldigt vacker väg som bla kantade en spegelblank sjö.  Den största nageln i ögat för dagen var vädret, luftfuktigheten var så hög att alla blev riktigt blöta trotts att man inte kunde kalla det för regn men nära nog, kan tänka mig att det är en hel del som behöver torkas inför morgondagen, Ekipagen svängde av på väg 272 till bilisternas stora glädje för att inta dagens lunch och vila hästarna och ge dom lite energi. Dom brukar få sig både en hötuss, kraftfoder, några morötter och lite salt förutom några hinkar vatten när vi stannar och sin lilla filt över rumpan för att inte bli nerkylda i sina muskler. Efter lunchen fick dom en vägvisare vid namn som Karin Hagberg som guidade alla till Agersta gård (en gård med en massa islandshästar på). Där övernattningen skulle  ske och hästarna fick vädligt vackra lyx lägenheter för natten, så dom mådde som prinsar där med sin drottning Bella.

 

Bella är den som ligger i täten med sin husse Per-Arne och väljer väg och läser kartor med mycket stor nogranhet. Hon är så lugn, trygg i sig själv och en otroligt självsäker dam. Hon tar sitt jobb på största allvar och ser till att alla hennes kavaljerer kommer dit dom ska på kvällen. Hon och Per-Arne är två av fyra i det här gänget som även kört till Röros marknad några gånger. Per-Arne är den som har koll på vart vägarna går sedan han rekat och planerat färd vägen för oss. Det är även han som med en redig stämma sammlar ihop oss när det är dax för bla. avfärd. Han har en skön humor och inte långt från ett rungande skratt.

 

De andra ekipaget som har kört forresan till Röros är Micke och Uddson. Micke (alias Kronblom) är vår lilla glädje spridare i gänget med en massa spring i benen och har riktigt dråpliga och kopiöst härliga kommentarer, nog för att vi trodde att han kanske skulle taggade ner liiiiite när hans sambo Jenny anslöt sig till oss, så håller han låda och får oss alla att skratta och må bra. Så vi tar tillbaka det där om att tagga ner, han är som han har vait hela resan och det är vi glada för!

 

Sen har vi även med oss Mats, han är den som ansvarar för hästarnas fötter, han skor, sömmar om och hjälper till när det är någon krånglig brodd som behöver bytas ut. Mats är en av de bästa i Sverige innom sitt yrke, när det gäller hovar och skoning kan jag tala om och det känns så tryggt att han är med! Mats är även den som servar facebook sidan om foran med en massa fina bilder. Han och Luringen är ett riktigt coolt ekipage som verkligen fyller sin plats, ja även pappa P-O är en härlig man som vi är glada att få känna. Båda är Gottlänningar, men Mats bor i Skåne.

 

Lipton vilar sig i form i Bergshyttan med alla sina nya damer och han blir bättre och bättre för var dag som går. Så har vi tur och alla håller sina tummar, tassar, tår och hovar för att han ska bli helt bra, så ska vi kanske kunna se till att han får komma till Globen och vara frisk! Uffe kommer att ha valacken Sent med sig och han kommer att vara Liptons ställföreträdare tills han är helt friskförklarad i sitt ben. Men han är garenterat på bättringsvägen och tur är väl det! Sent är en pigg och samtidigt lugn herre som gör sitt jobb med bravur, han blev fort en av killarna i flocken och sköter sig kalas bra. Tack igen för att vi fick låna honom av dig Mats.N med så kort varsel, det uppskattar vi alla!!!

 

Sen måste jag ju tala om att vi även har en som filmar oss på hela resan, "Sigge" han har varit med oss från när vi lastade ur våra prylar på Leksands parkering och kommer att vara med ända tills vi stänger Globen för den här gången. Han har fått helt fantastiska bilder på lite av varje under den här tiden. Sedan är det meningen att han kommer att göra en film om detta och sälja den till de som vill vara med på ett hörn och känna kännslan av att vara med på ett sådant här arrangemange. Han har en privat chaffis som heter Krister som är med, dom två åker runt och rekar vart de bästa filmerna kan tas och vart det är det bästa vyerna, ja även mitt i städerna filmas det så klart, inget utelämnnas. Sigge kommer nog att visa några av sina bilder på Globen i montern som FNH har. (Ev. så kommer det även att visas lite andra bilder på våra nordsvenskar oxå). Där kommer ni även att finna mer info om hur ni kan införskaffa en aldeles egen "for film" när den är redigerad och klar. Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge!

 

Vi har nu ett allvarligt problem... tror det är någon slags sjuka som går bland oss i gänget, det yppar sig så illa att det krampar och gör ont, stränar och spänner....

Verkar vara "skrattkrampus" som slagit till, skrattkramp i mungiporna, för ett gladare gäng får man leta efter och ni ska inte tro att dåligt väder hindrar oss från  att skratta, skämta och ha det bra tillsammans. Solen vi alla har i oss lyser starkare än den på himmlen, det ska ni veta och vi  hopapas att ni känner värmen från oss när vi lunkar förbi.

 

Nu ska jag knoppa för att vara pigg när jag återförenas med de mina! Sussa gott!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Fredagen den 23 november 2012 kl. 01:32

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [10] Kommentera detta inlägg

 

21 November

Starten gick från SORF som tagit hand om oss och hästarna väldigt väl under kvällen/natten, med god mat och mummsigt hö. Micke spännde för sin tredje vagn den morgonen sedan resans start, den som vi talade om att vi låntat från Gerad Winrot i går. Hummm, tycker minsann att han har lite otur i sina vagns val eller vad säger ni? Men nu är det tredje gången gillt och nu var det väl själva den om vagnen inte skulle hålla ända fram till Globen! I dag fick även Micke en ny medhjälpare, sin sambo Jenny. Vi passar även på att skicka en grattis hälsning från oss alla till deras lilla son oxå som fyller två år i dag, GRATTIS, GRATTIS!!

 

Hästarna lunkade nu lungt i väg mot Heby och för att komma fram så måsta vi stoppa trafiken på riksväg 56 för en liten stund, det gör vi av säkerhetsskäl så att hela karavanen kom över samtidigt och ingen blir kvar på fel sida av vägen. Om något sådant skulle hända så är olycksrisken väldigt stor och det vill vi verkligen undvika, säkerheten framför allt.  Turen gick efter en fin liten grusväg och bredvid löpte järnvägsspåret längsmed rutten, rätt vad det var så kom ett godståg susande förbi bakifrån och skrämde skiten ut kuskarna (Ante fick nästan skrämsel hicka, hihi) men som tur var så höll hästarna huvudet kallt och reagerade inte ens med ett öron ryck!

När vi skulle passera rälsen så bar det av via en gammal träbro högt upp ovanför spåret och den gav en resonans som om 10 godståg rusade förbi samtidigt (pga järnhjulen, välskodda hästar och vackra pinglor). Ja men då säger vi det igen då, tack gode gud för nordsvensken som klarar av de allra flesta situationer med "ett leende på sina läppar och glimten i ögat".

 

Vid PEAB´s vägstaion i Hedby så fick vi en välförtjänt vila och lite gott ur forskrinen att mätta magen med, hästarna fick sin lilla filt över ryggen och den sedvanliga hötappen tillsammans med den allra godaste årgången av vatten. När vi var där så kom min mor och bonus pappa för att hämta mig för ett in planerat sjukhusbesök och med sig hade dom Ida som tar min plats på kuskbocken fram till på fredag då jag åter kommer och gör läget osäkert igen!  Med sig hade dom även vår älskade boxer hanne, Nhitroz, som blev helt överlycklig att få träffa husse & matte igen efter såååå lång tid och framför allt så måsta han ju pussa lite på Odin mule. Nhitroz passade även på att släck törsten tillsammans med Bristol som var snäll att bjuda på en slurk.

 

 

Efter lunchen så bar det av mot Julmyra efter en väldigt vacker och mysig skogsväg som slingrade sig genom landskapet. Väl framme så fick hästarna sina nya lägenheter för natten och så kom det trevligt besök av Kuskutbildningen från Strömsholm, vi har ju en elev med oss hela tiden från den kursen och dom har ett rullande schema hela resan så att alla som vill får åka med, så det var roligt att få träffa alla elever samtidigt, bla en tjej som har "vår" Vhilde som passhäst (vi sålde honom ner till kuskutbildningen i sommras, då vi visste att han skulle bli använd och omskött på bästa sätt. Av det vi har hört, så är dom mycket nöjda med honom på alla vis).

Sen när det började bli klart i stallet så motades alla  kuskar och medhjälpare in i djurbilen med grisfösaren för att sedan åka mot Gårdsjö älgfarm där dom skulle rulla ut sina fällar för natten och avnjuta en eminent middag och har dom lite tur så kanske dom får prov köra en liten sväng på en eller annan älg oxå?!?

 

Sedan var det dax för kvällens service av vagnar, hästar och seldon. Man måste ju hela tiden se till att allt är i gott skick så att vi kan erbjuda hästarna det bästa möjliga och slippa onödiga haverier och missöden som kan dyka upp som gubben i lådan. Hjul och svängkransar ska smörjas och ev dras åt, en brodd eller två bytas, en sko måste ev sömmas om, vagns och pannlampor kanske det ska bytas batterier i och selen torkas av och synas i sömmarna, ja listan kan bli lång på allt som måste kollas var kväll och även dagtid bla hovarna kollas ju flera gånger per dag.

 

Sen vill jag bara säga en sak till innan det är natta och det är att det här gänget är något helt utöver det vanliga, så fort en kris av något slag så hjälper alla till att lösa problemen tillsammans. Alla stöttar, ger tips, lånar ut och ställer upp med allt man bara kan, alla har ju olika erfarenheter och tillsammans så är vi otroligt starka och resursfulla. Så här kommer vår nya valspråk. "EN FÖR ALLA OCH ALLA FÖR EN"

Tack för i dag och god natt goa vänner!

 

 

 

Onsdagen den 21 november 2012 kl. 23:59

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [14] Kommentera detta inlägg

 

20 November

Revellen gick kl:04.50, då gäspade alla och drog på sig långkallingar och tjocktröja för att sedan inta frullen innan dom begav sig till stallet, då hon vi lånade stallet av var så vänlig att fodra morgon målet åt oss. Hon har ett stuteri som vi fick inkvartera hästarna på under natten och i stallet med hingstarna stod det förutom vår Bella, Valle, Lipton och Sent, även två fölston med föl. Och det blev sååå livat att taket lyfte...nähää nu ljög jag igen, ingen av dom sa något mer än ett litet -Hej här kommer vi!

 

Vi spenderade en lång tid i ett varg tätt område och jag kan tala om att bönderna hade 8!! trådar på sina stängsel så vi var aningens nervösa när vi smögförbi. Vi tyckte det var ögon som bevakade oss hela tiden, ögon på några som nog gärna hade satt tänderna i oss och kidnappat tillbaka sina anfäder som värmde oss uppe på kuskbockarna.

Där efter så stötte vi på eminenta bruks damer som Bristol tänkte flytta in till för han tyckte dom var såååååå vackra. Tidigare under resan så har han inte ens brytt sig om att svara på några gnäggningar alls, men nu måsta han bara få stanna till och beundra tjejerna för en liten stund.

 

Väl uta på gamla riks 70 så mötte vi två polisbilar i MAX fart med blåljusen på för att tätt därefter åtföljas av ett godatåg, en brandbil även den blinkade blått, tom X2000 passerade med plattan i botten och som kronan på verket så kom skyliftbrandbilen och blåste förbi. Sen kom en av polisbilarna tillbaka och blinkade för kung och fosterland och vet ni en sak då??? INGEN av hästarna brydde sig inte ens om att vika på ett öra för att kolla vad som var på gång utan lunkade lungt vidare.

 

Hästarna en av sina välförtjänt vilostunder vid Silvköparn, där vi passade på att renovera ett hjul med Tommys härliga domkraft i trä, en riktig raritet. Den ska jag ta mått på och göra en kopia av, kanske inte för att använda men den var så häftig att jag vill ha en om så bara för att hänga på väggen!

 

Sen väntade oss en mörk färd genom Salas gator för att ta oss till SORF och ett underbart mottagande, färdig ströade boxar med inlagt hö till hästarna som fixades av Gunilla.E och vår chaffis Erland. När hästarna var klara så fick vi god hemlagad mat att glädja megen med. Där mötte även Jossan upp med två paket cola till mig!!! Jippi!! Hon hade med sig pepperkakor till de andra bara för att dom skulle bli lite snällare fram mot jul.

 

Där bytte vi till en av Gerards vagnar (som själv tävlar i körning), så vi tackar och bugar för den hjälpen!

(Gerard är ordförande i Vagnshistoriska sällskapet, så han hade lite att välja på)

 

Sen har vi fått funderingar om vilka frågor och kommentarer som ställs oftast till oss.

-Kan dom verkligen se genom sin lugg?   -Ja, dom kan se bra genom luggen.

-Åååååå, vilka fina hästar!    -Tack, tack!

-Ni är inte klok som ger er ut på dyligt, bra jobbat! -Självklart så har vi inte alla hemma, som gör det här. Men vi gör så gott vi kan och det är faktiskt för våra älskade nordsvenskar som resan blivit av.

-Tummen upp och applåder. -Vi bockar och bugar!

-Vart ska ni? -Till Globen i Stockholm

-Hur långt sa du att det var??  -Ca 33 mil.

-Hejja, hejja!

-Får jag klappa hästen? -Ja, visst får ni det så länge det är med kärlek.

-Är dom trafiksäker? -ABSOLUT till 99,99%

Fler frågor och svar kan vi skriva lite längre fram i bloggen.

 

Vi tycker det är så roligt när folk spontant kommer ut till vägkanten och hejjar på oss när vi "susar" förbi och vet ni då, en del har vi nästan tagit på sängen verkar det som för dom står i häckar och på trappor i bara kort kalsonger/trosor och vinkar glatt!!!

 

Under den här resans gång så har vi med oss en filmare "Sigge" som dokumenterar allt som händer och sker, materialet kommer sedan att klippas till en fin reseskilldring om Nordsvenskens väg ner till Globen och där även händelserna bakom kulisserna. Den filmen kommer attt komma ut till försäljning så småning om. Den filmen läggs ut till försäljning såsmåningom, mer information om detta lite längre fram.

 

Till er som undrar så är Lipton bättre i sitt ben i dag konstaterade veterinären men inte helt 100 så Sent går med oss ett tag till så Lipton får vila några dagarinnan han återkommer till sitt gäng. (Personlig fråga till Mats -Kommer du och hämtar Sent och lämnar Lipton till oss när/om det blir dax???  )

 

Sen har vi ju lovat lite bilder oxå och dom kanske dyker upp när ni minst anar.....eller inte!

 

Klappa nu om dina hästar och se till att dom har det bra inför natten för nu tänker iallafall Tommy och jag gå och knyta oss för den här gången. Sussa gott!

 

 

 

 

Tisdagen den 20 november 2012 kl. 22:01

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [13] Kommentera detta inlägg

 

19 November

Faktiskt så har det hänt så väldigt mycket i dag så jag vet inte hur och när jag ska börja berätta................så jag och min blogg kompanjon Tommy stuntar helt enket i att berätta något mer i dag, men om ni tjatar då så kan vi väl berätta om lite om bla, mörkerkörning, hästhaveri, låååååånga bilköer, blådjus och en massa annat, jaha, då var vi där igen och skulle börja berätta allt som varit under dagen.

Då börjar vi från morgonen den här gången.....

 

Klockan 7.00 i Hammre - Hedemora ridklubb så var alla uppe och ute för att göra en rekorderlig veterinär besigtning av hästarna och alla gick igenom och fick starta sin resa, med en liten reservation på  Lipton, han skulle få gå en bit med gänget för att se om han rekade till sig och sedan göra en ny veterinär undersökning. Mats.T rev av honom sulorna för att se om det berodde på att han fått fel tryck på sin sula och stråle av plastsulan. Så skrittade vi iväg mot Hedemora city vidare över älven vid Grådö, där vi bröt resan för att inte fresta på Lipton något mer då han började gå orent och vi ringde till veterinären som fick komma och titta till honom och det bestämdes att han skulle få åka transport ner till nästa övernattnings ställe. Vi fick tag på en chaffis med transport som kom för att hämta honom och med sig så hade han en utbytes häst, valacken Sent, Mats Norell som ställde upp med att hjälpa oss med detta lånar nu även ut Sent resten av resan till Lipton blir bra och åter kan ställa sig i ledet.

 

Färden gick vidare i en riktigt härlig trollskog på underbart mjuka vägar och det var faktiskt jätte skönt för öronen att få vila lite från järhjuls skramlet. Sen var vi åter på asfalt och vi knallade mot Grytnäs. Efter den vägen så började det att bygga på en otroligt lååååååång svans av bilister, som tur är har vi benreflexer, blinkande lampor , pannlampor och ficklampor och lite till som vi är utrustade med för skymmningen kom fort. Så när vi var i Jularbo så ringde vi efter förstärkning, bestående av farbror polisen som med blåljusen påsalgna började dirrigera trafiken åt oss och det är vi varmt tacksamma för, tack. Tack även, för att ni ställde upp när vi behövde er så mycket, för trafiken började bli väldigt intensiv och irriterade och började göra lite dumma saker.

 

Efter en välbehövlig vila så började vi traska vidare i kolsvarta kvällen mot Bergshyttan där vi fick kampera på IOGT-NTO lokalen i byn och alla pojkar fick bo på ett stuteri i närheten. Jo, visstja glömde en sak, när vi stod vid vägkanten och vilade så kommer det en liten kille i sin EPA och spelar högt så det hördes ända ut, när jag hörde vad det var för låt så skrattade jag så tårarna rann, För man hörde "Vad du är söt min kära lilla ponny".

 

Och med den lilla raden slutar vi skrivandet för dagen tycker vi, för nu är vi trötta och ska natta, för att vara pigga och alerta i morgon. Zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz

 

Måndagen den 19 november 2012 kl. 23:34

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [13] Kommentera detta inlägg

 

18 November

Dagen började med en massa strul då en av våra medhjälpare fick ta ambulansen in till sjukhuset för en allvarlig infektion i kroppen. Nu sänder vi en hel bunt med krya på dig och bamse kramar till vår Sara. Vi väntar på att du ska bli bra och komma tillbaka till oss, snarast!!!

 

Innan stareten så värmde vi upp med några bakvarv på banan i 20 tempo, sen bar det av ut på byn. Då gick vägen förbi Gustavs där vi tankade hästarna vid Statoil och vidare förbi hemma hos Agneta och Tommy. Bristol ville inte tillbaka hem för han har fått mersmak av att vara forbonde häst och det tänker han inte sluta med innan vi är helt klara på Globen. Vid Statoil dök vår andra fanclubb upp och dom följde med oss hela vägen ända in i stallarna på kvällen, vilket vi tyckte var helt kanon.

 

Redan vid Svärdsjö så hakade vår första "fanclub" på och dom följde med oss hela vägen ända till Naglarby, det var ett vackert ekopage draget av en lugn och trygg "smalbening", sånt uppskattar vi!

 

I dag hade vi inte någon veterinär kontroll så nu är alla hästar halta, en har tappat ena örat och en annan har fått en redig knut på svansen, så ni förstår hur uselt det är. Men i morgon kommer veterinären och tittar till dom och då får vi se om vi har lyckats hitta örat och satt tillbaka det med sliver tejp eller nåt.

 

Säter nästa!!! Där möttes vi av otroooooligt mycket folk som väntat i timmar före utsatt tid för att få se riktiga hästar med våra galn forbönder vid tömmarna. De klappades, gullades och matades med knäckebröd tills det sprutade smulor över hela torget när hästarna frustade.  Nu får ni vänta med att läsa ett tag för vi måste hinna ner till Hedemora innan jag kan skriva något mer......................................................Så är ni klara nu, kisspausen är över  för nu fortsätter jag att skriva och den som inte är klar får knipa av och skvätta ut det sista i nästa paus.

 

I Hedemora möttes vi av ett hav av folk som stod redo med sina kameror för att föreviga detta för tid och evighet. Vi kom infarandes med facklor och det var nästan så vi sjöng "Bjällerklang" för stämmningen var på topp. Efter ytterligare en timmes knäckebrösd ätande så gick vi vidare mot nattens uppstallning som "bara" skulle ligga ca 3km bort, men då vägvisaren missade avfarten i mörkret så blev det en härlig sista sväng på, ja låt oss säga 5km. Dagens total sträcka blev ca 45km och det känndes som om det var 500m, för så roligt har vi efter vägen. Det är alltid någon som hittar på något roligt bus eller annat otyg, så vi blir INTE uttråkade på något vis.

 

Sen var vi på plats hos Hedemoras ridklubb och då tränade vi lite inför den stora entré på Globen med ett två timmars hårt dressyr pass i ridhuset... eller inte då!!! Vi körde in vagnarna och spännde ifrån och Micke hann nästan inte ens få Uddson ur selen förrens han kastade sig på rygg och gnussade in så mycket grus han bara kunde i pälsen så att husse skulle få lite att göra och inte bara gå omkring och vara sysslolös och knappt hann han resa sig förrens nästa följde hans exempel och kastade sig på backen mitt i ridhuset. Så även Lena fick lite puts jobb på sin "lilla" Valle då han gjorde sig ett redigt sandbad han oxå! Tänk er vad skönt det kan vara att få av sig selen och bara klia, klia, klia! Det är suuuuuper skönt förstår ni!

 

På ridklubben fick vi en fantastisk middag bestående av lök och potatis soppa, morotsbröd och pålägg och vet ni då vi fick efterrätt, en redigt god och kletig kladdkaka, kan man sluta dagen på bättre sätt?? Näää, det går inte!

 

Nu är hästarna nattade och Tommy och jag sitter på ett bord och plitar ihop dagens bravader medans Ante sover under bordet vi sitter på. Och ett litet tillägg ska göras i dag,,,,så håller "gubbarna" låda dom snarkar ikapp denna härliga kväll, så inte ens katten kan sova.

 

Sen kommer vi åter till det där med bilister och jag säger det nu och garanterat kommer det att tas upp flera gånger....vart har folk lärt sig att vara en med trafikant , ingenstanns verkar det som för vi träffar nästan bara på "mot trafikanter". Jag förstår inte hur dom vågar riskera sitt eget liv och så många andras bara för att ta sig fram så fort det bara går.  Tänk er omkörningar i back krön, vid möten, i kurvor och på en hel massa oframkommliga ställen, då prejar dom sig om! Nu ska vi inte spy galla över alla bilister för det finns faktiskt dom som verkligen gör allt dom kan för att vara snälla och sympatiska mot sina med trafikanter och i detta fall så är det vi. Dessa bilister bugar och bockar vi för, tack. 

Men vet ni en sak nu måste jag sluta för Tommy rammlar snart av bordsskivan av trötthet.....så även jag.

En sista rad bara "nu äntligen är Nordsvensken på väg".

Natti natti!!

 

 

 

Måndagen den 19 november 2012 kl. 01:00

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [8] Kommentera detta inlägg

 

17 November

Framme på Romme travet och hästarna håller på att få sin kvällsmacka nu. Sen ska dom få sin välförtjänta vila för natten. Ni kommer att tycka att jag är tjatig och ensidig när jag skriver, men jag kan som sagt inte låta bli att säga det om och om igen...HÄSTARNA ÄR HELT OTROLIGA!!! Vi har gått ca 3mil i dag och haft ytterligare en veterinär besigtning och ingen fick fortsätta..... med att åka transport.... utan ALLA blev godkännda att promenera själva ner efter vägens kant.

 

Dagen började i Bodarna - Gagnef efter en kanon inkvartering för både folk och fä, vi njöt av kvällsmaten och hästarna sin hötuss. Vi sov alla i ett och samma rum och hör och häpna men ingen "gubbe" höll oss andra vakna med sina snarkningar och det var bara rofyllda snusningar som man hörde. Härligt värre!

 

En sak vet vi nu och det är att vi skapar mycke glädje och uppmärksamhet bland alla människor, de får ett gulligt litet leende på sina läppar och apploderar när vi glider förbi och det värmer oss, vilket i sig är jättebra då vädret har varit lite gråmulet och råkallt.

 

Timmarna rinner iväg och i ett huj så är vi framme vid nästa rast plats, vi försöker köra en sträcka och sedan låta hästarna ta igen sig, dricka vatten och mummsa på något gott innan det bär iväg igen. Vi gör vårt bästa för att ibland föra ett samtal mellan vagnarna...men det är lite svårt då både hjärnhjulen skrammlar, klockorna pinglar och hovarna klapprar på vägen, men vi försöker iallafall.

 

Lunchen åtnjöt vi vid varsin tall i skogen, ätandes Leksands knäckebröd och Gustavfskorv, mumma värre. Det känndes nästan som att det var för 100år sedan, lugnet i skogen, hästarnas tuggande och gubbarnas råa skratt.  Vi fick mycket besök från förbi passerande som såg oss och drog på en grisnit och kom och klappade hästarna, berättade egna häst historier och beundrade vad vi gör och vad vi vill med den här resan. Även skogsägaren dök upp med ett brett flin på sina läppar och tyckte det var så roligt att det åter var hästar på hans mark.

 

Sen bar det av mot Kupolen i Borlänge för ett "reklamstopp" och mingel med lite människor. Vi gled in i sakta mak mot ingången, mellan avspärrningar, trottoarer och folk. Hästarna stog mitt i smeten med folk upp över öronen som klappade och gosade med goa mular. Alla barnen fick knäckebröd att bjuda hästarna på och de passade även på att ta någon bild eller två på våra lurviga vänner. Sen tågade vi vidare genom rondeller, trafikljus och dubbelfiliga väger mot Romme.

 

Väl framme fick vi chansen att stalla in hästarna på banan och låna duschen för att få av dom lite svett och resdam. Sen stoppade vi i oss... vänta....vänta lite till............... hihi...vänta....Thai mat! Men gott var det, må ni tro.

 

OM, jag får klaga på något så är det vissa trafikanter. För att dom inte riktigt vet vad hästen tar för plats med sin långsamma hastighet, utan paniken inträder och man gör väldig konstiga och oövertänkta omkörningar som kan resultera i väldigt olyckliga händelser.

 

Sen så behöver jag inte duscha i kväll för det har Musse redan fixat med en masssssa pussar!!  Trevligt!!!

 

Höres i möra!!!

 

Lördagen den 17 november 2012 kl. 22:49

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [2] Kommentera detta inlägg

 

16 November

Ja, om jag är helt ärlig och inte ljuger och inte överdriver, så tror ni mig inte ändå!

MEN HÄSTARNA HAR VARIT HELT UNDERBARA!!!!!

Morgonen började redan 5.00 på morgonen med frulle till både oss och hästarna. Sen åkte vi till Leksands knäckebröds fabrik och packade trillorna och det som inte fick plats ställde vi in i Ulf´s lastbil och det kan jag säga rakt av att OM vi inte har haft den med så har vi fått lämna en hel massa packning på parkeringen! Tack gode gud att vi har den!!!

 

Kl:8.00 så var det veterinär besigtning och eftersom att alla ekipage är med här i kväll så blev alla friskförklarade och fick börja resan. Vi packade vagnarna och surrade lasten sen kom pojkarna farande i ett huj upp till fabriken och vi satte för. Det blev lite kaos när alla pojkar ville vara tillsammans och några gick ifrån, så det blev lite tok i starten, för direkt efter så skulle vi in på en parkering och träffa lite folk så dom hann aldrig gå av sig innan föörsta stoppet. Men sen vi fått gå några varv runt runt så varvade alla ner och åt knäckebröd så det rann ur munjiporna, gott serru!

 

Sen ca 10.30 så började vi traska mot Stockholm och glad i hågen så luffsade pojkarna i väg. Timus, den levande "dalahästen" som vi har med oss gick bakom en bra bit innan han klev på sin transport, för att ta det lungt. Han är 30 år gammal igentligen, men inte i dag, för han hade så roligt att han trippade lätt på foten som en tre åring. Han har nu ett målat täcke på sig, tom med hals som han ska ha på alla reklamstopp, men i Globen ska han målas på riktigt med barn ansiktsfärg som tom går att äta. SÅ DET ÄR INTE FARLIGT FÖR HONOM!! Först av allt så ääääälskar han att bli om pysslad och att stå i centrum, så han verkligen njuter av sin förvandling och blir han hungrig så har han ju "mat" målad på kroppen.

 

Dagens etapp blev på ca2.5-3 mil. Det var många glada skratt som ibland överröstade skrammlet från hjärnhjulen, klappret av hovar och våra nya pinglor som vi fick från Morells klockgjuteri i Mora.

Det blev några kortare stopp och vattenpauser efter vägen, som uppskattades av både folk och fä. Det blåste lite snåla vindar i dag så man blev lite husken efter ett tag. Men vi var ju lastade med "101"st fällar så vi klarade oss bra ändå.

 

Jag måste bara säga det pojkarna imponerade starkt på oss alla. I morse var det första gången som alla träffades och det blev ingen tumult alls! Det ni, det är våra Nordsvenskar det! I natt står fyra stycken hingstar (Lipton, Frodo, Uddson och Odin) i ett litet stall en bit från där vi bor och två av hingstarna (Bristol & Luringen) har en annan lägenhet, sen står Isabella, Valle och Timus i en annan cupé. Det är OTROLIGT lungt i stallarna så man nästan blir rörd till tårar, för att dom uppför sig så bra och coolt mot varandra , trotts att ingen av dom träffats tidigare!! Jag har sagt det några gånger nu och jag kan LOVA att jag kommer att säga det miljoner gånger till innan resans slut!!

 

Sen har vi ju alla som är med och nöter skosulor oxå,  vilket gäng!!!

Namn
Per-Arne Spännar - Vivi Sandström
Lena Casselbrant - Elever från Strömsholms kuskutbildning
Mikael Heed - Jenni Andersson /
Johan Pettersson - Willy Wallberg
Mats Thomsson - Per-Olov Thomsson
Agneta Weingård - Tommy Wennström
Ulf Magnusson - Sara Eriksson
Anders Svensson - Madeleine Bohlin

Timus ägare och konstnär
Sonja Eriksson
Erkers Linda Leander
Sigurd Jönsson

 

Vågar man erkänna nu att man varit så spännd och nervös inför hela det här?

För det har jag, med råge! Men nu känns det alldeles, otroligt, fantastiskt underbart att få vara med om ett så stort arrangemange och tänk vilken chans vi får att marknadsföra Nordsvensken och tänk att vi verkligen ska till Globen! Kan ni fatta det... nej inte jag heller, det tar nog ett tag innan det sjunker in i medvetandet.

 

Nu har jag fått order av husse att stänga ner datan och sova, där med basta!!

Så jag gör väl det då, G´natta rå!
 

 

 

Fredagen den 16 november 2012 kl. 22:56

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [16] Kommentera detta inlägg

 

15 November

Nu börjar snarkningarna höras genom väggarna och några "natt suddare" sitter och äter smörgås tårta innan det är dax att slå igen sina blå.. eller gröna...

Själv sitter jag i sängen och försöker att inte väcka mina säng grannar med kanackandet på tangentbordet, men lite hämd får man väl ha för alla "stockar som dras" tycker jag.

 

Vi hade planerat att åka från stallet kl:14 men mitt i allt packande så ringde telefonen och då var det Hudiksvalls tidning som ville komma ut och gör ett reportage om resan...mnja okej då, det är ju alltid bra reklam för Nordsvensken att få synas i tidningen så varför inte.

Då låg vi efter i tiden redan där och då skulle ju Ante packa sina saker och en massa annat innan vi kunde åka, så vi var inte nere förrens kl.19.53!

 

Resan ner gick jätte bra Odin stod och sov hela vägen. Kanske för att han fick börja sin morgon med en kort tur i selen och sedan på lunchen tog jag ut honom på ett gympa pass, så han fick stretcha musklerna lite och böja sig än hit och än dit, innan han skulle stå på transporten.

 

Trillan packade vi klart när vi kom ner och Odin ställde vi in i samma stall som Luringen, Frodo, Lipton och Uddson. Jag kan faktiskt säga att pojkarna snackade inte mycket skit när dom träffades, någon orkade drista sig till ett halvt gnägg sen var det nog.

Annat var det när vi träffade på de tvåbenta, då blev det lite snack om hur det skulle se ut under morgondagen och vad det var för tider vi hade att hålla oss till och vad vi skulle rätta oss efter. Jag kan nog säga att vi blir ett glatt gäng med mycket trevliga individer och ortoligt härliga hästar!! Jihoooo, vilken upplevelse!!

 

Nej, men titta nu är klockan 00.43 och då blev det dax för mig att dra ur strömmen!

Plopp.......

 

Fredagen den 16 november 2012 kl. 00:46

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [6] Kommentera detta inlägg

 

Snart bär det av mot Leksand!!!

Om ni bara visste vad det pirrar i min mage nu!!

Snart börjar det bli dax att åka till stallet för min del, allt är klart här hemma så det är bara att lasta prylarna och ge sig i väg och fixa till Odin. Tänk om jag har glömt något ändå??? Ja men då får det vara så och så fixar vi det under vägens gång.

 

Men först av allt så måste jag...

Få tacka hus och hundvakterna för att dom ska bo här i vårt hus så det slipper vara tomt under tiden vi är borta. Tack, tack!!

Även få tacka ALLA sponsorer som hjälper till att genomföra detta arrangemange, tusen tack för att ni finns!

Bocka och buga för alla som har varit inblandade i att marknasdföra vår Nordsvenska ras och resan, som fixt och donat så att allt klaffar och fungerar!

Sen tar jag av hatten till alla deltagare och hästar på resan, för att dom tar sig tid och ork att genomföra en så otrolig häftig grej och gör allt för att visa vår underbara Nordsvensk från sin bästa sida!

Sen vill jag även tacka alla "NSV fans" som följer oss genom resan via div media, tack för att ni stöttar oss!

Sen får vi inte glömma bort att tacka veterinärerna som kommer att kolla upp våra hästar under resans gång!

Nu hoppas jag att jag tackat alla som jag kan och har jag inte det så ber jag om ursäkt och tackar även er, TACK!

 

Längtar efter att få träffa alla personligen och få se hur det är med alla hästarna. Ska bli väldigt intressant att se hur hästarna kommer att göra när dom träffas och får "bonda" lite, vilka som kommer att fatta tycke för varandra och vilka som tittar snett på den andre...men det tror jag inte kommer att ske faktiskt och tänk er "Drottning Isabella" vad hon kommer att bli beundrad av alla pojkar!

 

Nej, men nu har jag verkligen inte tid att sitta still längre, skynda, skynda...men vad fjärilarna gjorde sig påmind nu då, huvaligen.

Vi får höras snart igen. Ha nu en härlig dag!!

 

Torsdagen den 15 november 2012 kl. 09:52

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [4] Kommentera detta inlägg

 

14 November

Tror ni att vi får sova något i natt...nej det tror inte jag heller!

Allt är packat till Odin nu och det mesta till mig själv, samt de kläder vi ska ha med för att kunna låna ut till de som behöver. Men Ante stackarn har inte ens hunnit packat ner ett par kalsonger! Han är iofs van att ligga borta och jobba, så han har sin rutin att stoppa ner det han behöver lite snabbt i en minimal väska och i sista sekunden. Ånej, jag kan inte hjälpa honom heller fast jag vill, han har sin bild på vad han vill ha med och det är inte samma som det jag tänker på, så då blir det bara fel. Men jag kan tänka att det blir lite annat i morgon, då får jag nog höra -Maddis, vart är mina byxor? Vart ligger den tröjan?

 

Odin har gått ett kortare pass med skogsvagnen i dag, bara så att han fick röra på sig lite och få aktivera kroppen, i stället för att bara stå vid höhäcken och mummsa.

Jag tror att han börjar ana att det är något på G förstår ni, han kanske har hört hur vi pratat och lagt ihop 1+1 =17.

 

Snacka om att vi har ett väldigt konstigt väder just nu, kallt i går -6 och kanon varmt i dag +11. Undrar vad det blir för väder under resans gång? Har alla lagt i tillräckligt med underställ eller är det på tok förmånga? Ja, ja det märker vi. Men får man lämna in ett önskemål så kommer det ett här.  -Snälla , snälla låt oss slippa blötsnö, häll regn och storm!

 

Ante åkte ner till Leksand i dag med trillan och lite större saker, så att inte allt blir kvar till i morgon. Tur är väl det för jag tror att Odin skulle tycka att det blev lite trångt att dela transport med både trilla och el-rulle annars. Ante kom nästan nyss hem från Leksand och nu tror jag att han har slocknat i fåtöljen.... för det låter så här från vardagsrummet -Zzzz!

 

Jag ska hälsa "Lycka till" till alla forkörare från Magnus Gustaphsson som skrivit en liten rad här i bloggen. Även Weronica Sandgren hälsar att "Vi ses på Globen".

Om du oxå vill säga några ord så är det fritt fram att knappa ner några bokstäver i en kommentar.

 

På återseende!

 

 

 

 

 

 

 

Onsdagen den 14 november 2012 kl. 23:59

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [4] Kommentera detta inlägg

 

Forbondebloggen loggan

Ooops!

Jag glömde tala om att jag gjort en liten logga till bloggen oxå, hoppas den duger.

 

 

Ha nu i minnet att det här är mina tankar, upplevelser och iaktagelser, inte så blodigt allvaring och strikt. Alltså inget att hänga upp er på om det är något ni inte gillar. Bara dra på smilbanden och läs vidare. Njut tillsammans med oss som får chansen att göra den här roliga och udda resan.

 

Onsdagen den 14 november 2012 kl. 00:05

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [8] Kommentera detta inlägg

 

13 November

Var till stallet och plockade fram lite prylar till Odin, åhej åhå, vad det är mycket som man ska tänka på. Vaccinerat klart hästen?? Japp! Pass?? Japp! Reservdelar?? Japp! Seldon i bra skick?? Japp! Foder, skor, täcken och ALLT annat?? Nja, ska kolla en gång till i morgon så inget är glömt. Vad ska med på vagnen, vad ska med i följe bilen, vad ska sadel/sel skåpet packas med och vad kan åka direkt ner till Globen?

 

Hoppas att jag har tänkt på allt nu för i morgon åker Ante ner till Leksand lastad med trillan och de mesta som ska med på resan. Då är det bara hästen kvar som ska fixas till.

Ja och resterande hemma i stallet förstås, för vi måste ju se till att allt flyter på även där när vi inte är hemma. Som tur är så har vi jätte bra hjälp i stallet när vi är borta dom sköter om hästarna kalas och det tackar vi för! 

 

Odin har bara gått ett litet pass idag, dragit stock och duschat, så han är nog nöjd.

 

Mor har även varit här idag och sytt och tro på gröne så hann vi...INTE klart i dag heller, det blir nya tag i morgon. Mina kjolar, västar och Antes jacka är klara, ok förutom en liten knapp. Men då var ju inte allt kvar i allafall.

Nu insåg jag att jag har lite problem med skor!!! Då jag inte kunnat använda mitt ben riktigt på fyra månader så har jag en ortopedisk stövel med ÖPPEN tå och jag kan säga att det är kallt, kanske jag måste göra ett överdrag till den oxå så jag håller temperaturen i foten trotts mina nya sponsrade värme sulor?! Jag har iofs hittat en passande skoterkänga i st 42 som matchar min 38a perfekt, men den går nog inte riktigt på, ja ja nog tjatat om det nu.

 

Jag lovade ju att sätta in en bild på mitt skåp som jag gjort och den kommer nu, prov lastad med både sadel, sele och en boxer. Nhitroz är så nyfiken på vad vi sysslar med och är suuper rädd att han inte ska få följa med. Faktiskt så blir han kvar hemma med sina hundvakter, mamma ska ha honom under den största tiden men min svärmor ska ha honom en natt och så även Emma med familj.

 

Det är konstruerat så att alla krokar och lådor går att flytta på och ta bort sen är det bara en tunn plåt list kvar och inget petar ut. Det är låsbart och sen så finns möjligheten att sätta fast det med hänglås så ingen promenerar i väg med det och vi står där utan sele när det är dax. Jag ska försöka komma ihåg att ta en bild på skåpet när det är riktigt lastat, så finesserna syns lite bättre. Men det får bli i morgon. Go´natt!

 

Tisdagen den 13 november 2012 kl. 23:23

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [0] Kommentera detta inlägg

 

12 November

Dagen började seeegt, men den tog sig snabbt kan jag tala om. Min mor kom för att hjälpa mig att sy färdigt lite kläder, göra ändringarna klara och packa det sista...trodde jag ja! När kvällen lade sig med sitt mörker över gården så insåg vi att det var en del kvar att göra ändå! Jag vet inte riktigt hur man ska bete sig för att få både orken och tiden att räcka till, men skam den som ger sig. 

 

I dag fick jag även ett intressant samtal ifrån Malin. G, som frågade om det var ok att länka den här lilla galna och felstavade bloggen till FNH Riks så att de som vill får följa mina tankar och upplevelser på resan tillsammans med de andra forbönderna och våra härliga nordsvenskar...och ja det kan ni väll få tänkte jag. Från början var det tänkt lite mer som min egen dagbok, ja så jag håller koll på vad jag själv gör menar jag, men nu får jag nog tänka på vilka tangenter jag klickar på. Gulp!

Ni som är nya på mina sidor ska veta att jag har dyslexi så felstavningar får ni leva med här och lite sjuk humor. 

Ja en sak till kanske jag ska säga.... VÄLKOMMEN!!

 

Ante var ut och körde Odin själv i dag med järnhjulsvagnen, kors och tvärs på alla småvägar runt stallet och ut i byn så han fick sig lite och titta på och inte bara behöva räkna träd som vanligt.

Sen så har Nhitroz nästan fått spunk på mig i dag då jag varit sååå tråkig och inte lekt något, utan bara rullat runt och pysslat med allt utom honom. Så när jag tog fram mina pälsvantar så fick han spel och attakerade dom och då måsta jag ju ta mig lite tid och göra honom glad. Hans nya självutnämnda "lekkamrater" som satt på mina häder brottades ett tag med den överlyckliga jycken innan dom återgick till sitt "jobb". 

Så trotts en seg början så slutade dagen väldigt bra tycker jag.

I morgon tar jag nya tag och svänger in till stallet för att packa lite prylar till Odin och kanske ta en liten tur, vem vet?!

 

Tisdagen den 13 november 2012 kl. 00:46

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [0] Kommentera detta inlägg

 

11 November

Tjoho! I dag har jag varit i stallet och fixat lite och varit ut med Odin och kört, vi körde en rejäl sväng över skogen och runt i byn. Bla. över alla broar för första gången, i trafiken (vet iofs att han inte bryr sig om bilar odyl, men det är ändå bra att träna) genom bostadsområden och "centrum". Nhitroz och Ante gick hela svängen över skogen så dom fick sig en rejäl prommis. Sen när vi kom till byn så satte jag mig bak på maratonvagnen för att hålla i "nyfiken i en strut" så han fick vila lite och Ante körde resten av vägen hem, en riktigt skön och härlig dag...trotts kyla och regn!

 

Söndagen den 11 november 2012 kl. 23:22

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [0] Kommentera detta inlägg

 

10 November

Mycket av dagen har tillbringats i fåtöljen då kroppen inte har velat göra det jag vill. Nu börjar det kännas att jag inte har råd med fler sådana dagar då det är så mycket kvar att fixa. Men lite har ändå hänt, lite sysaker har införskaffats, så även hundmat tackvare mamma och Lasse. Tvätten är ren och hängd, sängen nybäddad och lite mer kläder framtagna. Alla listor börjar bli klara att packa efter och det känns inte som det är så mycket som är glömt längre, eller?!?

 

I dag har även Emma från hemtjänsten varit här och det tycker både Nhitroz och jag är bra, hon är min kontaktperson och är helt kanon! Hon är ledig i 3v för deras familj har skaffat en boxer valp så det var ett tag sedan hon var hit i jobbet. Valpen heter Elton och är en suuuper söööt liten kille! Nhitroz har adopterat honom som sin lillebror så när Emma svängde in på gården så gick han till bilen och väntade på att Elton skulle ramla ur, men han var inte med! Snyft! Men vi kanske får träffa honom på måndag eller tisdag, så vi håller modet uppe.

Emma har hjälpt mig under dagen att pyssla, plocka och packa lite och det tackar vi för. Sen var Fia hit på kvällen och vi hade ett givande samtal om lite av varje, bla så pratade vi en del om assistent, men det tar vi en annan gång i en annan "blogg".

Nu ska jag lägga mig och titta på film och hoppas att jag somnar, god natt alla!

 

 

 

 

Söndagen den 11 november 2012 kl. 00:18

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [0] Kommentera detta inlägg

 

Forbonderesan Leksand - Globen

Forbonderesan Leksand-Ericson Globe

Det här kommer att bli min lilla "blogg" under resans gång och jag tror jag börjar i dag....

Förebredelserna har varit många, långa och roliga. Nu håller jag bara tummarna för att jag håller hela vägen så jag får vara med om allt, tillsammans med människorna som är med och de underbara hästarna!

Resan kommer att vara från 15 november till 3 december.

(På första sidan finner ni en presentation av alla som är med, klicka HÄR.)

 

8 November 2012

Kvällen tillbringades på pappas verkstad där jag gjorde klart sadel/sel skåpet tills vi kommer ner till Stockholm. Vill gärna ha möjligheten till att låsa in sadel och sele så inget försvinner i onödan. Jag har gjort det mesta själv och konstruerat det hur det ska se ut och vilka finesser det ska vara. Ja, får jag säga det själv så är jag nöjd! Kanske kan lova en bild på skapelsen oxå. Jag trivs jätte bra i verkstan, för jag får möjligheten att skapa och förverkliga mina ideér, vissa måste man kasta på återvinningen och vissa fungerar som det var tänkt. Skåpet hör till den senare kategorin som tur är.

 

9 November

I dag så kommer min mor för att hjälpa mig att sy om och sy till mina kläder inför resan, det som behövs. Vi ska packa, plocka fram och kolla vad som är absolut nödvändigt så inget annat slinker ner i mina väskor. Det värsta med mig är att jag måste ha så fruktansvärt mycke saker med utöver det vanliga. Rullstolar, laddare, skenor, extra kläder, sängkläder upp över öronen och en del annat "nödvändigt" som hör ihop med sjukdommen, men det får jag svälja och acceptera. Det blir nog värre med att lugna husse när han ser lasten med alla väskor!

Nhitroz har varit suuuper rädd att jag skulle åka redan idag, utan honom så han har stått framför mig så jag nästan kört över honom eller så har mamma snubblat på honom eller så har han legat i min resväska! Men han SKA få följa OM inte jag hittar någon som kan ta honom i några dagar tills mor kommer hem och kan ta honom tills vi kommer hem.

 

Fredagen den 9 november 2012 kl. 15:33

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [0] Kommentera detta inlägg

 

Jaa, vad mer kan man säga ?

 

Ja nu har det gått ett tag sedan senaste bloggen igen och jag har knappt uppdaterat sidan med varken bilder eller text, jag känner mig verkligen hemsk, förlåt.

Sedan förra bloggen her det hänt en hel del, igen...men nu ska jag skriva väldigt kort om allt, jag lovar!

*Två veckor efter att jag skrev sist så hamnade jag på sjukan igen, på sal 17. Jag låg inne i 17 dagar och min familj och jag genomled samma helvete igen.

*Sen har Ante lyckats häva en kramp på mig här hemma när jag hade influensa, bra jobbat älskling!

*Sen har jag varit in på Akademiska igen för avslutnings veckan. Tack Åsa.O. för all hjälp!

*Jag har varit på Leksands medeltidsmarknad med mamma, Cerry, Kristin och Ulla, vi hade det suveränt härligt!

*Sen vred jag foten urled och hamnade på akuten, efter 6 timmar där gav min kropp upp och krampade igen, men denna gång hade jag prepparerat mig själv lite, med både ketogan och stesolid, så med injektioner var tionde minut och kramp i bara två timmar så somnade jag och dagen efter så kunde jag åka hem, jihooo!

Foten är nu bandagerad, tejpad och sitter i en av mina gamla ortroser, annars kan jag inte använda den.

*Handortroserna har jag inte fått än. (*skrivet 31/12-10 inte fått dom än)

*Skorna har jag inte fått än. (*Jo, men jag fick byta modell tillslut, det tog ett år)

*Skenorna till knäna och fotlederna har jag inte fått...än. (*Jo till hälften, men inget passade ändå)

*Jag har inte fått något svar från FK på ansökan, än. (*Jo det har jag och jag ska få hjälp, så nu kan jag köpa en ny tempurmadrass, min är 16år och har gjort sitt)

*Jag har inte fått något svar från smärt teamet, än, men det behövs inte heller tycker jag. Det gäng jag nu har runt mig är jag fullständigt nöjd med, dom är jag trygg med! (*har ingen aning om vad som ska hända, nu har även min läkare flyttat så jag är utan)

*El-rullstolen fick vi förra veckan, Nhitroz och jag är överlycklig, vi kan vara ute på promenad tillsammans igen!

*Arbetsstolen till köket har kommit så jag kan sitta och utföra lite sysslor i köket, skönt.

*Thrim har fått föl med alla sina märrar från i fjol, 100%, GRATTIS grabben!

*Odin har fått föl med alla sina märrar från i fjol, 100%, GRATTIS grabben!

*Tvinny har skurit upp sitt lår och blir behandlad tre gånger om dagen, såret är stort  30X15cm, som ett "T", hoppas att det läker som det ska, men det är nog en del som måste skäras bort är jag rädd. (*Det läkte ihop jätte fint med rengöring och salva varje daag under hela sommaren)

*Pojkarna har fått komma ut på bete och är överlyckliga.

*Nhitroz mår helt okej och far fram som ett jiihu, 190 knyck!

*Vi ska ha ett möte med akuten så dom får en "arbetsbeskrivning" om hur det måste gå till när jag kommer in. Jag hoppas bara att det fungerar oxå! (*Har inte hänt än)

*Jag har ridit både Thrim och Odin! Thrim satt jag ju bara på i påskas, men nu var vi ut på en liten kort tur och jag var så lycklig att jag grät. Odin har jag suttit lite på hemma på gårn och struttat runt på när han har ätit gräs och vi har tagit något varv runt gården i grimman...UNDERBART! Mycket av min ork har gått till Odin och hans klicker träning och nu tyckte Thrim att det var hans tur att vara med matte! (*Fick sluta rida efter jag trampat foten ur led)

 

************************************************************************

Det är över ett halv år sedan jag började på det här inlägget och jag har inte orkat läsa vad allt jag redan skrivit (det innom parantes med stjärna har jag skrivit till idag) men jag börjar om här. Yterligare saker har väl hänt under den tiden, men jag vet inte om jag ska skriva ner allt för det är inget att glädjas åt...men ni kanske förstår varför det inte har hänt så mycket på hemsidan om ni vet lite av allt som hänt.

 

Vi kan börja med september...

*Ante blir drabbad av långvarig feber och när han väl ger med sig och uppsöker en läkare så ligger hans blodvärde på 54, (130-140 är normalt). Han blir inlagd och får några påsar blod för att bli bättre.

*Min mormor får en stroke och förlorar talet, hon mår inte bra.

*Vi måste ta bort två av våra hästar, Svarten och Tvinny av olika orsaker. Dom är saknad både av oss och flocken.

*Jag hamnar på sjukhuset en gång till, efter att vi varit ner till Strömsholm med Thuffing. Jag klarade inte av att sova i en dålig säng och att resa så långt på två dagar. Förr har det ju gått bra, MEN vi kom på att vi då varit borta över två nätter istället för en och sedan så har jag legat i en bra säng. Dyrköpt erfarenhet. Nu blir det bara resor fredag-söndag och med garanti om bra madrass. Jag låg i några veckor och lyckades inte återhämta mig. Utan började bli sämmre och sämre igen.

*Mormor får hjärtflimmer och får åka in med ambulansen igen.

*Nhitroz krampar flera gånger och en morgon kan han nästan inte gå. Vi får åka ner till Ulltuna för att få hjälp. Han hade akut bukspottkörtels inflammation, med ett levervärde (ALAT) på 55 och normalt så ska det ligga på 1,5. Under november månad så kostade det över 50.000kr för att få honom frisk igen, tack och lov för försökringen! Nu är han pigg och frisk igen. Just nu är han med husse i skogen och åker skidor.

*Jag blev skjutsad till sjukgymnasten och hon vägrade att göra något med mig för jag var i för dåligt skick, utan hon skjutsade ner mig till akuten och där blev jag kvar i två veckor. Tydligen så var jag väldigt illadäran. Ytligare återhämtning som tar så djäv***a lång tid. Jag har tidigare trott att jag vetat i förväg när jag skulle bli dålig och krampa, men det har jag lärt mig nu att DET HAR JAG INGEN ANING OM.

*Min kusins hus brinner ner, för andra gången på 10år. Tur att han blev väckt av hunden så han kunde rädda tvillingarna på två år och sig själv ur elden.

*Mormor blir inlagd igen på sjukan och får diagnosen canser i lever och tjocktarm.

*Antes pappa går bort i en hjärtinfarkt. Han levde med syrgas under några år pga kol och tillslut så orkade hans lilla hjärta inte mer.

*Min mormor går bort exakt 5år och 6månader, (på dagen) efter morfar. Det hade vi hunnit bearbeta ett tag och hon led verkligen av svår smärta och bara låg i sin säng och fick morfin sprutor. Så för henne var det det bästa som kunde hända, men inte för oss som var kvar.

*Dagen efter mormor så går min "slink" morbror oväntat bort (min mosters man). Det var faktiskt svårare att acceptera. Mormor var 91år och hade varit frisk ända till dess. Men morbror var yngre och piggare så det var det ingen som anade, att han inte skulle finnas mer. Han har alltid varit som en extra pappa åt mig och det är han som har låtit mig hålla på med alla galna hästar och djur när jag var liten, han har lärt mig mycket om djuren och jag var alltid med honom i ladugård och stall.

 

Ja, jag måste faktikt säga att de senaste två åren inte varit så bra för vår familj, olyckor, tradegier, sjukdom och dödsfall har avlöst varandra allt eftersom. Men nu måste det bara bli ett slut på det här.

Jag ska inte tynga er med detaljer och allt som hänt där emellan, men ni kanske förstår lite mer hur det varit under en lång tid nu. Så faktiskt så har jag inte prioriterat hemsidan med varken det ena eller det andra.

Min ork har bara räckt till att andas och att försöka ta mig upp på morgonen. Min telefon har varit avstängd, mail och FB har varit långt borta från vardagen. Surfa på nätet och vara anträffbar klarar jag bara inte av. Nu har jag lite kontakt med omvärden genom vanliga telefon och pratar lite med mina bästa vänner och familj någon gång i veckan, mer pallar jag inte av. Jag har varit i stallet två gånger sedan i september och har hästabstinens. I morgon 1 januari 2011 så ska jag försöka pallra mig dit och vara med mina pojkar och bara njuta för ett litet tag!!! Dom måste ju få sin vanliga födelsedags tårta med, bananer, apelsiner, päron, vindruvor, kiwi och annat gott!! Sen ska jag lägga mig och titta på Ivanhoe (eller hur det nu stavas, men ni vet vem jag menar va?)

Nä, nu har jag klagat färdigt för den här gången och jag hoppas, hoppas, hoppas att jag får skriva något roligt nästa gång jag kommer ut på nätet och inte bara skriva om ledsamma saker var gång jag är här ute.

 

                                  God jul, glad fortsättning och gott nytt år!!!

Måtte 2011 bli ett år att glädjas åt för oss alla,

med lycka, välgång och mycke kärlek!

                                    //Kramizar

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Fredagen den 31 december 2010 kl. 15:45

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [4] Kommentera detta inlägg

 

Livet börjar gå åt rätt håll!

Nu är det väll dax för en ny "roman" eller? Ok här kommer den.

 

Nu har det hänt en hel del här på hemmafronten, jag vet inte riktigt vart jag ska börja...

Jag är hemkommen från UAS och har bara en vecka kvar där nu, (i maj) dom anser inte att dom kan hjälpa mig mer därifrån. Under tiden där så fick vi börja lära oss att leva här och nu, ta pauser, arbeta kroppsnära, ha en hanteringsdagbok, mindfulness, säga nej, be om hjälp, försöka acceptera läget och en del andra saker. Samt att planera, planera och åter planera.

 

Min kropp är som den är och vissa dagar önskar jag att jag inte vore född för det gör så ont att bara vara. Men trotts det så känns det mycket ljusare nu.

 

Det börjar som sagt att rulla på lite här och åt rätthåll verkar det som.

I måndags så fick jag beskedet om att jag är beviljad en el-rullstol för utomhusbruk, som vi hoppas att jag får innan sommaren. Kan ni tänka er, jag kommer att ta mig ut i skogen och ut på ängarna med mina djur igen!! LYCKA LYCKA LYCKA!! Lång promenader med Nhitroz, kanske lite spårning igen, latjo och lek. Att kunna hålla på med hästarna, tömköra, promenera och markträna, klicker, hjärngympa och en hel del annat kul!!! Då kan jag faktiskt ta mig upp till brevlådan och ta in posten själv, jag kan!

 

Sen var jag även och provade ut och beställde nya skenor till händerna, tre olika par, ett par att sova i, ett par att "jobba" i och ett par som ska hjälpa mig att rulla den vanliga rullstolen. Jag har föresten fått en ny stol, en Panthera som är lättare (8kg mot för Etac stolen på 18kg). Sen när jag gått ner lite mer i vikt så kanske jag ska få byta ytligare en gång till en Helium som jag provade ut samtidigt som när jag fick den här. Den är super smidig, lätt och känndes mer som en del av mig än som ett hjälpmedel. (Idag var jag på stan för första gången med rullstolen, tur mamma var med för det var jätte jobbigt när alla stirrade när vi kom, phu! Jag vågade inte ens titta upp.)

 

Sen var jag iväg idag och skulle få nya specialskor, äntligen trodde jag, vi beställde och provade redan i okt-nov -09, men dom hade glömt bort att skicka beställningen och resultatet blev att jag fick vänta i 6månader på ett par skor som jag inte kan ha. När jag tog på mig dom var dom 3nr för stor och det andra paret var kanske ok, men inläggen var för platta så mina fötter jäste ihop och tippade innåt i alla fall. Nu ska dom beställa nya prylar samtidigt som dom fixar fotleds och knä ortroser. Vi får väll se hur det passar.

 

Jag har även provat ut en arbetsstol som jag ska kunna ha för att göra lite lättare sysslor i köket och annat. Kanske jag kan sitta med den vid matbordet och äta igen istället för inne på soffan. Mina arbets terapueter och min sjukgymnast fixar och donar med det dom kan för att hjälpa mig så gott det går.

Jag har även fått byta sömnmedel till ett flytande då min 8 rosa piller inte fungerade, har inte märkt att den nya funkar bättre men jag ska ge det en chans innan jag slutar med det oxå. Sen är jag helt pillerfri igen, skönt. Men måste erkänna att jag har behövt hjälp med att sova och dom rosa hjälpte mig att sova lite bättre i början, jag slapp vakna alla dom där micro gångerna, det var bara de längre stunderna jag var vaken, härligt. Men det verkade som om dom sakta slutade fungera, (det var lika dant med lokalbedövningen, första gången satt det i nästan i 30min och tredje gången då dom spikade ihop mitt finger hade bedövningen släppt redan när dom började med att jodda handen, sen genom resten av operationen när dom borrade in två långa stift så hade jag full känsel, AJJJJ!).

 

Nu får jag även sjukgymnastik en gång i veckan, sen har jag mina fyra övningar som jag gör själv varje kväll. Min sjukgymnast är helt kanon, hon tar reda på allt hon kan ordnar och ställer, fixar intyg och skriver remisser. Hon har fixat så jag ska få hjälp med vikten av en dietist. Hon har pratat med sina chefer om att jag borde få komma med i det ny startade smärtteamet här hemma. Dom tar bara emot en viss kategori av patienter, men av den anledningen att jag behöver ha ett "vetande" specialist team runt mig så vore det perfekt om jag fick komma med där och att dom kan hjälpa läkarna på sjukhuset med att tala om och undervisa hur jag ska och borde bli bahandlad när jag kommer in. Vi får se hur det utvecklar sig.

 

Sen har jag äntligen, efter 5 års gruvande och undaflykter skickat in min ansökan om handikapbidrag! Insåg att jag måste göra det för att kunna handla in det jag behöver. Jag har sökt hjälp för att införskaffa hjälpmedel till mig själv, bestick, korsetter, skenor, värmeprodukter, skor, TENS, TEMPUR madrass och en massa annat. Dessa saker får man betala för själv och med min lön kan jag inte direkt gå på stureplan och skryta. Om man ändå vore miljonär!! (Drömma bör man!) Jag vet inte hur mycket jag blir beviljad, OM jag ens får en krona, men som sagt, drömma bör man ju göra, livet vore rätt tråkigt annars...då ska jag börja med att inhandla en NY madrass, min är 15 år gammal och ser ut som en utlegad hängmatta.

 

Livet är underbart just nu!!! Jag har RIDIT!!!! Ja om man kan kalla ett varv runt gården i någon minut för att rida, spela roland, jag har RIDIT, fattar ni! Jag har suttit på både Thrim och Odin och jag kan inte med ord beskriva kännslan av att få sitta där uppe på mina älsklingar igen! Lyckan är fullständig!! JIHOOO!!! Jag fick lite skäll av sjukgymnasten för att jag promt skulle upp på båda, flera dagar i rad, jag får nu max prova att sitta på någon av dom högst en gång i veckan. Ja ok, är huvudet dumt får kroppen lida heter det ju och lida fick jag, allt jag gör blir bakslag med gräslig värk och "stel kropp", men det var det värt, jag har ju ridit!! Sen en annan sak jag börjat med träna med pojkarn är klicker träning, super kul och nyttigt. Det funkar bra för vi står ju på samma ställe och tränar våra saker och det är så härligt att få sammarbeta med dom igen!

 

 

Jag har tom anmält Odin och mej till en kurs för Ulla-Carin, hon har jobbat med polishästar sedan -75 och hade den kända polishästen UTTER. Läs mer HÄR

Thrim kan redan allt det här då vi har tränat säker hästhantering sedan han kom till oss som två åring och även haft några uppvisningar innom ämnet, bla första gången på Nordsvenskahästens dag i Rättvik då han var fyra år. Han accepterar ALLT jag utsätter honom för, pistoler, presenningar från alla håll och kanter, flaggor plastband, trampa sönder ballonger,  skrammlande saker, plåtrör med innehåll, kliva av och på med stege, gå över saker, utföra uppgifter med förbundna ögon, cymbaler och trumpeter och så vidare och så vidare. Han gör allt!!!

 

 

Odin har jag inte haft chansen att träna lika mycket men han står för plastband, flaggor och en del andra saker redan, så jag hoppas att vi får en hel del nya tips och idéer av Ulla-Carin att träna på. Odin får följa med för han behöver komma ut och träffa några roliga typer och få göra något annat än att bara vara hemma med tråkiga oss. Han är så nyfiken och lättlärd, super kul att jobba med! Ju mer jag orkar och kan hålla på så ska han utbildas mer och mer innom detta då jag själv tycker att detta är viktigt och nyttigt. Man bygger upp ett sammspel, förtroende, lugn, tillit och en hel del annat, jag måste ju erkänna att det är kalas kul oxå! Sen så vet man att man gjort allt för att få en så säker häst man bara kan!

 

Ett bra exempel: För något år sedan blev Thrim och Ante påkörda av en bil i hög fart när dom var ute på en tur, PANG!!!

Hade inte Thrim varit så stabil som han är så skulle han nog aldrig ha blivit häst igen efter den smällen, utan fått vandra vidare till de evigt gröna ängarna. Men han litar på oss och tror på sig själv så mycket att det rann av honom som vatten på en gås, TACK OCH LOV!!!

 


 

Ja vad ska jag berätta nu då....jo Nhitroz är bättre och han längtar efter vår "egen tid" tillsammans igen, lång promenader, bus iskogen, frezzbee kastning, sök övningar och spår. Kanske vi kan börja lite smått med detta när jag fått el-stolen. Husse har i vinter åkt skidor med honom en hel del och aktiverat honom. Sen har han fått vara nere i Hölick med mamma och Lasse, där lasse gått flera mil med honom, han gillar havsluften! Han äter fortfarande sin svindyra medicin och det kommer han att få fortsätta med, men det fungerar bra. Han har fortfarande vissa dagar då han inte är så pigg och mat glad, men han har nu fler bra dagar än dåliga! Sen har han börjat att leka med sin älskade Tequila igen, en pittbull tik som han bara är sååå kär i. (Dom ska få leka imorgon på Ystegårn) Dom leker otroligt bra tillsammans, brottas och boxas, bits och springer, det är en riktig fröjd att se dom två tillsammans!

 

 

 

Ja vad ska jag berätta sen då... nä nu ger jag mig och går och duschar för att sen krypa ner i sängen med en bra bok!

 

Ha det så härligt i vårsolen!!!

RID I FRID! //Maddis

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Onsdagen den 7 april 2010 kl. 22:34

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [16] Kommentera detta inlägg

 

Vart tog jag vägen?

Jaa, det kan man fråga sig.

Jag har gruvat mig länge för att skriva den här bloggen, så vi får se hur långt jag klarar av det både psykiskt och fysiskt. Det får nog ske under en lång tid, flera avbrott och mycket huvudbry.

 

Min kropp kolappsade riktigt ordentligt samma dag som vi var på utställningen med pojkarna. Jag vet att jag har träffat en massa människor och även pratat med dom där, men det har jag inget minne av, alls.

 

Det senaste halvåret har jag struntat i vad min kropp har skrikit, vi har haft för mycket att göra för att jag skulle notera att det var något större fel på G. Ack, så jag bedrog mig. Jag har hela tiden sagt -Kör på, lite till orkar du, var inte lat nu, alla andra gör ju,  du inbillar dig att du har så ont, lite till, kan själv,  NEJ vad är det för ord, vila ha ha ha, jag fixar det, fråga om hjälp skojar du eller och en massa sånna dumma tomma fraser, bara för att jag varit rädd för vad andra skulle ha sagt.

 

Så tillslut så var det stop, stop och åter stop. Min kropp orkade inte mer utan bröt ihop helt enkelt. Jag har tyvärr väldigt svårt att skriva vad som sedan följde, för jag vet helt enkelt inte mer än det min familj och mina vänner berättat.

 

Det jag vet är att jag inte vill komma ihåg allt, för det har varit så mycket tok och så många svängar att jag tror att även mitt psyke skulle klappa ihop om jag visste allt.

 

Okej, sluta springa som katten runt het gröt...

Jag har legat inne på sjukhuset i 5½vecka och under större del av tiden så har jag varit så påverkad av bla. KETOGAN, STESOLID, OXYKONTIN och OXINORM att jag inte vetat bak och fram på mig själv, (i lekmans mun, jag menar det jag kallar det och så som det känns, så har det varit ett tillstånd i "medicin koma") . Jag har varit så dålig att dom inte vågade lämna mig svälv ens för en sekund, dom tom opererade in en CVK (en Central Ven Kateter, direkt in i hjärtat, så att drogerna skulle ta snabbt och så att jag skulle slippa ärr efter alla nålstick. Men ni ska se ärren jag fick iallafall fram på bröstet efter CVK´n och då är det bara efter sex stygn, inga öppna skurna sår. Men det är ju yttligare en sak som hör till när man har EDS, man får väldigt fula ärr och jag får ärr för ingenting, en lätt skrapning i skinnet genererar i ett ärr som sitter för resten av livet.

 

(Här har jag fått en liten rispa av en gren.)

 

Nu har jag hoppat igen, men det måste ni ha överseende med, för det här är jobbigt. På kvällen när vi var på väg hem från utställningen, så hade jag pratat med mamma på telefon och sagt att nu var det inte bra. Väl hemma så fick Ante hjälpa mig in och sätta mig på soffan, då sa jag att -Det här fungerar inte jag måste ha hjälp. -Har du inga tabletter som du kan ta, sa han då. Bara där bevisar det ju hur mycket jag har undanhållit och ljugit för mina nära och kära gällande min sjukdom. Jag kan ju inte ta tabletter för att få bort värken, det enda som händer är att den stiger mig åt huvudet OM den är tillräckligt stark och sedan så har jag iallafall kvar all värk.

 

 

(Här råkade jag nudda krubban när jag sträckte mig efter en grimma. Den där delen på min hand har jag slagit sprickor i ett flertal gånger och haft gipsad. Den vill inte läka riktigt så det är ett skört område.)

 

Jag bad honom att ringa min syster Carina (utbildad sjuksköterska) och hennes man Tomas (utbildad ambulanssjukvårdare) för att dom skulle komma och hjälpa mig in på sjukhuset, då Ante själv måsta ta reda på hästarna efter dagens bravader. Då var dom redan på väg hit för att titta till mig, för mamma ringt och bett dom att kolla upp mig, hon själv var ute i stugan flera mil härifrån. När dom kom så hängdes jag fast runt halsen på Ante och blev släpad ut till bilen, när jag blir så här så får ingen ta i mig utan att berätta EXAKT vad dom tänker göra och röra. Samt att dom MÅSTE lyssna på mig vad dom får och inte får beröra. En kontakt med någon/något på fel sätt på fel ställe kan utlösa fruktansvärd värk, kramper eller att jag helt enkelt svimmar/blir medvetslös av smärta.

 

Tomas körde bilen ända in i ambulans intaget och där har vi sån tur att sjuksköterska Anders möter oss i dörren. Han känner min syster och han jobbar med Tomas OCH han var med förra gången jag var in på akuten och hade ett "skov", så han visste att jag måstade få en spruta direkt och att dom fick fråga sedan.

(Den förra gången jag var in kräver en helt egen beskrivning, få se om jag skriver om den senare sist på den här bloggen.)

När vi väl kommit in så hade jag så ont att jag började krampa och då har det gått väääldigt långt, jag krampade okontrollerat och dom hade svårt att få bukt med allt. Sen vet jag inte vad som hände förren nästa pusselbit som dom berättat om.

 

(Dåligt kort, men här har jag burit en axelrems väska som tydligen vägde lite för mycket och då fick jag blåmärken efter mönstret i min tröja. Det händer ofta att mina underarmar ser ut så här. Jag bär det jag kan på dom och det brukar vara rätt udda mönster i mitt skinn på mina armar, efter mina kläder.)

 

Jag hamnade på IVA, intensiven och på natten sedan mamma kommit så var det in en kvinnlig läkare och skulle häva en av mina kramper med en tablett trotts att min familj upprepade gånger berättat att det inte fungerade utan att jag måsta sprutas. Mamma blev så ledsen och besviken efter en lååååång diskution med denne läkare att hon viftade ut henne ur mitt rum. Jag hade krampat och varit så dålig att sjuksköterskan som jobbade natt hade stått på knä nedanför min säng och gråtit. Sedan så klarade inte hon av det mer utan gick för att hämta en spruta trotts allt. Jag fick en kanyl satt i handen och den skulle bytas efter 1,5 dygn men den satt kvar i 9! då hade min familj bönat och bett om att den skulle bytas, vid det laget var jag så medfaren att det inte gick att sätta någon ny nål, dom fick kalla in personal från HIA, hjärt intensiven, DOM är duktiga på att sticka och ta hand om sina patienter dom lyckades lägga in en ny nål. Men efter det så sövde dom ner mig och satte in CVK`n.

 

 

När jag varit inne i ca 1-2v så sa min mor och syster att jag måsta få dropp för att inte torka ut och få näringsbrist. Så under PROTEST från läkaren sattes jag på vanligt "ringer" dropp samt ett särslilt närings dropp, då dom insåg att jag varit utan näring i ca1 v. Det dom missade var att kolla om jag tålde den näringsmixen, vilket jag INTE gjorde så jag började spy och spy och ingen visste då varför (det var först senare som vi fick reda på att den här näringen måstade testas först för att se om kroppen klarade av att bryta ner den). Jag spydde i tid och otid, tyckte inte jag gjorde annat, de få snuttar jag själv minns från min vistelse i sal 17 är att jag spyr.

 

Det andra jag minns är att jag hade hemska mardrömmar, men vad dom handlade om vet jag inte, men dom var hemsk. Än i dag känner jag ångesten rulla över mig när jag tänker på dom mardrömmarna och på vad dom handlade om. 

Jag har sånna mardrömmar på nätterna, att jag inte vågar lägga mig förrens klockan blivit lite efter 02.00. Då är jag så trött och slut att jag oftast somnar ett tag och slipper drömma för stunden.

Sen så har min kropp  krampat och varit dålig av smärtan klockan ca20.00, 23.00, 01.00, 03.00, 07.00, 10.00, 13.00, 16.00 och 18.00, vart dygn på sjukhuset och det kommer min kropp ihåg. Så än idag vid skrivandets datum 3 januari så vaknar jag på dessa tidpunkter om jag lyckats somna före. Av att det gör ont och sedan väntar hjärnan på en injektion som kan underlätta med värken.

 

Men hemma tar jag ju inga mediciner alls, det känns rätt onödigt med att strula till hjärnan med en massa tunga droger när jag iallafall har all värk kvar. Är det riktigt illa så har jag ju några piller jag kan droga hjärnan med så jag somnar och om jag då har tur så vaknar jag och mår lite bättre. Men dessa tar jag bara i yttersta nödfall, när jag känner att inget annat hjälper och nästa setg är att åka in på sjukan. Jag blir lullig i huvudet i ca 10-18 timmar efter dom, så jag måste verkligen känna att det är näst sista utvägen innan dom åker i.

 

   

(Här har mitt finger svullnat upp och blivit blått sedan jag fått det ur led.)

 

 

Nu tänker jag hoppa igen, för det börjar kännas för jobbigt att försöka hitta detaljerna i den här härvan. Får se om jag fixar att skriva om det här vid ett annat tillfälle, men det känns inte så. Det hände alldeles förmycket med sjukhusets behandling av mig och mina kära.

Kan nämna....

 

När jag ska ha mens så blir jag så äckligt dålig att min gynekolog skrivit i min journal att "patienten lever endast en tredjedels liv". Min värk försännras otroligt mycket en vecka innan, sen blöder jag som en gris, dubbla ob på 15min, mår pyton och mina fogar i bäcknet luckras upp och det blir som foglossningar på gravida. Sen så tar det ca1½vecka innan kroppen börjat återhämta sig och då är det dax att börja om från början igen. Då jag vid ett tidigare tillfälle haft chansen att ta bort mensen och sett resultatet av att jag då "bara" hade EDS och FMS värken i kroppen så skulle jag åter börja sprutas. Det blev sagt att jag skulle bli sprutad på avdelningen och att gyn skulle fixa sprutan. Dagarna gick och mamma frågade och frågade, tillslut så var det dax för att jag skulle få mensen på riktigt. Mor frågade igen på fredagen och efterforskningar efter sprutan påbörjades, panik! Ingen spruta! Mamma sprang ner på sjukhusapoteket...stängt...av någon händelse så går min behandlande läkare förbi och ser mammas ångest, han ringer in till den kvarvarande apotekaren bakom de låsta dörrarna. Hon kommer och öppnar, hör vad de har att säga och släpper sedan in mor för att hjälpa henne. Först så har gyn skrivit ut en dos som är tre gånger så hög motför vad den får vara, sen så finns inte srutan hemma eller i angränsande kommuner.

När dom väl får tag på sprutan så är det ända nere i Uppsala!!! 27mil bort!!!

Sprutan reserveras och det bestämdes att mor skulle hämta den dagen efter.

 

Ja... Jonas skjutsar ner henne i illfart....kan bara tänka mig hur mycket min super åkrädda mamma bet ihop och hur mycket Jonas gasade. Under tiden så börjar jag få en väldigt svår krampperiod, men dom vågar inte spruta mig med stesolid och ketogan innan dom läst på sprutan som mamma hämtat. Det kunde ju faktiskt vara så illa att dom inte var kompatibla med varandra och det här var min sista chans att få Enanton sprutan för mensen. I sista sekunden kommer dom springande in på min sal och jag får tillslut mina sprutor och anfallet kunde tillsist stoppas.

Bara detta säger en hel del om hur sjukvården tyvärr fungerar. Stackars mamma!!!

Jag själv har upplevt många olika skräck scenarion innom landstinget, men det är en HELT ANNAN HISTORIA!

 

Nu hoppar jag igen....

Jag kommer hem, får hjälp från hemtjänsten, sitter i rullstol, får hjälp med att laga mat, klä på mig resa mig och lite annat. Jag är nu snusfri, coca colafri och morfinfri, kan avslöja att det inte var lätt att kämpa mot två begär först och sedan mot morfin suget sedan jag blev utskriven. Kroppen var ju van med sina injektioner och betedde sig där efter. Men nu är jag fri! Ja ok, det går i en och annan cola, men inte flera liter i veckan, utan kanske 2 burkar i månaden.

OSV, OSV, OSV...

 

Nu, idag...så sitter jag alltid i stolen när jag är hemma, om jag ska uträtta något på stan eller om vi ska någonstans där jag måste vara uppe ett tag, sen är det skenor och korsetter som gäller. Jag är jätte arg på min bil för jag får inte in stolen i bilen själv utan måste alltid få hjälp.

Jag försöker att ta det lungt och lära mig att lyssna på kroppen, jag försöker att hitta en ny plats i livet och acceptera att INGET blir som förr.

Nu har jag börjat med att ta reda på lite mer om EDS och lära mig att leva med att jag aldrig kommer att bli bättre.

 

Ni som är in på min sida lite då och då har kanske märkt att det har varit långt mellan uppdateringer och skrivandet av nya sidor eller uppladdandet av nya bilder. Men det beror på att jag inte klarar av att sitta vid datorn någon längre tid och att jag har varit inlaggd på sjukhuset en gång till.

 

Det blev yttligare en tid i sal 17 med mediciner och kramper. Den här gången hade jag sagt att jag var väldigt klar i skallen och att jag var med på allt som hände, men ack så jag bedrog mig (och alla andra), igen, för jag kommer bara ihåg små snuttar av vad som hände där uppe även denna gång. Det var visst Olle som tog imot mig på akuten och han kännde igen mig genom Carina & Tomas, så han skyndade på alla för att ge mig lindring så fort det bara gick. Men innan dom hade hunnit ge mig något så hade jag krampat ihop och dom var tydligen fyra stycken för att hålla i mig och sätta en kanyl. Pappa talade om att han själv hade försökt hålla i mig så att hans skjorta var dyngsur av svett, Olle hade jag nästa brutit fingrarna av och läkaren som försökte kontrolera min andra arm hade haft händerna fulla med att parera kramperna, trotts tre starka karar så hade sjuksyster väldiga problem med att få in en fungerande kanyl. Då är det inte roligt att heta Maddis, när kramperna är så kraftig att mitt medvetande försvinner och fyra personer inte klarar av att hålla mig stilla. Ante satt på en stol vid min säng hela natten, han hade haft det jobbigt med att fånga upp min smärta och kramper jag hade tydligen farit fram en hel del, han hjälpte mig genom första natten, sen sov mor eller far i sängen bredvid när vi väl kom upp på avdelningen. Andra natten hade min far lite roligt åt, min farmor låg i salen under mig på en annan avdelning, min far i sängen bredvid min och min farbror låg inlagd på IVA, fyra Bohlinàre under samma tak!

Jag blev utskriven en dag före julafton och har fortfarande lite svårt att få ihop kroppen så att den fungerar. Kan skvallra om att det inte var lätt att försöka hinna göra ALLA julklappsköp på en dag, men tack och lov så har jag en mor som är otrolig, så tillsammans så lyckades vi knåpa ihop paket till alla!

 

Jag gör mitt bästa med att hitta på saker och ting till sidan.

Jag har några bilder och filmer som ska laddas upp. Jag har bla. en berättelse om hur det var att åka till Teneriffa med mina goda vänner. Vet ni??? Där var allt handikappanpassat!!! Det var ramper, asfalterade vägar, hissar, rulltrappor, trätrottoarer ner till havet och väldigt förstående folk. Flygplatspersonal som visste vad dom gjorde och sen så gjorde mina reskamrater allt för att hjälpa mig att må bra och dom lyckades bra med sin uppgift kan jag tala om.

Sen har jag en liten film och bilder på när Nhitroz drar Nelly i pulkan, baklänges?!

Lite vinterbilder och annat smått och gott.

 

Nu tänker jag avsluta den här bloggen för säkert 17:e gången och jag tror inte att jag kommer att fortsätta på den heller utan börja på nya glada bloggar istället.

 

Måtte 2010 bli ett lyckligt år för oss alla!!!

Rid i frid //Maddis.

 

 

 

Torsdagen den 7 januari 2010 kl. 02:13

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [13] Kommentera detta inlägg

 

Data haveri!

Jaaa, vad kan man säga?!

 

Min data har sagt upp sig och jag vet inte hur jag ska fixa till det. Jag vet att man kan lämna in den och något proffs kan grejja det,,,men sånt kostar. Just nu går alla pengar till att madicinera Nhitroz och ge honom special foder. Den här månaden äter han tre sorters medicin, en av dom kostar....1750kr!!!!! för EN månad, sen äter han för lite mer än 1100kr varje månad, vi hade även en veterinär räkning på 2600kr och så kostar ju så klart special shampo, balsam, spray och spot on droppar. (men han verkar iaf bättre så jag tror att vi äntligen är på rätt väg). Så tro mig datan är inte så prioriterad just nu, det enda är att hemsidan blir väldigt lidande. Jag har nog 2000 bilder som skulle ha varit in i alla album! Jag hoppas på att gottgöra det så snart jag kan friskförklara min dator och inte lita på att jag kan stjäla andras datorer så fort det är något.

 

Nu till något roligare...ja som sagt så verkar Nhitroz må lite bättre och tur är väll det för han har fått en ny flockmedlem att ta hand om. Natten till den 15:e juni, kl:00.46 fölade Tvinny!

Som vanligt så var jag själv hemma, så sjuksyster yster fick komma och hjälpa till även denna gång. Innan Ante åkte iväg så stog vi och pratade lite, han skulle skotta ur lösdriften och göra den klar när han hom hem, så hon kunde vara där inne med fölet när det skulle komma (om ca2½v). Jag sa åt honom -Jag slår vad om att hon kommer att föla nu när du åker! 

-Nä, det är ingen fara det är långt kvar. Man jag stog på mig om att det skulle ske när jag var själv. Men även som vi båda konstaterade så hade hon inget riktigt ifyllt juver och det syndes absolut ingenting på kroppen att det började närma sig och alla andra tecken tydde på att det var ett tag kvar. Det här utspelade sig på lördag morgon. 

 

Sen på söndag hade dagen sin gilla gång och allt var som vanligt. Klockan 21.00 var jag ut och sa god natt och kollade så allt var ok. Jag donade på lite inne och sedan kl:23.30 skulle jag hoppa i duschen, men av någon anledning så bara måste jag ut en sväng till, (som TUR var)!

När jag kom ner till hästarna så stog inte Tvinny med dom andra stona utan en bit bortanför och hon kom inte ens upp när jag ropade. Hummm, något var minsan på G, jag plaskade ut till henne i regnet och när jag närmade mig så såg jag siluetten av henne mot den ljusare natthimmlen, ja hon såg hut som en begagnad damcyckel i ryggen, vilade på ena benet, var varm och svettig, mjölken sprutade ur det över fulla juvret samt att hon små gnydde lite. Ja, då var det dax igen då, vad göra när inget var ordnig gjort, regnet öste ner, jag var helt själv och klockan var mitt i natten OCH jag hade hennes senaste fölning i färskt minne, SHIIT! Jag sprang och hämtade grimskaft, ringde och väckte syrran, rafsade åt mig ett par reptömmar, ett lakan, några handskar och lite annat smått och gott som kunde komma att behövas.

Efter mycket om och men, stånk, stön och pust så hade jag fått in henne i lösdriften, (tack snälla hästar för att ni är så renlig och att ni busar runt och drar ut all ny halm) där var tort och rent så hon kunde rumstrera som hon ville. Sedan Carina och Felicia hade kommit så tog det inte många minuter till att vattnet gick och vi fick börja jobba...*fölning*...den här gången gick det mycket bättre för både henne och fölungen, TACK OCH LOV!

 Nhitroz var fram och nosade på underverket han varit med att dra ut och den lille fick godkännt, en ny boxernordsvensk har blivit född!

Lillen var en kolsvart hingst med otroligt pigga ögon, superduper gullig och alert.

Ante och jag har lite delade meningar om vad han ska ha för namn. Ante vill att han ska heta Thamp, jag vill att han ska heta Thuffing, Thitan, Thexas ellet Thiger. Kärt barn har många namn, men jag tror det lutar åt Thuffing. För han är en riktigt tuff kille.

 

Sen kan jag även tala om att Thrim och Odin är kalas att ha och göra med mitt i betäcknings säsong och med alla märrar, dom är hel coola. Mellan dessa finns det inte en enda tendens till rivalitet, dom är fortfarande som ler och lång halm och gör det mesta ihop. Innan våren kom så funderade vi ju en hel del om hur det skulle gå när stona började komma in. Om dom skulle börja hata varandra och lipa när den andre gick förbi eller om dom skulle dra varandra i håret och kläsa ögonen ur den andre. Men nej då, dom sköter sig kalas. 

 Både före och efter betäckningarna så står dom bredvid varandra i spiltorna, medans Ante gör ordning märrarna så fixar jag pojkarna, sen tar jag ut den ena och betäcker, går in och byter kille och går ut så även han får göra sitt jobb, sen står dom där som om ingenting har hänt. Tänk vad tråkigt det hade varit om dom inte hade tålt varandra och man hade måsta skilja på dom under dygnet, en ute, en inne eller något sådant, nää fy vad tråkigt. Jag kan skvallra om att Odin bryr sig mer när Thrim försvinner än när en av märrarna går.

För min del är det säkrare att ta pojkarna än att hålla på med okännda ston, då jag inte klarar av några ryck eller liknande och inte har någon kraft i händerna. säkerheten framför allt. Pojkarna vet vad dom får göra med mig och inte, så dom är försiktiga och vana med att uppföra sig när matte hänger i andra änden av grimskaftet. Dom accepterar även när dom får hoppa efter mig när jag måste ha kryckorna.

Så jag kan bara säga att dom är underbara att ha och göra med

året om!

 

Snabbt nästa grej, under våren så har jag och två tjejer till utbildat oss till tävlingssekreterare innom hundsporten. Så nu får Bibbi, Jenny och jag sitta som TS på tävlingarna som klubben har, både bruks och lydnad. Hihi! Ska bara skvallra lite, på det teoretiska provet så hade vi 28 av 28 möjliga, 21 hade räckt för att bli godkännd. Sen det teoretiska fick jag och Bibbi göra om en gång, jag för min del hade flyttat ett komma och missat ett kryss, skit oxå, man måste ha 100% där! Men nästa gång gick det bra och vi klarade oss.

 

Sen har det här hänt.....blablabla...och det här...blablabla.....och det här får jag inte glömma....blablabla, kul va?!! Nä nu får jag sluta för den här gången.

 

En sak till bara, jag har ju haft ridförbud sedan i mars och har nu sån torka efter att få rida att jag snart går i taket, så jag har fuskat och suttit på Thrim och njutit, både i går och idag om än för några minuter. Kännslan av att få sätta mig upp på min älskling var obeskrivlig, hans styrka och värme var obetalbar. Jag vet att jag kommer att få betala dyrt redan i morgon med tanke på hur det känns redan nu...men det var det värt!!!!

Joho, jag hängde på Khnott oxå i går!!!!  Jag satte mig även upp riktigt och sedan gled jag av på den andra sidan. Jag har bilder på det men jag vet inte om jag vågar sätta ut dom, för jag hade varken hjälm, säkerhetsväst eller ledare, vet inte riktigt vad som tog åt mig, men hans rygg var väll för inbjudande att jag inte kunde hejda mig. Jag som inte ens rider Thrim utan väst och hjälm, (jo utan hjälm har jag varit någon gång när vi har fotat) men annars så är jag noga med att ha det på mig. Men nästa gång ska jag göra det riktigt och sitta kvar en liten stund. Kul, kul lill killen börjar bli stor nu.

 

Ps. Den 12/7 ska vi vara med på utställning på Hagmyren med fyra av grabbarna, Thrim, Odin, Khnott och Fhilur. Hoppas bara att det går bra, jag är redan så nervös att min mage är i uppror, min blåsa har flytt fältet och mina nerver är inlaggda på avgiftning. Det enda jag har kvar är kräkningarna, darrningarna och gelén i knäna!

 

NU, säger jag god natt och sov gott och på återseende!

Kramiz

 

Tisdagen den 7 juli 2009 kl. 01:17

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [4] Kommentera detta inlägg

 

Och med våren kommer fölen!!!

Då börjar fölen födas!!!

Tänk vilken dag, i natt kl:01.00 föddes Thrim och Uddi´s dotter, hon ska få det vackra namnet Törnrosa!

Hon var suuuuuuper sööööööt!

Törnrosa är ljus, ljus brun med bläs, strumpa västerbak, kronrand högerbak och vänster fram.

Ni kan bara inte ana så gullig man kan vara!

 

 

Sen i morse kl:06.00 föddes Odin och Lisa´s son,

som fått det eminenta namnet Lukas.

Han var bara för underbarrrrrr!!!!!!

Lukas är brun med bläs, strumpor båda bak och vita kotor båda fram.

Oooo gud så otroligt söt!

 

Jag kan bara säga att båda papporna är väldigt stolta över sina små "bäbisar", ja, okej då, JAG är oxå otroligt stolt!

Man kan bara inte vara annat när man får vila ögonen på två underverk på samma dag!

 

Bilder kommer ut på sidan så fort det bara går, så ni alla får se de små.

 

Lukas har ett eget album på pixbox som ni ska få länken till så ni själva får se vad härlig han är.

http://www.pixbox.se/alb_show_id1051642_page0.html

 

 

Törnrosa kommer att komma ut direkt här på våran sidan bara jag har laddat ur kameran.

 

(Sen hoppas jag att båda mattarna, Janet och Linnea, kommer att hålla mig uppdaterad med bilder allt som dom växer, så jag kan sätta ut dom här på sidan!)

 

Jihoooo, vad glad jag är!!!

 

Grattis Uddi och Lisa!!

Ni har gjort ett underbart jobb!

Grattis även till Janet och Linnea som har så härliga föl!!

 

PUUUUUUUUUUS OCH STORA KRAMEEEEEN //från oss.

 

 

 

 

 

Måndagen den 27 april 2009 kl. 23:05

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [3] Kommentera detta inlägg

 

Våren kommer!

Det känns i luften att det börjar bli vår.

 

Det märks även i kalendern om man säger så, vi har varit på skogsdag med pojkarna, en dag med Holmen då var Thrim med och drog fram timmer till ett riktigt gammaldags storlass, sen var vi på skogsdag med Odin som FNH och JUF ordnade. Vi har varit på påsk middag. Vi har kommit hem från forbonderesa och hingst premiering. Vi har varit och hälsat på nytilskottet Flugan (bilder kommer). Vi har varit på Hölick och hälsat på, mm, mm. Ja, vi har hunnit med en hel del på sista tiden. 

 

Nhitroz har fått en kraftig bakterie infektion i kroppen så vi har varit på några besök hos vetrenären igen, stackars kille han hinner inte bli frisk från det ena innan det andra slår till, men nu får det vara nog så han blir bra och vi kan börja träna igen vi saknar det båda två. Sen har jag hunnit vara dålig i några omgångar.

 

Vi har riddarträning varannan vecka, (fast vi har missat tre på rad nu, kan det bero på matte kanske?!) Sen så rider vi lite AR för Åsa, de skulle vara en gång i veckan men vi har inte ridit sedan den 17mars, f..n oxå vad jag blir less när inte kroppen vill det hjärnan kräver. Jag har även börjat på en "tävlingssekreterar" kurs, husse jobbar och jobbar, jag gör det jag kan för dagen och nu har jag gjort bort mig.

 

I tisdags red vi vårt första pass på länge för Åsa och det gick skapligt, med tanke på att vi inte kunnat träna regelbundet och riktigt på ett tag. Åsa är suvrän på att förklara och peppa oss och vi skrattar en hel del under våra pass. Just nu har jag en period då jag inte har någon balans, kraft eller koordination, så det blir lite tok. Som tur är har jag den bästa hästen i världen som går på fyra ben, han accepterar mattes klängande på ryggen och gör sitt bästa för att förstå vad jag menar med mina klumpiga hjälper. Jag har även lagt mig till en ovana att låsa armarna och följer helt plötsligt inte med riktigt i gången, kan det bero på att jag är super sned och kraftlös i kroppen?!, huuum, det kan vara så kanske. Jag vet att det blir bättre och att jag återfår balansen och allt det andra som inte fungerar som det ska, frågan är bara hur lång tid den här perioden ska vara innan allt blir som det brukar.

 

Sen i fredags lastade vi och åkte till Susanne där vi hade vårt andra pass för Åsa, vi skötte oss ok och Thrim jobbade på jätte bra och gjorde sitt jobb som en riktig gentleman, trotts att det var hästar i hagarna runt banan och några som var ute på stallplanen så lyssnade han kalas och då ska ni veta att det var läääänge sedan vi var på just den här banan och tränade. Duktig pojke.

Ja men när man ändå är på G kan man väll inte sluta, eller hur?!! Jag tog ut Odin på en liten skogs tur, men med Thrims lektion färsk i minnet så kan man ju inte bara sitta där och se glad ut. Man måste ju så klart träna lite vikter och förflyttningar och se hur fort den lille lär sig, (kan skvallra om att han är VÄLDIGT lätt lärd, hittills ialla fall hoppas att det fortsätter i den här takten, då har jag snart en till riddar/AR  häst att använda) vi tränade även på att rida med "svärd", pinnen vi använde fick slå på saker, rassla i snön på backen, fara förbi ögon/öron, klappa lite på kroppen och vifta runt så han lär sig att det är heeelt ok och vara riddarhäst och ha ett eget svärd, bra kämpat killen. Sen...tvär däck i soffan, det var meningen att vi skulle på bio men det tar vi en annan dag.

 

Det är inte bara våra pojkar som har fått vår känslor, även mattes hjärna känner av våryran, då blir man lätt lite lockad av det vackra vädret, så en lite längre tur på lördagen skulle ju inte vara så tokigt kanske?! Jag ringde Kristin, hon och jag brukar utforska lite nya vägar och försöka rida på okänd mark tillsammans och få några riktigt härliga och minnes fulla turer tillsammans med våra hästar. Jodå, sagt och gjort, hon lastar Lindeman och kommer hit, när vi rider ut mellan våra grindstolpar säger jag till henne "Du, jag tror inte att jag skulle sitta till häst idag, för det gör redan djä....gt ont", men men , hjärnan styr och solen gassade så härligt då kliver man inte av och går hem efter tio meter i sadeln ska ni veta.

Vi red runt och kollade upp lite vägar för framtida bruk och var borta i ca 2½ timme, smaaaart Maddis! Men kul var det och vi fick se en hel del roliga saker och en hel del idiotiska bilister, att dom aldrig lär sig att hästar är levande djur! Tur vi har coola killar säger jag bara!!!

En kille körde om oss när han fick möte och Thrim fick kliva åt sidan för att inte bli träffad, hade jag inte tittat bakåt för att se vad han reagerade på så hade jag aldrig hunnit lyfta upp min fot och då hade den slagit i backspegel på bilen, "hahahaha" vad "roligt" det är med "hänsynsfulla", "förstående" och "trevliga" bilister, man bara måste "älska" sina mad trafikanter.

Ok, inte alla kör på det viset, men av alla bilar som vi stötte på under vår tur så var det två!! som körde under 80-100 när de mötte/körde om oss och det var en traktor och en bil som låg bakom den. Nästa gång hoppas vi att några kan förstå att våra djur kan bli rädda och reagera på något som ligger i diket och kasta sig ut framför deras bil utan att de har en tanke på att bilen är farligare än det som kan tänkas ligga i dikeskanten. Snälla ni, vi skulle aldrig vara ute i trafiken om vi inte hade hästar som var säkra bland alla fordon, men det finns faktiskt en naturlig faktor när det gäller djur, vi kan inte alltid förutse vad de kommer att reagera på och de är av naruren flykt djur och SKA fly från faran. Då struntar de blankt i om det kommer en bil i 190 knyck på den andra sidan (dessa djur har nämligen inte gått på trafikskola och lärt sig alla trafikregler), så vi ber er visa hänsyn till era med trafikanter, vi hör faktiskt oxå till den kategorin.

Tack på förhand till alla er som hädan efter tänker på oss som sitter oskyddade på våra älskade hästar i trafiken. Tack till er som väntar på att sikten är klar och tack till er som sänker farten, tack även till er som har ett leende på läpparna när ni träffar på oss.

 

Oops, nu är jag ute och cyklar från det jag tänkte skriva om, men ni känner väll mig, det blir lätt så.

Vad var det nu??? Jo visst ja vår tur, vi fick en härlig sväng och hann prata av oss en hel del, sen tog vi några härliga galopper innan vi var hemma igen och Kristin kunde åka på påsk middag, bara 38minuter sen, så ni ser även hon har ett späckat schema. Thrim fick en blöt dusch och en efterlängtad hö tuss. Matte fick krypa till korset och känna sig besegrad av smärtan, den sitter i än idag/natt. Okej, håll i er eller sluta läs för nu tänker jag gnälla ännu mer, mycket mer.

 

Jag hatar när min hjärna gör så här mot kroppen och jag hatar när kroppen gör så här mot hjärnan, jag vill ju bara vara ute med djuren och njuta av  deras sällskap så mycket jag kan. Därför känns det rent ut sagt för djä...ligt att jag ska ha så förbaskat ont när jag har haft så kul och kännt att jag uträttat något possitivt. Jag vet att hjärnan inte lyssnar när den väl satt igång något, då struntar den i att kroppen skriker av smärta och bara vill lägga sig ner och dö. Hjärnan ryter då tillbaka "upp din latmask, alla andra kan ju, bara lite till, kämpa nu, vi kan oxå, ta i, skit i att det gör ont vi måste hänga på, vi ska BARA göra det här klart". Medans kroppen säger "snälla sluta, jag är trasig, jag gör ont, det blir bara värre, jag står inte ut, du skadar mig, jag orkar inte mer, nu ger jag upp". 

Ja, vad lär men sig av det då tror ni? Inte ett dugg, jag är så glad att jag kan, även de gånger jag bara tror att jag kan, så jag måste försöka koppla bort kroppen och försöka leva ett "normalt" liv mellan varven. Jag lyckas aldrig bli fri värken och det onda, hur än roligt jag har och hur än hårt jag försöker, den finns där hela tiden ihållande och störande. Men jag vet även att om jag inte körde över mg själv ibland så skulle jag inte stå upp, kanske inte ens andas mer.

 

Nog nu! Jag har många fina och underbara minnen att tänka på i dag när kroppen sagt upp sig och vägrar sammarbeta med hjärnan.

Solsken, Nhitroz, hästarna, upplevelser, dofter, syn intryck, kännslan, vänner och familjen.

Jag är så lycklig att vi har så underbart, överlägset, förstående, älskvärda och väluppfostrade djur att vi kan ha roligt tillsammans fast jag igentligen inte kan.

Jag är så lycklig att jag får chansen att vara ute med djuren och lära mig av dom. Jag är så lycklig att jag har min familj och mina vänner.

Jag är så lycklig att sommaren kommer med värmen.

Jag vore så lycklig om bara kroppen kunde sluta göra så ont.

Nä nu ska jag gå och ställa mig i duschen igen och sen ska jag lyssna på en bra bok.

 

Sov gott alla!

Tänk att våren är här och att sommaren kommer med stormsteg.

Var snäll på varandra och sköt om era djur!

//

Ett litet PS. vi såg tre tussilago och en blåsippa!!! VÅÅÅR! 

 

Måndagen den 13 april 2009 kl. 02:32

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [4] Kommentera detta inlägg

 

Tiden rinner iväg.

Vart tog tiden vägen?

 

Ja, jo, okej, jag vet, det var länge sedan jag bloggade men det har hänt och händer så mycket att jag varken hunnit med att uppdatera sidan eller skriva blogg.

Jag hinner inte skriva mycket nu heller för vi ska iväg på skogsdag hos Kent Eng i Stråtjära i morgon och vi ska åka tidigt. Vi kommer att ta med Odin och Nhitroz så dom får kolla in läget på lite nya ställen. Sen har jag lagt in några nya sidor och fotografier, så håll tillgodo och strosa runt, jag har en del nya under sidor som jag jobbar på med bilder och text som inte är riktigt färdiga än men dom kommer.

Under "Nytt" hittar du det senaste på ett enkelt sätt.

Jag har bla skrivit in resultaten från premieringen på Grevagården,

om när SVT/UR var och spelade in en dokumentär på Yste,

om forbonderesan 2009,

och om Selems Ginn som vill byta hem.

Sen finns det rätt många bilder i albumet "Premieringar o utställningar" några är skaplig och några är mindre bra.

 

SEN ska jag blogga, jag lovar, men tills dess får ni ha det så bra och lev livet väl.

//Kramiz

 

Lördagen den 28 mars 2009 kl. 23:17

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [0] Kommentera detta inlägg

 

Happy!

HAPPY, HAPPY, HAPPY!!!

 

JAG MÅSTE BARA TALA OM ATT JAG HAR KÖPT EN NY KAMERA!

 

Ooooops, vad har jag gjort???

 

Jag hittade en Nikon D90 med tillbehör på blocket som jag nu tagit mig mod till att köpa. Min kära farbror Sven ska ner till stockholm på lördag och då hämtar han den, jiiippi!!

 

Fatta vilka bilder jag skulle kunna ta på premieringen på Grevagården...

OM jag hade hunnit lära mig hur den fungerar!  

 

Jag ska anmäla mig till en foto kurs så snart jag kan och lära mig vad alla siffror och bokstäver står för.

 

Sen ska jag knäppa och knäppa och knäppa!

Det ska bli så kul att äntligen göra pojkarna rättvisa på bild, OM jag klarar av att lära mig hur allt fungerar, vill säga.

 

Ha det bra till nästa gång!!!

//Klick, klick.

 

Onsdagen den 4 mars 2009 kl. 21:32

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [2] Kommentera detta inlägg

 

Stolt!

Jag måste bara tala om att jag är lite stolt!

 

Husse och Thrim har gjort sin första tävling tillsammans och det gick suvränt bra!!!

Skogs DM gick av stapeln den 21/2 nere i Homna, hos Martin & Ida, banorna var gjorda i Torparn´s härliga skog och höll mycket hög kvallitet. Det var 8 startande, varav två från andra län. Dagen var perfekt, det föll stora lapphandskar från skyn lite då och då, temperaturen var så pass att man inte kälade ihop så fort man klev ur bilen, tack och lov! Vi fick tillfälle att själva mummsa på kolbullar, medans hästarna stog vid sina träd och knaprade hö. Thrim var rena rama skolgossen, det var nästan så man såg att han hade snedbena, han lyssnade bra och lydde husses komandon jätte bra, han var lugn och beskedlig, trotts att han blev lämnad själv på alla ställen, (annars så vill han gärna att festen ska vara runt honom!). Dom la sin andra lunnbänk och drog sin första långstock. 

Jag kan bara meddela att jag är OTROLIGT STOLT! Dom slutade 3:a!

Min pojkar, tänk vad dom kan, jag kan inte tala om hur det känndes i mitt hjärta när dagen var slut. Dom hade kunnat haft alla poäng i hela världen, så känndes det ialla fall som om vi vunnit guld! Allt hade ju fungerat på bästa sätt, det fanns bara inget att klaga på. En sån här dag är allt slit som ligger före som bortblåst!

Hi, hi, hi, om ni bara visste vad jag är glad!

 

 

Sen måste jag få tala om en liten sak till...jag har fått en UTMÄRKELSE!

I dag 28/2, var det FNH´s (föreningen nordsvenska hästen) årsmöte för gävleborgs län. När vi sitter där i godan ro, så säger Per plötsligt, MITT namn!!! Enda jag kunde tänka då var...????????

Det var så här, att på nordsvenska hästensdag i Rättvik 2005, riksårsmötet, så hade jag en uppvisning med Thrim när han var 4år, det var den absolut första gången som han var ut på något med så många hästar. Först var vi med på öppnandet av "dagen", Husse red Skalm och jag red Thrim iförda byggdedräkter, jag hde fått låna en av kjolarna som dalakadriljen skulle ha, för det var igentligen meningen att jag skulle rida damsadel. Men på genrepet kvällen före så small stropparna av till gjorden och det var kanske inte så konstigt, sadeln är över 100år gamal, den hade tom en fotbräda till fötterna och ett riktigt ryggstöd. En vacker pjäs, som jag ridit i några gånger tidigare, men nu kanske vi ska låta vara kvar på museet i fortsättningen.

Sen hade jag som sagt en liten uppvisning, jag red med en massa skrammel och skrymmande föremål, flaggor och säckar med oväsen i, jag smällde ballonger och Thrim stampade sönder både burkar och ballonger själv, vi red över presenningar med ögonen förbundna på Thrim och husse och Pelle lindade in oss och drog en presenning över oss från alla håll och det var en hel del andra saker som vi gjorde oxå. Speekern ville inte att vi skulle sluta någon gång, "bara en sak till". HI,HI,HI!

                                    Så i dag fick jag då diplomet.

"För ett gott handhavande och uppvisande av den

Nordsvenska hästen"

Jag kan bara tala om att jag är stum! Jag vet inte vad jag ska säga, mer än tack från djupet av mitt hjärta, jag är otroligt lycklig och väldigt stolt över detta. Jag är rörd till tårar, att jag kan få detta känns otroligt härligt och skönt, ett riktigt ärligt godkännande för det jag gör, det är värt miljarders miljoner för mig och Thrim!

 

TACK, TACK, TACK!!!

 

 

 

 

Söndagen den 1 mars 2009 kl. 02:06

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [0] Kommentera detta inlägg

 

Helikopter på gården!

Tänk så det kan bli!

Jag vet att det var ett tag sedan jag bloggade, men här har hänt så mycket och de är även en del på gång. Jag kommer att sätta ut nya bilder på en hel del framgenom, tiden har bara inte räckt till på slutet.

 

För det första...

Vi kan börja med att pojkarna, Thrim och Odin har blivit tömkörda i par och allt gick jätte bra. Vi satte ihop dom en fin dag och hade sådan tur att min syster kom hit "oanmäld" och knäppte kort, så det finns bildbevis. =) Vi körde runt lite på gården och var upp till stora vägen några gånger, sen när vi spänt ifrån dom så gick jag med en på vardera sida och krävde lite mer uppmärksamhet och koncentration av dom båda och det fick jag till fullo.

Både Thrim och Odin har även fått gå i skogen och jobba med husse, dom har dragit fram bra många lass. Jag har ridit Odin på en härlig tur, det ska vi göra om, kalas rolig häst att rida! Thrim har gått på AR lektion för Åsa och vi visar båda på förbättring från förra gången, det går framåt minsann! Sen har Thrim även varit på riddarträning och haft kul, han adopterade lilla shettisen Demon och riddare Ida Halvarsson-Ljusets Väktare, och höll sitt vakande öga över dom i formations ridningen. Duktiga killar!

 

Svarten har blivit körd lite i skogen och fungerar kalas, i går gjorde vi en lunnbänk på tre stockar som blev helt ok, med tanke på att jag inte orkar hantera stockarna och måste förlita mig till 110% på att hästen måste lyda perfekt, så kan jag inte klaga. Han gjorde sitt bästa med att försöka förstå när han skulle backa ett halvt steg, gå fram 1 cm, åt höger sida två steg osv, men han fattade snabbt vad det var jag ville och höll sig lugn och sansad hela tiden trotts att jag strulade som jag gjorde. Duktig kille du oxå!

 

Nhitroz har fått ett växande sår på sidan som vi varit till kliniken med och fått ny medicin och spray till. Vi har även varit ut och åkt lite spark, ok jag åker han drar. Sen har han hittat en ny kärlek, pulkan, jag sitter i och han "kampar" med snöret så vi far runt över hela gården, in och ut i hagrna, (bra träning för pojkarna oxå), upp och ner för alla backrna. Tjoho, vad det går! Även du är en duktig kille!

 

Sen har SVT/UR varit och filmat en dokumentär serie, med Fhilur och Seger som stjärnor, det kommer en egen sida om den dagen. Det var en upplevelse att få vara med och se hu dom gör. Den 5 maj på 2:an kl:21.30, kommer första avsnittet att sändas. Dom var oxå väldigt duktiga killar, omtagning efter omtagning!

 

Ja, så var vi framme vid helikoptern....

Husse är ju pilot och jobbar på flygfältet här hemma och där finns det stoooora konstiga saker som håller till i luften, MEN, som kan dyka ner på backen och äta upp små fuxar! Det visste ni inte ,va? Inte Odin heller, förrens han stötte på en sån där helvetes fågel från ovan. Manicken- med konstiga vingar -och den stora Odin säljande munnen- med en lång pinne under magen saken, LANDADE på VÅR gård!!

Husse hade pratat med gubbarna på jobbet, om att dom skulle komma med en tung lång stock som dom lånat av oss för att träna olika lyft med och lämna av den på täckten nedan för huset, så HAN visste om att dom skulle komma. MEN vad hjälpte det MIG som var hemma och inte visste nå om saken och husse var i skogen och högg??? Inte ett SKIT, kan jag tala om!!

 

När helikoptern har lyft igen och jag pratar i lugn och ro med min mor i telefon och så hör jag plötsligt några konstiga och höga ljud från baksidan där hästarna går. Så jag går upp och tittar ut i fönstret där Nhitroz står och varnar för att något är fel, jaaaa, vad KUL!!!! Vad ser jag där, om inte en liten fux med två svarta kusar i släp tåg. F................N!!! Skriker jag åt mor och slänger på luren i örat på henne, (förlåt mor, ska inte göra så mer, jag lovar). Jag tar på mig täckbyxor och en tröja, knycker till mig några av Nhitroz hund kopel och går ut. När jag kommer ut på bron så ser jag att de viker av in bakom grannens gård och ut i djupsnön på täckten. Jahapp, det var det. Under tiden jag ilar ner till stallet för att hämta grimmor och ett grimmskaft istället, provar jag ringa husse.. riiiiiiing, riiiing...inget svar!! Det kan ju vara svårt att höra en liten telefon över rytandet från en motorsåg, ok, men han kunde väll ha slutat gasa någon av gångerna som jag ringde då, men inte, brrrrrrrrrum, brrrrum. Strunt samma, jag fick i alla fall INTE tag på honom.

 

När jag kommer ner på baksidan går jag ut och till min lycka så ser jag att MIN duktiga, väluppfostrade och INTE, "stora fågel i skyn rädda häst", Thrim springer runt i sin hage. Men hans täcke är sönder rivet, rejält och hans hage är trasig överallt, den nedersta tråden vid ingången är ca 15cm från backen och den översta är puts väck, han själv är sjöblöt av svett och han kommer och skriker i högnsky när jag ropar på honom. På med grimman och med ett bredställ springer vi in i stallet där jag rycker åt mig grimmorna igen och beger mig ut för att leta reda på "HOUDINI" och hans kumpaner, jag följer spåret ut på täckten, men vänder och genar över grannarnas gård istället och där vid ladan står de tre rymmlingrna. Jag visslar till, "på vårat vis" och busarna lyssnar till och börjar gå mot mig. Enda problemet är att det är en skaplig hög och brant kant där, så dom kommer inte över, då latjar Odin till det och drar längre ut på täckten, men med en busvissling får jag dom att stanna, vända och med lock och pock kommer dom sakta mot grannens baksida. Det är tur att man har busvisslat på dom på ett särksillt vis var gång det är mat, så dom lärt sig att komma när man visslar, då är dom ju lite mer är lättfångad, vid ett sånt här tillfälle. Jag går dom till mötes och dom bliiiir såååå glad och se matte! HUUUM! Om dom bara visste av vad det kostar på att låta så snäll och trevlig, när jag bara ville gapa rakt ut... VAD GÖÖÖÖR NI HÄR?? NI SKA VARA HEMMA!! Ok, nu måste jag på med grimmor på alla och det går så bra så, dom är så lycklig över att se mig här ute i ingenmans land, att alla tre står sååå snällt medans jag tar på grimma efter grimma.

 

Jag tar sedan Odin och börjar gå hemmåt, då ser den lille sin chans att ge på fuxen, ett bett i rumpan och en liten stegring hinner han med att göra på Odin innan matte säger ifrån. Nu får ni faktiskt ge er och gå hem och skämmas för vad ni gjort! Äntligen, hemma igen, Odin och jag fortsätter ner på baksidan och in i stallet, medans lathundarna svänger av och ställer sig vid den närmaste stallsdörren, det var iofs väldigt bra, för då kunde jag ta in Odin i lugn och ro och sedan ta in de andra två. När jag öppnar dörren tittar Svarten på mig som om "men vart har DU varit då? VI har stått här och väntat jätttte längen". 

 

Alla inne! Dax att kolla skador och annat.

Thrim har tappat en sko, har två små broddhål på halsen och ett trasigt täcke och en dyngsur päls.

Odin har ett en decimeter böjt sår på bogen och en hårlös fläck på halsen, samt en man  tuss som inte finns längre och en svettig kropp.

Svrten och Khnott då, ja, lite fuktig i hårremmen och inget annat.

Lite tur ska man väll ha!

Hagarna?? ALLA tre trasiga, med stolpar som ligger som plocke pinn och trådar i ett virr varr som en äggsjuk kråka hade blivit över lycklig att få.

 

Då Thrim ska starta i skogs DM dagen efter behöver han sitt täcke så jag får åka in och köpa ett nytt.

VEM är hemma när jag kommer, jo lilla husse står i Thrims hage och lagar allt vad fingrarn förmår.

"JAG SKA SKICKA RÄKNING TILL DIN CHEF FÖR THRIMS TÄCKE OCH VAR GLAD ATT DU INTE SVARADE NÄR JAG RINGDE" blev mina första ord istället för "HEJ" och vad gör han, jo han står och fliiiiiinar!!! Så här efteråt måste även jag le, men det var faktiskt INTE så kul när man hade två hingstar och en valack lösa och en orolig hingst i stallet som väntade på polarna. DÅ kunde jag hålla mig för skratt.

 

Husse fortsätter laga hagar och jag skriver färdigt programmen till DM, då kommer han in och föreslår att jag ska köra lunnbänken med Svarten och så blir det. Sen får alla hästarna komma ut i sina nylagade hagar en sväng innan det är säng dax.

 

Sen går jag in och fortsätter med datorn och husse skor Thrim i godan ro.

Klipeti klopp, klipeti klopp....

"Ända här uppe ska det INTE höras hovar", tänker husse för sig själv och tittar ut, "Nämen hej Khnott, står du här och du Svarten, och du Odin".....

Ja, det var faktiskt så, dom var ute IGEN!!!

Husse kommer in och säger "Kan du komma ut och hjälpa mig", "Vad då är hästarna lös igen" skämtar jag. "Ja" svarar han och jag klär på mig kläderna, "Vad var det igentligen som du ville ha hjälp med" "Jo, men det är sant, hästarna är lös" "???"

Nu har Odin förfinat sin utbrytnings teknik och promenerar ut trotts strömmen och vidare till Svarten och Khnott för att "Hjälpa" dom ut, det är ju såå tråkigt att stå själv.

Typiskt, vi som skulle iväg på tävling dagen efter och hade skaffat häst vakt och allt, men utan tillsyn hela dagen vågar man inte lämna Houdini ute innan man åter igen förstärkt hagen med galler, hänglås, cement och kanske ett lock ovanpå. Så nu får Odin stå inne medans vi är borta och mummsa hö. Sen i morgon (söndag) får vi göra hagen ännu mer outbrytbar.

Men vi ska även möta upp ett gäng hästar i skogen och grilla, dom kommer till vårt härliga Lyckeby en bit här ifrån för att luncha, så det blir en skogs tur oxå. Sen får vi se om vi lyckas hålla honom innanför lås och bom.

Under de år jag bott här, har vi haft lösa hästar EN!! gång tidigare och som mest har här gått 12 hästar i en flock, UTAN att rammla utan för tåden. Den gången var det faktiskt en älg som hade promenerat rakt igenom tråden tidigt en morgon och "öppnat dörren" för gänget!

 

Trotts all tumult i går, så var Thrim otrolig idag på DM, han skötte sig som en ängel och gjorde allt han kunde för att göra rätt. Jag kommer att lägga in bilder och nån film på han sida om det. Dom slutade på 3:e plats!!!

Duktig husse och duktig Thrim!! Jag är såååå stolt över er!

 

Nä hörnini, sov gott, nu måste jag försöka göra något åt det som är kvar av min kropp efter den här dagen, som jag aldrig kommer att glömma!

 

 

Söndagen den 22 februari 2009 kl. 01:24

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [2] Kommentera detta inlägg

 

En härlig dag.

Jag ska bara berätta lite "kort" om en riktigt härlig fredag.

Ante och jag var till skogen med Odin och Thrim, för att köra fram några lass med massaved.

Ante VET att jag inte pallar med att köra timmersläpa, men han hade hittat en som kaaanske skulle fungera för mig, så jag måsta ju prova. Jag har för korta och orkeslösa ben för att kunna styra när det bär iväg åt något håll och så blev det ju såklart även med denna, halv vägs dit så var det slut på kräm i kroppen,

men, skam den som ger sig heter det ju.

Jag tuffade på och gjorde allt i min makt för att få kälken dit jag ville, men tji. Tillslut gav jag upp och litade på att Thrim skulle reagera snabbt på mina komandon och hjälpa mig med detta och vet ni vad? Han styrde upp det hela så fort vi hamnade på sned och gjorde precis det jag bad honom om, (kanon killen!). När vi kom fram till skogen där Ante hade huggt så skakade jag i hela kroppen, men vad gjorde väll det?! Man får verkligen tänka sig för och använda allt man äger och har i planering och kunskap för att inte halka in i produktiva träd och göra en massa tok, för en "normal" människa kanske det är som en fjärt i rymden, men för en med fibromyalgi och EDS, som behöver upp till 300 gånger mer kraft i musklerna för att klara av samma uppgift som en "vanlig" människa, så krävs det en del kan jag tala om.

Men som sagt, vad gör väll det när det är såååå roligt?!?!

 

Ante lastade sin släpa och Odin stog i lugn och ro och mummsade på hö, han är en suvrän häst i skogen, blir det uppför eller något knixigt där han måste ta i lite extra, så bara drar han på och ökar väääldigt sällan på steget, det går fortfarande i samma takt, han lägger ner sig lite mer i selen bara, så är saken biff.

När Ante lastat klart Odins släpa så började han på Thrim´s, å jag måååsta ju bara prova liiite jag med och lade på några pinnar, JA MEN, hur dum får man vara??

Jag vet, är huvudet dumt, får kroppen lida heter det ju som bekant! 

 

Men, men, gjort är gjort och Ante lastade färdigt och sedan for vi till upplägget, jag måste erkänna att det var MYCKET enklare när kälken var lastad och jag kunde andas ut. Thrim är otroligt hjälpsam mot sin matte, må jag ju säga, han är lyhörd och väldigt arbetsvillig och gör allt han kan för att göra rätt.

Sen lastade Ante av och........................................vi for och hämtade ett varsitt lass till, ja, ja, man lär sig aldrig.

Vi kan båda två helhjärtat säga att pojkarna fungerade helt suvränt och vi är VÄLDIGT stolta över båda två!

 

Sen när vi fixat stor pojkarna, så bara tyckte vi att lill killen, Khnott, skulle få göra något oxå, så jag tog in honom och lade på travselen och sen ut på gården, han går fortfarande med ledare och Ante gick med honom och hjälpte till för att underlätta mina kommandon. Ja, då måste jag säga igen, att vi är kalas nöjda med en till häst på gården, för han skötte sig exeplariskt! Jippii, det går åt rätt håll!!!

 

Sen åkte Ante till de andra hästarna och jag, jo då, glad ihågen och mycket nöjd med de underbara djuren, så måsta jag ju ut en sväng till! Det var ju en häst som inte gjort något idag, Svarten, iofs så tömkörde jag honom igår, men i dag ville han göra något annat. Det kanske fanns "lite" ork undanstoppad någonstans, som kunde komma fram, om jag struntade i vad kroppen sa och bara gick på skallens komandon.

 

Jag sadlade på Svarten som inte varit utanför gården på vääldigt länge, utan varit foster farbror och lek guru åt Khnott under en tid. Han gillade ju som bekant inte att gå från gården när han kom till oss, så det har vi jobbat mycket på. 

Därav hade jag väntat mig lite protester och sura miner, men se icke,

öronen framåt, fin i mummen, ivrig att gå på och modig i mörkret.

Vi vek av mot stor täckterna bredvid huset och red ETT varv i lössnön. Både Svarten och jag njöt av varandras sällskap och att äntligen ha en riktig vinter, då det går att pulsa snöööö!

Ja, med risk att bli tjatig, så var jag super nöjd även med denna häst, kan det verkligen vara sant, att alla hade skött sig så bra? Eller... har jag drömt???

 

Lördag morgon...AAAAAAAAJJJJJJJJJJJJJ!!!!!!!!!

Nää, jag hade inte drömt, det var sant, pojkarna var riktiga klippor i går.

Men som det känndes nu så skulle möjligen lördagen BLI en MARdröm. Det blev den!

Hur kan jag vara så dum att jag skiter i vad kroppen säger att den orkar och inte? Hur kan jag skita i att sätta stop, när jag VET att jag blir så hiskeligt dålig?

Varför lär jag mig aldrig?

Är det verkligen värt att ta ut sig så in i hel...ete en dag, när man vet att det är flera dagar, kanske veckor som är förstörda efteråt, med värk, värk och åter värk, sömnlösa nätter, svårigheter att uträtta något överhuvudtaget och dåligt samvete över att man inte kan vara med killarna på ett tag, igen.

Ska jag vara ärlig? Ja, det är det!!

En sån dag, när fyra hästar fungerar klockrent, som gör allt man ber om, som visar på tillit och sammarbete, som bara beter sig HELT RÄTT och när man verkligen känner att man lever och har roligt, då, då är det värt att ha en riktigt trasig kropp ett tag efteråt.

Vad ska jag annars leva av?

Jag har mina underbara djur som gör livet värt någonting!

Jag vet att, om jag hushållar med krafterna så räcker dom längre och jag kan göra mer, MEN när en dag blir så perfekt och det bara håller i sig från morgon till kväll. Då kan jag inte sumpa den, så är det bara.

 

Nää, nu har jag tagit upp mycket av din tid och det är dax att krypa in i spiltan, förlåt, sängen menar jag, för imorgon kommer ett film team från SVT i Stockholm och ska göra en dokumentär om en utvandrare från Hälsingland.

Det ska tydligen sändas redan nu i vår och Fhilur ska vara filmstjärna

för en dag,15 minuter i rampljuset ni vet. 

Jag berättar mer en annan gång.

 

Hoppas du får en lika härlig dag som jag hade i fredags,

då får du känna att du lever och kan lägga dig med ett leende på dina läppar!

Miljoner kramizar till er alla //Maddis.

 

 

Tisdagen den 10 februari 2009 kl. 00:10

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [2] Kommentera detta inlägg

 

Utmaning!

Hej alla!

Jag har fått en utmaning av Kerstin, Ramos och Cesar...

Nämligen att välja ut det sjätte albumet i mitt galleri,

ta den sjätte bilden,

lägga ut den i bloggen,

 skriva några rader om den,

sedan avslutningsvis skicka utmaningen vidare till sex av mina vänner.

Jag kommer att skicka vidare till...

Towa och alla hundarna/hästarna,

Kristin och alla djuren,

Christina och hundarna,

Anneli och Chila,

Natalie och Mackan,

samt Angela och hundarna.

Visst ja, du ska sedan länka till dina utmanade vänner oxå.

Detta är vårt bidrag.

Nhitroz är på bryggan i Brunsjön och firar sin ett årsdag med matte och mamma.

Vi hade med oss en JÄTTE stor picknick korg med en massa, massa gott. Vi var där i flera timmar och njöt av värmen, härligt vatten, sällskapet och all mat. Sedan vi var klara här så åkte vi hem och öppnade mååååånga paket, åt hund tårta (Nhitroz) och vi på två ben åt glass med kolasås...mummmmmms.

På bilden håller Nhitroz på att undersöka hur en båt fungerar, "går den att leka med", "törs jag hoppa i", "kan jag knuffa ut den", ja, funderingarna var många.

Vi hade en alldeles underbar dag och hoppas på många, många fler härliga födelsedagar med Nhitroz, som alltid förgyller dagen.

Tack för oss!

 

Måndagen den 9 februari 2009 kl. 01:59

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [0] Kommentera detta inlägg

 

Ha,ha,ha.

Jippi, jabbadabbadooo, tjo hej, thiii, hi hi hi och ha ha ha,

skulle den här bloggen börja, hade jag tänkt ut när jag satt i bilen på väg hem från Näsviken. Det har gått lite mer än en vecka sedan något hände, trotts att husse är på jobb igen, ååååå gud så skönt!!! Men är det inte någon smart person som har sagt att man inte ska ropa hej innan man är över bäcken?????

JA, den personen har såååååå RÄTT såååå.

När jag kom hem och började göra iordning kvälls mackan till pojkarna, så hör jag att det låter lite konstigt ute vid hagarna, så jag tittar ut...PHUUUU! Helt plötsligt så har vi TRE hästar i en hage, där det BARA ska gå TVÅ svarta hästar, INTE två svarta och fux!!! ODIN gick tydligen i SAMMA hage som KHNOTT och SVARTEN, hur det nu gått till, för när jag tittade till dom innan jag åkte så var allt som det skulle vara, lungt och harmoniskt. Jag plockade åt mig allas grimmor och gick ut, Svarten talade då om för Odin vart skåpet skulle stå och att han inte fick gå på Khnott, för då fick han med "Maffia bossen" att göra, han gick imellan och skillde dom åt hela tiden och släppte inte Odin för ett ögonlock. Jag motade bort Svarten och gick imellan Odin och Khnott och fick på Khnott grimman, sen drog dom iväg ner i hagen och jag efter, där motade jag bort Svarten igen och fick på Odin hans grimma och DÅ blev plötsligt Khnott en VÄLDIGT stor och kaxig kille och skulle visa att han kunde han oxå, men han fick ge sig när han inte kom förbi matte. Jag fick ut Odin och ställde honom i stallet medans jag hämtade in Thrim, som sprang runt och kännde sig maktlös när han inte kunde göra något från sin hage, han hade sprungit så han var varm, så jag förstår att pojkarna hade haft JÄTTE kul innan matte kom och förstörde allt. Sedan när väl alla var inne så gick jag ut för att kolla hagarna och hur det hela gått till.

Odin har rullat sig nära tråden, fasnat i och "råkat rammla" ur sin hage, sedan så har han gått raka vägen till Svarten och Khnotts hage, där Svarten troligast har slagit av den undre tråden och då har det varit fritt fram för Odin att KRYPA in, för den övre tråden var sååå hel och riktig sååå. Det var ju TUR att han gick in till dom och inte in till Thrim, för då hade jag nog fått jobba en hel del innan jag fått in alla helskinnade i stallet. Efter noggran palpering av ben och grundlig koll efter sår, så kunde jag konstatera att ALLA var OK, inga små sår eller svullnader som syntes idag i alla fall. Men jag ska gå igenom dom i morgon igen, för att vara riktigt säker. Jag måste även säga att jag tror nog, att Odin mer än gärna går med dom igen, så han får leka lite mer med Khnott och leva rövare, för dom såg ut att ha LITE roligt ändå.

Nej, vet ni vad, nu ska jag nog gå och knoppa lite, sov gott alla och dröm sött!!!

//Kram kram

 

Tisdagen den 3 februari 2009 kl. 23:11

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [0] Kommentera detta inlägg

 

Ni kommer inte att tro mig...

...men det är sant!

På söndagen så åkte husse till Sälen med jobbet och jag var hemma själv med pojkarna. Jag och Kristin började dagen med att åka till Nytorp ör att vara med på ett JUF möte, vi kom ner i tid, trotts att jag trodde att vi skulle bli väldigt försenade pga föret, det var snö, snö, snö och åter snö. (Måste medge att det är härligt med all snö som faller, men inte så roligt att köra i alla gånger.) 

När jag senare på kvällen åkte till "Mitjes", där min syster Carina bor med sin make Tomas så hade vi det underbart pga all snö. Tomas fyllde år och vi var bjudna på kolbulla och efterrätt ute i det fria. De hade tänt marschaller och lycktor överallt, så mysfaktorn var på topp, Nhitroz roade sig med att springa efter "pricken", (hans laser lampa) ute på täckten i lössnön, jippodooo vad kul, den hunden kan aldrig erkänna att han blir tött någon gång, så han sprängde runt tills det var breda stigar uppsprungen där, kan tala om att han sov nästan hela dagen efter.

Jo, men så kom jag hem...

När jag tittar in i lösdrifen så ligger "illa" Khnott där så jag går dit och pratar lite med honom och han tippade ikull i mitt knä som han brukar, (jag har ju sagt att dom tror att dom är hundar och Khnott är en liten knähund!) men efter ett tag så blev det lite tungt och jag började fundera över att han var så blöt i pälsen, ända in till skinnet och det brukar han inte ens vara om det så spöregnar, men, men, jag klev upp och gick för att hämta hö. När jag kommer tillbaka har han vänt på sig utan att kliva upp och han kommer inte för att äta heller, jag fortsätter att dela ut hö och tittar till honom en gång till och han har åter vänt sig, då förstår jag att något är väldigt FEL, jag hämtar en grimma och han har då vänt sig en till gång, phuu. Vad göra??? Jag försöker att få honom att kliva upp, men det enda han gör är att tippa ikull och försöker inte ens att kliva upp, ja men det är väll klart att det händer nå när man är helt ensam hemma. Ett telefonsamtal till Carina, så vet jag att hjälp är på väg i alla fall, under tiden kämpar jag med att få Khnott på benen, men vad än jag gör så fungerar det inte! Då tittar Svarten på mig och kommer fram och går på Khnott med sina framben och försöker hjälpa mig få upp honom, Svarten står kvar och knuffar där bak och jag drar där fram och då måste den lille ge sig och kliva upp. Han har så ont att han svettas, vill inte veta av varken mat eller vatten, tittar och noppar sig åt magen, krafsar i backen och vill lägga sig igen, men på väldigt vinglig bakdel står han nu på alla fyra, vi går en bit och en gång vinglar han ikull och sätter sig på baken, men med förenade krafter så tar han sig upp och vandringen fortsätter.

Men nu har vi fått stöd av Svarten på utsidan, som tur var, Khnott försvinner upp i luften med framdelen när bakdelen ger vika, "skit oxå, tänk om han tippar in i Thrim´s hage, knäcker en stolpe och blir spetsad i buken" hinner jag katastrof tänka, men så blir det inte. Svarten nitar och hans bastanta bak hindrar Khnott att falla och Khnott får då sitt huvud över länden på Svarten och finner åter balansen, huvvvaligen, Svarten går troget vid vår sida upp och ner, upp och ner i hagen...tills han ser att benen blir stadigare och stadigare, då går han upp i lösdriften och förtsätter mummsa hö. Då kommer Carina och löser av mig i vårt prominerande så jag hinner göra klart allt annat. Jag får tillslut tag på husse som talar om att han var pigg och travade på tidigare när dom fick en ny halm bal, "har Khnott varit och bäddat runt i halmen och ätit ur balen" frågar han, "jo det hade han minsann, då kan det ju vara något han har fått i sig, någon torkad giftig ört". Ja, det kan kanske stämma, för han hade inte "riktiga" kolik symtom tyckte vi, men det såg ut att göra väldigt ont pga hur han betedde sig, under tiden jag pratar i telefon säger syrran att "nu fiser han och noppar lite hö" allt eftersom så blir han piggare och piggare. Vi ställer in pojkarna och bjuder på vatten som nobbas av lillen, men med en liten skvätt havre i vattnet så klunkar han i sig och sedan vänder han på sig i spiltan och lägger en stor hög i krubban, "det lilla äcklet".  Men det var precis som om allt släppte då. Dom får stå inne hela bunten under natten för att inte vara i halmen och för att jag ska ha koll på hur han äter och dricker. Faran över för den här gången!!! Antingen så hade han kolik eller så blev han förgiftad av någonting i halmen, jag vet inte riktigt vad det var som orsakade detta. Han blev sakta sig själv igen och är idag, tre dagar senare, som han brukar vara. Tack och lov att allt gick vägen!!!   

 

Onsdagen den 28 januari 2009 kl. 22:43

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [2] Kommentera detta inlägg

 

Snön vräker ner.

Idag har Thrim och jag varit på Nirsgård och ridit en härlig tur med Kristin och Lindeman. Vi hade lite problem på vissa sträckor med underlaget, då det var is under snön, men trotts allt klarade vi oss bra. Det blev några härliga galopper på täckterna och Thrim tyckte det var så roligt att han hade kunna springa flera mil om han fått. Thrim och Lindeman går väldigt bra ihop och gillar våra turer tillsammans, ja det gär även vi som sitter på, så klart! När vi kommer hem på gården så säger jag till Kristin "Å jag som trodde att vi skulle få rida med fallande lapphandskar från himlen, det hade varit jätte mysigt ju!", vi går in med hästarna i stallet och plockar av dom sadlarna, Kristin ropar på mig att jag ska komma och kolla. "Nämän? Titta det snöar ju!" Just som vi kommit innanför dörrarna, så typiskt! Men när vi väl var klara med hästarnas skötsel och tittar ut igen så konstaterar vi att det gjorte nog inte så mycket att vi hann in innan det började falla. För snön yrde runt knutarna i blåsten och inte var det lapphandskar, utan det var små ettriga kristaller som satte sina av tryck i våra ansikten när vi stack ut näsan. Så vi gick in och smuttade på en kopp gott the och pratade lite häst tills husse kom och hämtade hem oss.

Tack för en härlig dag!

 

Lördagen den 24 januari 2009 kl. 20:18

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [0] Kommentera detta inlägg

 

Nästan en bra dag.

En skaplig dag.

Den senaste tidens händelser har satt sina spår i huvudet och i min kropp. I skallen känns det som om jag skulle ha influensa eller något, den vill inte riktigt vara med, om jag säger så. Kroppen vågar jag inte ens tänka på, för jag är rädd att den brakar ihop totalt om den får lite uppmärksamhet, så den får vänta ett tag till.

 

Jo, men åter till den nästan "braiga" dagen.

Nhitroz och jag var ut på en liten promenad och han börjar bli lite piggare...JIPPPPI! Trotts att han fick en väldigt trevlig diagnos sist vi var in till kliniken, efter hans små äventyr så har han tydligen skaffat sig egna små husdjur...rävskabb, jag måste bara skratta lite...HI,HI,HI (galghumor)! Han ska nu droppas med spot-on varannan vecka, badas två gånger i veckan + sprayas och smörjas två gånger om dagen! Men det är ialla fall något som går att bota och få bort, tack och lov.

Ja, så han är på bättringsvägen och ska så förbli!

 

Husse har varit i skogen med både Thrim och Odin och kört fram några lass var med dom. Helt underbart är att husse sedan kommer hem med ett leende på sina läppar och är jätte nöjd med Thrim´s prestationer, kanske det lutar mot att han lånar "min" häst till skogs DM. Vi tycker att Odin ska få växa på sig mentalt ett år till innan han får följa med och röja runt på tävlingsbanan. Men om husse tar Thrim hoppas jag att de båda får horn i panan och bara vinner,vinner, vinner!!! 

Skämt å sido, hur det går spelar mindre roll, huvudsaken är att allt fungerar och att sammarbetet fungerar som det ska mellan dom!

 

Sen är jag glad över att jag har lyckats sätta in en massa "knappar" på hemsidan som gör att folk kan hitta bättre (tom husse tyckte det blev lättare med översikten) och sen har jag kommit på att jag har lite annat att ändra på.

 

Jag är även glad över att ha en ridtid inbokad med vår guide Åsa, så Thrim och jag får oss en "yoga/gympa" sväng. Åsa tyckte vi behövde det båda två, för att få koncentrera oss på något annat och för att få musklerna att slappna av.

 

Sen kommer Towa, Tina och Ida hit i morgon och hjälper mig att installera min julklapp som jag fick av husse, en egen internet uppkoppling, det ni! Jag vet att det kommer att bli mycket att prata om, så jag ska snart krypa ner i sängen.

Jag ska även skriva ner vad Tina och Ida har kommit på tidigare, men till det krävs en helt EGEN blogg.

Kanske livet kommer med små glädje ämnen ändå, mellar all sorg och elände?!

Nä, nu säger jag god natt och sov så gott! 

 

Måndagen den 19 januari 2009 kl. 00:59

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [0] Kommentera detta inlägg

 

SORG!

Sorg i mitt hjärta!

 

Just nu har vi otroligt tung och hjärtskärande sorg här hemma på Kungsgården, vår älskade SKALM, finns inte mer.

Jag vet inte ens vad jag ska säga, för inget kan ens komma i närheten av att beskriva den fruktansvära kännslan av tomhet, den djupa sorgen och saknaden som jag har i mitt trasiga hjärta.

Min SKALM är borta för alltid!

Jag vet inte hur jag klarar av att andas när han inte är här, jag vet inte hur mitt hjärta kan fortsätta att slå, jag vet inte hur jag ska göra för att orka, 

HAN är inte här!

Jag får aldrig mer smeka hans mjuka mule med mina fingrar, känna hans speciella doft i min näsa, få just den där underbara kramen som bara han kan ge, få den där tillgivna blicken från hans vänliga ögon eller bara få känna mig hedrad av att tillhöra honom.

Jag vet att jag måste, men det är tufft att fortsätta efter det här. Jag vet att jag måste för de andra killarna, men det är kämpigt. Jag vet att måste för Nhitroz, men det är tungt. Jag vet, jag vet, men jag vet inte hur?!

DU kommer alltid att vara saknad min älskade vän!!

 

 

Måndagen den 12 januari 2009 kl. 23:32

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [0] Kommentera detta inlägg

 

Nytt år, ny lycka!

Nytt år, nytt andetag!

 

Jag önskar för min egen del och för alla andra att 2009 ska bli mycket bättre än 2008! För det har varit ett kämpigt år vill jag säga.

Jag hoppas att 09 blir ett år av lycka, välgång, kärlek, glädje och underbara upplevelser.

 

Vi har hunnit vara ute några gånger mellan all julmat & firande. Nhitroz är lite bättre så vi har tränat sök, han älskar att leta reda på folk som ligger i skogen och dräller med fickorna fulla av godis, så vi har varit med på två korta pass, för att få tänka på lite annat. Kul,Kul!

Då när han är lite piggare har jag även vågat lämna honom själv för en stund, så vi har kunnat köra och rida lite häst.

 

På julafton var vi ut och "Tomtade", jag som "Tomten", Thrim som renen "Rudolf", Ante som "Nissen" & Odin som renen "Dasher", vi gjorde många stressade människor glada i julstöket.

Sen var vi ut och provade kyrksläden, jag har lovat Susanne en sväng med släden och nu har Thrim godkännt den för en tur med henne. Odin fick då gå för korgsläden och den var oxå helt ok.

Vi har även varit och tittat på killarnas nya jobb, en gallring i skogen som Ante arbetat med, så nu får dom kämpa med att få ut all timmer och massaved, det blir ett par lass.

Sedan tog jag kameran och Nhitroz med ut till skogen en dag då Ante drog fram sitt första lass ved med Odin.

Ja, då har vi kommit till gårdagen.

 

Nyårs svängen!

I goda vänners lag gav vi oss ut i vintersolens strålar, med siktet inställt på Lyckeby för en fika paus.  

Kristin, Thomas, Nelly och hästarna Lindeman & Bullen från Nirsgård kom till oss på Kungsgården. Vi började med att ställa in deras hästar i stallet med våra pojkar för att se hur de skulle bli välkommnade...

"TJOHOO!! Nya killar i stallet, en på varsin sida!"

Något litet gnägg och en frustning kom, sen var det lungt igen. Vi sadlade & selade på hästarna, lastade pälsar och fika i slädarna, Kristin och jag tog på oss våra ridkjolar och cape´s, sedan "rullade" vi upp i sadeln med flara meter tyg runt kroppen, väldigt varmt och skönt kan jag lova! Vi truddiluttade ut mot åsen i sakta lunk men fick även en liten galopp sväng innan vi var framme vid vårt mål...

Medans solen sakta sjönk i horisonten och hästarna mummsade i sig sitt hö så fick vi

HJORTRON GLÖGG & PEPPARKAKOR PÅ LYCKEBY!

Jag upprepar...kan det bli mer underbart?!

När vi kom hem hade solen gått ner sista gången för det året. Nelly somnade gott i släden och laddade upp för kvällens middag hemma på Nirsgård, med Nhitroz.

Våra hästar var svettiga och nöjda, min rygg värkte och näsan rann, tänk vad härligt det är att ha egen häst!

När klockan var kring 19, gick jag ut med "födelsedagstårta" till pojkarna för att fira deras årsdag, tänk snart är alla ett år äldre, vad tiden går fort! Khnott blir två år och det känns som om han nyss föddes, trotts att han nu är stor som ett hus.

GRATTIS ALLA HÄSTAR, PÅ FÖDELSEDAGEN!

"Tårtan" bestog av en massa upp skuren frukt, apelsiner, bananer, äpplen, päron, kiwi, vindruvor och mandariner, det blev MYCKET uppskattat, det smaskades och tuggades så man blev frestad själv att doppa näsan i en krubba och smaka....mummmmmmms!

Sen bar det i väg till Nelly, hon och Nhitroz kastade lite boll kramades och pussades innan de kom på att... Nelly hade en GUNGA inne i sitt lekrum, latjo lajban alltså! Först funderade Nhitroz hur hela läget låg, än var Nelly här än var hon där, konstig manick, men sen, sen fick han kläm på det hela och klurade ut hur man skulle göra. Han tog helt enkelt tag i fällen som hon satt på, backade och backade, sen släppte han och då gungade Nelly i väg igen, HAHAHAHAHAHAHA, en sån här skulle alla ha!

Han hjälpte även till med att få på Nelly sin pyjamas, huum ska det verkligen se ut så? Ja, sa Nelly nöjt med pyjamasen bak och fram!

Vi år gott och pratade sv oss, sedan hörde vi...

Pling,, plong,, klockan är tolv...

GOTT NYTT ÅR ALLA VÄNNER!!!

&

SOV GOTT!!!

 

 

Torsdagen den 1 januari 2009 kl. 18:57

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [0] Kommentera detta inlägg

 

HELVETE´s DAGEN!

HELVETE´s DAGEN!

 

Det börjar med morgon pinkningen...jag släpper ut Nhitroz på gården som vanligt, går och gör mat och sätter dit nytt ris åt honom och funderar varför han inte kommer in någongång, han brukar ju vara snabb. Så jag börjar ana oråd, springer ut och visslar...ingen hund!! På med kläder och ut, skriker och visslar omvartannat, men ingen Nhitroz, han brukar ju alltid komma som ett skott, min mage gör sig påmind och vrider sig, den förstår nog vad som hänt........

NHITROZ HAR SPRUNGIT BORT!!!

Jag kastar mig på telefonen och ringer mamma, "Nhitroz är borta, kom och hjälp mig!", den meningen sa jag många gånger efter det, för jag ringde alla jag kunde komma på. Innan mamma hann komma hit springer jag runt hela gården och skriker och ropar utan resultat, tom hästarna beter sig annorlunda, de springer runt, gnäggar och är allmänt oroliga, PANIK, PANIK, jag pulsar i snön, klättrar, springer, kryper, hyperventilerar, darrar av ansträngningen, visslar och ropar, en väldigt brant uppförsbacke tar ut sin rätt på min kropp och jag måste kräkas. Mina tårar bara rinner och som i en dimma fortsätter jag runt gården för att kolla så att han inte sprungit åt det ena eller andra hållet, han har inte gått mot bäcken, inte mot grannarnas hundar, inte över täckten mot vägen...vart är han?!?!?

Då kommer mamma och förstärker mina rop, (tack för att du kom så fort och för att du alltid ställer upp, mamma!).

"Han har inte gått av gården där jag har gått, för det finns inga spår" säger jag och hon börjar söka av ner mot vägen, täckterna och byggnaderna där nere och jag går in och ringer efter mer hjälp, alla som jag fick tag på och som kunde komma ifrån sina jobb dyker upp. Bonus pappa Lasse kommer (han har för allitd tagit Nhitroz under sina vingars beskydd, tack Lasse för att du finns!) och drar sig ner mot bäcken och skogen där, Husse, Ante kommer hem och tar på sig skidorna, mamma tar bilen och kör ut, Anneli (vår härliga och kunniga instruktör och tränings kompis) med Chila kommer efter en sväng ut mot Finflo området, Johanna (min Johanna som brukar busa runt med Nhitroz i 100 knyck) åker ut på sin lunch och pappa (som brukar krypa runt på golvet och leka och kampa med Nhitroz var gång han är här) kommer hit.

Vi söker av området en gång till...ingen hund!

 

Då tar Anneli ut sin Chila, en shäfer tik som brukar leka och träna tillsammans med Nhitroz och som är välutbildad innom spår, fast på folk, så det här blir yttligare en svårighets grad till för henne. Ska hon klara av att strunta i alla människo, katt, rådjur, räv och häst spår och förstå att hon måste hitta Nhitroz? Men det är bara hon som kan hjälpa mig nu känns det som, ska någon få upp hans spår och hitta honom så är det Chila, hon har en fenomenal nos och är arbetsvillig som få. Hon utrustas inte med sina vanliga "arbetskläder" för spår, det är ju inte folk hon ska leta utan Nhitroz, så hon går in och letar efter honom när han själv inte kommer ut och tar emot henne när hon kommer, upptäcker att han inte är inne och fortsätter hon ut mot gården och Anneli kopplar upp henne och börjar sitt arbete. De söker och söker, kommer upp på gården igen och pustar, rensar nosen och ger sig iväg igen. Jag tar min ficklampa för att gå ner under grunden på huset, ifall han sitter fast någonstans och han är ju en boxer ut i "fingertassarna" och då skäller man ju inte om man sitter fast! Så jag måste bara kolla. Då när jag kommer ner till stallet inser jag att hästarna inte har fått någon lunch, bortglömda i all villervalla och att Nhitroz varit borta i över två och en halv timme! (Jag börjar konstigt nog att packa höpåsarna och väga meten, det var nog hjärnan som måsta göra något bekant och invant som styrde där). 

 

Då skriker Anneli......................."JAG HAR HITTAT HONOM",

mitt hjärta stannar, #här på gården, så här nära, varför har han inte kommit då, har han suttit fast så han har hängt sig, vart är han, är han...död?!?!?!#  hinner jag tänka, innan Anneli säger "han är ok, han sitter i en rävfälla!". Jag kastar allt och springer ut, "lever han?" skriker jag åt henne, "han är ok, ta det lungt", då säckar mina ben ihop och jag hamnar på backen, Chila skäller, jag reser mig och rusar ner, 5-10meter! från gränsen på våran gård står hon och Chila hoppar och krafsar på en brädhög i snön och där, där är rävfällan som hållit min älskling fången i 2 timmar och 30 minuter, den längsta tiden i hela mitt liv! 

Ni anar inte vilka tankar som snurrat i mitt huvud under den här tiden, vilka kval och vilket rent helvete det varit och där är han nu äntligen. Jag tittar in och ser, blod, blod på en skakande, skamsen, pinknödig och törstig liten hund, han hade så klart ätit upp betet i fällan och svalt allt, det var därifrån som blodet kom och från att han försökt bita sig ut, för hans tunga och tandkött var alldeles sårigt. Han går ju på cortison för sin mage och det gör att han är kroniskt hungrig och kunde inte låta bli den dilekata lukten av slaktavfall! Han vågar inte titta upp och se mig i ögonen, han skäms, han har ju gått över gårdsgränsen, ätit saker han inte får och inte kommit när vi har ropat! (Men jag struntade väll i det, jag var bara överlycklig att han kommit till rätta, men det visste ju inte han). Jag har gått förbi fällan flera gånger, Lasse har gått där, mamma har varit där, Ante har skidat förbi och Anneli och Chila har varit inärheten och ingen, ingen av oss har hört ett knyst, det är en tyst boxer det!

När Lasse väl får upp lådan och han kan komma ut så ställer han sig och pinkar, går förbi Chila trotts att hon vill leka, han lommar iväg med svansen lågt och går in på vår gård, där ser han mamma och lunkar dit och säger hej, sen fortsätter han upp på gården och väl där uppe säger han hej till Chila, då jag är rädd att han fryser så illa och är utsatt för chock så får de två belöna sig själva med att springa två varv runt gräsmattan innan vi går in.

När jag sitter och ringer för att meddela alla att han har kommit till rätta, så ser jag med blotta ögat hur hans mage växer, "lägg på luren säger" Anneli, jag gör det och utbrister "ser du magen på honom" "ring kilniken och tala om att vi kommer in, NU" kontrar Anneli.

Jag drar på mig ett par tofflor och rycker åt mig en burk hundmat! Varför vet jag inte riktigt, men med skulle den, hela jag skakar och magen vill komma upp, #ska det gå åt pipan nu när jag fick hem honom levande, ska han dö i magtarmomvridning av allt han ätit, vad ska jag göra för att rädda Nhitroz?# tänker jag på vägen. När vi kommer dit får Anneli ta honom, jag klarar tydligen ingenting, #vakna nu hjärnan, vi är framme hos hjälpen#, tankarna flyger åt alla håll. När vi kommer dit står dom med dörren öppen och vi knallar raka vägen in, Pia kommer och kollar honom, han läggs på RTG och Anna tar bilder på hans väldigt spända mage, där syns en över fylld magsäck med en massa ben och annat skräp.

 

 

 

Han får en kräkspruta, vi får tre kräkpåsar och vi skyndade ut, sju riktigt fina högar på 1,2kg kom ut med rester av revben på 10cm, broskknölar med en omkrets från 1-6cm, halvsmält kött och en massa slem, vi fick ta allt i en kasse, för påsarna räckte inte till. Sen gick Anneli med honom och han kräktes yttligare 15-20 gånger med slem och galla, sen var det dax för RTG igen.

 

Betydligt mindre hund, nu.  Han var så trött att ögonen hängde och så frysen att han skakade trotts att han hade Chilas täcke på sig, att när Pia skulle undersöka honom igen så orkade han inte stå, utan säckade ihop på bakändan. Pia funderade ut hur vi skulle gå vidare och sen kom Anna in igen och gav honom kontrast för att lugna magen, 1l dropp i nacken, för han var så uttorkad, K-vitamin spruta (ifall köttet var förgiftat eller inte) och en spruta med cortison. Mamma kom och var med oss inne på rummet och sedan skjutsade hon oss hem så att Nhitroz fick sova innan han hoppade i duschen, han luktade INTE gott efter all tid i fällan, så det blev en riktig bubbel dush och torkning med hårfön för hans del.

Själv vet jag inte riktigt vilket ben jag ska stå på, höger, vänster, framåt, bakåt, vad är upp, vad är ner?!

 

En sak vet jag iallafall...

Nhitroz och jag är skyldig Chila många meter tuggben!

Till alla de andra som var med och hjälpte mig att leta min ögonsten kan jag bara säga, TACK, TACK och åter TACK!

 

Det här kommer vi aldrig att glömma!

Ni är värda mijarder!!!

 

Ett litet... PS. Han som satte ut fällan är en av Nhitroz polare och en riktig djurvän, ända ut i fingertopparna, så han är helt förstörd och kan nog inte sova i natt trotts att jag talat om att allt är ok nu, tillsaken hör oxå att fällan skulle bort i morgon och att han brukar titta till den minst tre gånger om dagen, men blev uppehållen på jobbet idag och hann inte hem just idag. De hade diskuterat om de skulle tala om att fällan fanns, men Nhitroz går ju aldrig från gården så det var nog ingen risk, de visste ju inte att han går på cortison och skulle kunna äta upp en hel älg om han fick! Han själv är döv så jag pratade med hans mor om detta, för jag ville veta vad det var för kött som Nhitroz satt i sig. Hon talade om att han mådde så dåligt och att han aldrig mer ville ha en fälla på sin gård och att han skulle smsa oss i morgon för att se hur det var med Nhitroz.

 

Tillslut...Nhitroz lever och blir bra, det är allt jag begär!!!

 

Tisdagen den 16 december 2008 kl. 23:33

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [0] Kommentera detta inlägg

 

ÄNTLIGEN!!!

Jag håller med Gjert Fylking.......ÄNTLIGEN!

Husse har äntilgen insett att Odin BEHÖVER sin matte!

Nu ska jag börja jobba honom med Thrims prylar. JIHOOOOO, vad kul!!!

Det är enklast om jag förklarar lite så här... Thrim har ju sedan han var två år gammal fått jobba mycket med "hjärngympa", jag hade helt enkelt inget annat val. (Jag har ju en dålig kropp, ok, tål inte ryck och knyck och har inte muskler som orkar med att hålla imot och liknande). Med en glad och hormonstinn hingst på två år har man ingen stor chans, om man är ca160cm och väger ca50kg, (inte om man inte hanterar dom på rätt sätt iallafall), jag visste vad jag ville ha, en lugn, trygg, lydig, sammarbetsvillig, säker, harmonisk och tillitsfull häst så då fick jag jobba därifrån. (Ett STORT plus för min del, var att jag alltid hanterat  och tagit hand om "problemhästar", så jag hade många ess i rockärmen för att få till de bästa resultaten på min älskling, utan att göra så mycket "fel", jag visste ju redan vilka fallgropar man kan hamna i och hade koll på hur man undviker det och det och inte gör si eller så utan det ska vara ditt eller datt osv). 

Jag hade en full hand bara av att försöka gå med honom i början och så som jag var ikroppen då hade det väll kunnat fungera i ett halv år innan jag "sagt upp mig", men sedan hade jag nog fått sluta med hästar och hade det varit så idag hade jag inte kunnat hålla på med honom alls, för nu tål jag ingenting. Så det var bara att börja jobba och tack vare allt arbete som jag lagt ner på honom som två åring och vidare framåt så har vi ett väldigt speciellt band imellan oss, vi gjorde mycket tillsammans för att få till ett sammarbete och en tillit som är otroligt intensiv än idag, ja vi håller på nu oxå, bara för att det är roligt och därför att jag provar alla mina nya ideér och funderingar på honom. Vi har ju annan nytta av det här oxå, vi får bla. åka ut ibland för att visa upp hur man kan jobba med sin häst på ett lungt, tryggt, säkert och harmoniskt sätt för att nå bästa resultat, samt att visa att hingstar inte behöver hanteras med hård och orättvis hand, vilket många av dom blir bara för att de är "hingstar" (gäller även många valacker & ston) och för att visa vilken underbar och härlig häst han är, för det är han verkligen, med honom är jag 110% trygg. 

Det är mycket hjärngympan, ja och allt annat som vi hittade på oxå som har svetsat oss samman, Thrim var med mig på allt. Bland annat så brukade vi gå härliga långpromenader.

(På våra promenader som vi gör nu, har vi fått inkluderara en till individ, Nhitroz, ett "odjur" ivardera hand, så går vi runt här ibyn och bara njuter av varandra.) 

Några av de aktiviteter vi gjorde tillsammans var, tömkörning/inkörning, insittning/inridning, jogging/skogsturer, handhäst och släphäst, hjärngympa och en massa, massa annat nyttigt och en hel del hyss så klart. Detta har gjort att Thrim reagerar väldigt sunt OM det är något han blir fundersam över, han kastar sig inte hit eller dit, vänder, rusar iväg eller något annat otrevligt, utan han kan ivärsta fall stanna till och kolla läget, sedan litar han på att jag inte utsätter honom för något farligt och fortsätter framåt som omingenting har hänt.

 

Han klarade av att genomföra bruksridnigsbanan som tvååring, (minus hoppen och galoppen, men plus en gungbräda) med förbundna ögon, han var ju inte inriden då, men väl insutten och det visar väll på en del tillit mellan häst och människa.

Som treåring var han "lektionshäst", vi var med på western lektioner en gång i veckan, med både valacker och ston, med större delen av barn som ryttare och då kan ni tänka er att han både sprang in i hästar som tvärnitade och backade och själv blev han påsprungen bakifrån både en och två gånger, men det fungerade helt perfekt, vi gjorde det bara för att han skulle få ridhusvana inför premieringen.

(Det blev ju som det blev med den, ett brutet finger på matte och en icke gdk hingst, 39p! En husse som bestämde att han skulle kastreras och en matte som blåvägrade och slogs för hans kulor med näbbar och klor, gissa vem som vann!!!

Sedan godkänndes han med 42p och gjorde ett KP på 41p, uppe i Boden som fyraåring!!! HI,HI,HI!!!)

Som fyraåring var vi även med på Nordsvenskahästens dag i Rättvik och hade en liten "uppvisning" förutom att vi var med som förridare på invigningen när Kåre Gustavsson och skolans rektor (tror jag att det var) blev in skjutsade och som stog där och håll ett lååååångt tal. Men han fixade båda uppgifterna galant. Efter att vår egen uppvisning var klar kom speekern och frågade om vi var "klar redan", han och publiken ville "minsann se mer", men vi hade faktiskt bara 10minuter, sedan var det fler som skulle in och ha andra uppvisningar, så sorry, men vi var klar. Bara en litendel av vad han kan visades upp, vi hade ju bara 10minute på oss! (som tur var, matte har nog aldrig hyperventilerat och mått så dåligt någon gång tidigare, jo, kanska uppe i Boden, då jag nästan svimmade och kräktes framför Morgan, pinsamt!).

 

OK, jag vet inte om ni blev klokere av de här raderna, det jag vill säga är att man måste sammarbeta, respektera och visa tillit till varandra samtatt jobba lungt och metodiskt, men ni får se allt efter som vi jobbar vad som händer, ska börja redan imorgon, för Odin behöver få veta att det är allright att vara häst, att han kan och inte behöver vara rädd för en massa saker i onödan, för just nu är han skvättig och fundersam på både det ena och det andra.

Jag ska försöka att knäppa några kort och kanske filma lite för att lägga ut här på sidan så ni får se OM det blir några framgångar för oss.

 

Ja, ja åter till hjärngympan.....

Det kommer att bli allt från madrasser, flaggor, paraplyn, presenningar, balonger, burkar och säckar till pistoler, grytlock, trumpeter, stegar, kedjor, skrammel, rockringar, gungbrädor och en hel del anndra saker som vi har, men det viktigaste är att Odin ska fixa allt med ett tryggt sinne, viljan till att sammarbeta och med tillit till mig (och husse).

Jag ska hålla på med Thrim först, i hagen brevid Odin så han får se att det är ok och sedan pressentera sakerna lååångsamt för honom själv.

Ska bli kul och se om han svarar lika som Thrim gör och om jag lyckas få honom lugn och säker med oss.

                                                      Fortsättning följer...........................................................

 

 

 

Fredagen den 12 december 2008 kl. 23:06

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [0] Kommentera detta inlägg

 

PHUU!!

Farbror doktor

 

I dag har vi varit hos veterinären för att göra en uppföljning och lägga om kosten, igen. Han har just ätit LAX & RIS!! Men byter nu till LAMM & RIS!! Snacka om gourmé och dyr i drift, men helt klart värd vart enda öre! 

Han har ju haft problem med magen sedan den dag jag hämtade honom och nu var det dax att få någon rätsida på det hela. Har även varit in tidigare några gånger och kollat upp problemen, men nu har Pia. R tagit tag i det hela och äntligen hittat vad som är fel och satt en diagnos på honom så han kan behandlas. Han hade kräkningar, ingen aptit och en massa andra saker, så vi fick söva ner honom (15/10) och ta en hel bunt med vävnadsprover och biopsier,  (effter laxering, lavemang och svält i fyra dagar). Sedan var han som vanligt, kräktes mer och mer, åt ingenting och jag tyckte så synd om honom att jag grät. Vi fick åka in igen och då vart han satt på dieten lax och ris, primperan och visiblin (självklart just som jag skulle läggas in på Akademiska, så det blev min älskade mor som fick ta det hela, med nya mediciner och mat.)

 

Sen, för två veckor sedan, en lördag var vi ute och skulle kasta frippe, då Nhitroz sätter sig och bajsar...BLOD!!! Det sprutade ur honom ca 40cm, två gånger! Tror ni jag var rädd då?!? Jag skrek på Ante som var en bit i från och körde häst, att han fick komma och hämta oss för jag vågade inte gå en meter till, så vi kravlade upp på vedlasset och jag drog av mig min jacka och klädde på Nhitroz och tog upp honom i mitt knä, där satt han lungt och stilla ända tills vi kom hem. (annars brukar huvudet gå som en propeller på han när han sitter på vagnen, men nu var han super slö, tror ni jag blev ännu mer rädd??!!) Jag kastade mig på telefonen och ringde kliniken...och möttes av telefonsvararen att de stängde 12.00, jag tittade på klockan...12.14, SKIIIIT! Vad gör man nu då? Jag ringde Bibbi (hon har boxer hanen Rufus, som vi tränar med) och fick telefonnummret hem till Anna Wiik som jobbar på kliniken och som vi känner genom klubben och genom hästarna sedan många år, fick tag på hennes man Bosse som fixade Annas mobilnummer åt mig. Efter några hjärtstop och två större hjärnblödningar på mig fick jag ordning på allt när Anna svarade, hon gav en hysterisk och gråtande matte instruktioner hur jag skulle göra och sagt och gjort...ringde distriktarna, åkte dit talade om vad Anna sagt att de skulle göra, fick en PC spruta, pasta för att stoppa blödningen i tarmen och en vätske puckel i nacken...PHUUUU!!! Tack gode gud att Anna hjälpte mig, annars så har jag nog gått i bitar. Efter anvisning så åkte vi även in till kliniken på söndagen för att träffa Anna och Pia, då fick vi yttligare preparat, en behandling med flagyl och predisolon (cortison).

Resultatet: En kräkfri hund som dricker vatten som en brandbil, pinkar som en full karl och äter som ett helt kompani!  

 

Mamma har varit en riktig klippa under den här tiden med Nhitroz, inte nog med att hon alltid finns där för mig, hon finns där för Nhitroz oxå!!! TACK, MAMMA!!!

Hon följer oss troget på alla veterinär besök, hon har rastat mitt i natten, gått 10-15 pink promenader om dagen, matat 7-8 gånget per dag och petat ner ca 10 tabletter/dag i halsen på honom, torkat pink (han hinner inte ut och märker inte när det börjar rinna om han sover), tvättat filtar, täcken och kuddar, gett honom all sin uppmärksamhet, omtanke, omsorg och kärlek, jag kan inte ens tala om allt hon gjort för honom och mig för det är så otroligt mycket!!! Sen har min bonus pappa Lasse, varit en klippa, med morgon rastning, långpromenader, rivir pinkning, bus, kärlek och en massa annat.

Tänk vilken tur att jag har dessa två som tar sig an Nhitroz och hjälper mig på detta sätt!

Ni kan tro att jag visste att han var i goda händer när jag var i Uppsala, annars så har jag aldrig klarat av att vara där i tre veckor.

 

Då var vi tillbaka till dagens datum efter den resumén.

Alltså, han ska äta enbart lamm & ris, visiblin, flagyl och cortison, pinka, pinka och dricka vatten, vatten och sedan om två veckor ska vi dit igen, för att se om vi kan lägga om lite mediciner och om fodret fungerar som det ska med hans mege. 

Tack för mig och hoppa över alla mina stavfel, jag orkar inte rätta dom just nu!

Tjingeling! 

 

Tisdagen den 9 december 2008 kl. 21:29

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [0] Kommentera detta inlägg

 

Sadel uppdatering.

Blogg dax igen!

 

Hi,hi...såg ni det fungerade, jag lyckades fixa min blogg, det var inte illa! Är mycket förvånad själv må ni tro!

Jag tror jag ska börja min eftemiddag med att kasta lite frippe med Nhitroz, sen blir det kanske en tur med Thrim, jag måste byta pomme på hans sadel, för han har vuxit ur den gamla, han har ju vinter skruden på och  då är han några kilon tyngre än på sommaren. Thrim är alltså en häst som behöver två sdalar eller en sadel som går att bygga om, å vilken tur...jag har just köpt en Star Trekk espaniola, med flyttbara paneler och utbytbar pomme. (lite skryt) , ni förstår, jag är så glad att vi äntligen har hittat en sadel som passar honom året runt och att jag sitter så pass bra i den att jag klarar av att rida i den utan att gråta efteråt! Nu ska vi bara se om jag klarar av att "rida upp mig" till en tur några gånger i veckan och att jag kan börja rida med Åsa som ridguide igen. Vi vill ju utvecklas innom den akademiska ridningen, ju!

Sen var det körningen...ja, Ante hjälpte mig att sätta handtag på ett par tömmar så jag ska kunna hålla i dom  riktigt när vi är ute och kör, bra va?! Så nu kan jag styra utan att fundera om tömmen sitter kvar i handen sedan jag gjort ett tömmtag.  Känns skönt!

Skriver klart senare, Nhitroz vill ut nu, ha det!

 

 

Söndagen den 7 december 2008 kl. 11:28

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [0] Kommentera detta inlägg

 

Ska det här fungera???

 

Nu ger jag mig in på djupt vatten!

 

Jag skriver min första bloggggggg!!!! (tror jag iallafall)

Satt några timmar vid datan i går, dels för att kolla alla sidor som Towa har hjälpt mig att bli medlem på, bla youtube, avelsforum och min nya mail: teamh1957@gmail.com 

Dels för att fixa lite med hemsidan. Jag har ju inte tillgång till datan så ofta så det brukar bli lite tid man spenderar vid tangentbordet när man väl kan. (Det känns i kroppen idag kanjag tala om!)

Towa är en klippa på att hitta roliga och intressanta saker på internet och hon brukar meddela mig när det är något speciellt så jag har chans att bli medlem eller bara för att gå in och titta. Hon känner mig väl och vet precis vad jag gillar. Nu har hon just uppmuntrat mig till att börja blogga, så jag får skriva av mig lite, så det är hennes "fel" att jag vågar mig på det här. Towa själv har en jätte fin hemsida som jag är in på lite nu och då, både för att prata lite och för att kolla in lite bilder och film. www.wrangfalk.se

 Nu håller jag på att så sakteligen "själv utbildas" innom teknikens alla under och mirakel, så vänta ni bara, snart, snart då har jag blivit en fullfjädrad "datahacker"! HA, HA, HA, HA, HA, HA, HA, HA, HA, HA, HA, HA, HA, HA, HA, HA, HA, HA, HA Skämt å sido, jag är nöjd om jag klarar av att sköta hemsidan, kolla lite mail ibland och nu blogga!

 

Igår var Nhitroz och jag på vår andra sök träning, efter ett uppehåll på tre veckor, dels för att jag har legat inne på akademiska på smärtavd och för att han själv är dålig i magen. Han går nu på predosilon, flagyl, primperan, visiblin, specialkost och av cortisonet så har han blivit matglad som en häst, äntligen! Ända sedan den dag jag hämtade honom har han varit svår att få i maten samt att han har kräkts. Men nu är han utredd av veterinär och de har kommit fram till en hel lista på vad som har hänt på insidan av honom. Men det ska gå att bota eller tona ner så han ska få tillbaka sitt fullt fungerabde och aktiva liv.

Så...sökträning... vi rastade och gjorde oss klar för att gå ut och leta "figgar", de två första hade jag honom i koppel och de sista två fick han gå på själv.

"Helt otroligt, här i skogen ligger det fullt av folk och bara dräller och alla har med sig en massa mat till mig och de blir helt överlyckliga av att se just mig, COOLT!!!"

Vi är ett gäng tjejer som har tränat ihop i 2år på olika sorters kurser och vi har otroligt kul tilsammans. Det som är så skönt med de här brudarna är att de förstår att jag inte alltid orkar med att göra det som ska göras och att jag har väldigt ont i kroppen, så de hjälper oss så mycket de kan. Ibland får jag hjälp med att lägga ett spår åt Nhitroz eller så går de med honom i spåret och liknande, de kan även göra båda delarna så jag kan stå bredvid och lära och hejapå. I går låg jag som "figge" åt några av deras hundar och det blev för mycket för mig, så när det var Nhitroz tur klarade jag inte av att gå med honom riktigt, jag höll mig på stigen, gick in två steg med honom i koppel tills han hade fått upp figgen och sedan släppte jag honom och de skötte om allt i "legan" och tog med honom ut till mig på stigen igen. Så trotts att matte kurkade fick han sitt träningpass och han skötte sig jätte bra!!!

Tack, tjejer! Vi anpassar även träningen efter hans förmåga för dagen, jag vill inte att han ska gå för hårt om han tex har haft en dålig dag före träningen och liknande.

Så nu vet ni, går ni vilse i skogen så kommer Nhitroz och letar reda på er!  

 

 

 

Lördagen den 6 december 2008 kl. 11:08

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [0] Kommentera detta inlägg

 

 
nil

 

Kategorier

Allmänt

Arkiv

 2012

 2010

 2009

 2008

Bloggar

Zoomin: Nyheter & feedback

Länkar

Nyligen.se

Flöden

RSS-flödeRSS 2.0

 

.

 

Thrim 1957 &  Odin 1986

 

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

¤¤¤¤¤¤


    Website counter

free counters