Skaffa en egen gratis hemsida   

Ladda om sidan/Synkronisera inloggning
Besök en slumpmässig hemsida på Zoomin

 

              THRIM 1957                             Välkommen!                             ODIN 1986

                                                             

                                                           Klicka på Team-H för att komma till start.

                      

HELVETE´s DAGEN!

HELVETE´s DAGEN!

 

Det börjar med morgon pinkningen...jag släpper ut Nhitroz på gården som vanligt, går och gör mat och sätter dit nytt ris åt honom och funderar varför han inte kommer in någongång, han brukar ju vara snabb. Så jag börjar ana oråd, springer ut och visslar...ingen hund!! På med kläder och ut, skriker och visslar omvartannat, men ingen Nhitroz, han brukar ju alltid komma som ett skott, min mage gör sig påmind och vrider sig, den förstår nog vad som hänt........

NHITROZ HAR SPRUNGIT BORT!!!

Jag kastar mig på telefonen och ringer mamma, "Nhitroz är borta, kom och hjälp mig!", den meningen sa jag många gånger efter det, för jag ringde alla jag kunde komma på. Innan mamma hann komma hit springer jag runt hela gården och skriker och ropar utan resultat, tom hästarna beter sig annorlunda, de springer runt, gnäggar och är allmänt oroliga, PANIK, PANIK, jag pulsar i snön, klättrar, springer, kryper, hyperventilerar, darrar av ansträngningen, visslar och ropar, en väldigt brant uppförsbacke tar ut sin rätt på min kropp och jag måste kräkas. Mina tårar bara rinner och som i en dimma fortsätter jag runt gården för att kolla så att han inte sprungit åt det ena eller andra hållet, han har inte gått mot bäcken, inte mot grannarnas hundar, inte över täckten mot vägen...vart är han?!?!?

Då kommer mamma och förstärker mina rop, (tack för att du kom så fort och för att du alltid ställer upp, mamma!).

"Han har inte gått av gården där jag har gått, för det finns inga spår" säger jag och hon börjar söka av ner mot vägen, täckterna och byggnaderna där nere och jag går in och ringer efter mer hjälp, alla som jag fick tag på och som kunde komma ifrån sina jobb dyker upp. Bonus pappa Lasse kommer (han har för allitd tagit Nhitroz under sina vingars beskydd, tack Lasse för att du finns!) och drar sig ner mot bäcken och skogen där, Husse, Ante kommer hem och tar på sig skidorna, mamma tar bilen och kör ut, Anneli (vår härliga och kunniga instruktör och tränings kompis) med Chila kommer efter en sväng ut mot Finflo området, Johanna (min Johanna som brukar busa runt med Nhitroz i 100 knyck) åker ut på sin lunch och pappa (som brukar krypa runt på golvet och leka och kampa med Nhitroz var gång han är här) kommer hit.

Vi söker av området en gång till...ingen hund!

 

Då tar Anneli ut sin Chila, en shäfer tik som brukar leka och träna tillsammans med Nhitroz och som är välutbildad innom spår, fast på folk, så det här blir yttligare en svårighets grad till för henne. Ska hon klara av att strunta i alla människo, katt, rådjur, räv och häst spår och förstå att hon måste hitta Nhitroz? Men det är bara hon som kan hjälpa mig nu känns det som, ska någon få upp hans spår och hitta honom så är det Chila, hon har en fenomenal nos och är arbetsvillig som få. Hon utrustas inte med sina vanliga "arbetskläder" för spår, det är ju inte folk hon ska leta utan Nhitroz, så hon går in och letar efter honom när han själv inte kommer ut och tar emot henne när hon kommer, upptäcker att han inte är inne och fortsätter hon ut mot gården och Anneli kopplar upp henne och börjar sitt arbete. De söker och söker, kommer upp på gården igen och pustar, rensar nosen och ger sig iväg igen. Jag tar min ficklampa för att gå ner under grunden på huset, ifall han sitter fast någonstans och han är ju en boxer ut i "fingertassarna" och då skäller man ju inte om man sitter fast! Så jag måste bara kolla. Då när jag kommer ner till stallet inser jag att hästarna inte har fått någon lunch, bortglömda i all villervalla och att Nhitroz varit borta i över två och en halv timme! (Jag börjar konstigt nog att packa höpåsarna och väga meten, det var nog hjärnan som måsta göra något bekant och invant som styrde där). 

 

Då skriker Anneli......................."JAG HAR HITTAT HONOM",

mitt hjärta stannar, #här på gården, så här nära, varför har han inte kommit då, har han suttit fast så han har hängt sig, vart är han, är han...död?!?!?!#  hinner jag tänka, innan Anneli säger "han är ok, han sitter i en rävfälla!". Jag kastar allt och springer ut, "lever han?" skriker jag åt henne, "han är ok, ta det lungt", då säckar mina ben ihop och jag hamnar på backen, Chila skäller, jag reser mig och rusar ner, 5-10meter! från gränsen på våran gård står hon och Chila hoppar och krafsar på en brädhög i snön och där, där är rävfällan som hållit min älskling fången i 2 timmar och 30 minuter, den längsta tiden i hela mitt liv! 

Ni anar inte vilka tankar som snurrat i mitt huvud under den här tiden, vilka kval och vilket rent helvete det varit och där är han nu äntligen. Jag tittar in och ser, blod, blod på en skakande, skamsen, pinknödig och törstig liten hund, han hade så klart ätit upp betet i fällan och svalt allt, det var därifrån som blodet kom och från att han försökt bita sig ut, för hans tunga och tandkött var alldeles sårigt. Han går ju på cortison för sin mage och det gör att han är kroniskt hungrig och kunde inte låta bli den dilekata lukten av slaktavfall! Han vågar inte titta upp och se mig i ögonen, han skäms, han har ju gått över gårdsgränsen, ätit saker han inte får och inte kommit när vi har ropat! (Men jag struntade väll i det, jag var bara överlycklig att han kommit till rätta, men det visste ju inte han). Jag har gått förbi fällan flera gånger, Lasse har gått där, mamma har varit där, Ante har skidat förbi och Anneli och Chila har varit inärheten och ingen, ingen av oss har hört ett knyst, det är en tyst boxer det!

När Lasse väl får upp lådan och han kan komma ut så ställer han sig och pinkar, går förbi Chila trotts att hon vill leka, han lommar iväg med svansen lågt och går in på vår gård, där ser han mamma och lunkar dit och säger hej, sen fortsätter han upp på gården och väl där uppe säger han hej till Chila, då jag är rädd att han fryser så illa och är utsatt för chock så får de två belöna sig själva med att springa två varv runt gräsmattan innan vi går in.

När jag sitter och ringer för att meddela alla att han har kommit till rätta, så ser jag med blotta ögat hur hans mage växer, "lägg på luren säger" Anneli, jag gör det och utbrister "ser du magen på honom" "ring kilniken och tala om att vi kommer in, NU" kontrar Anneli.

Jag drar på mig ett par tofflor och rycker åt mig en burk hundmat! Varför vet jag inte riktigt, men med skulle den, hela jag skakar och magen vill komma upp, #ska det gå åt pipan nu när jag fick hem honom levande, ska han dö i magtarmomvridning av allt han ätit, vad ska jag göra för att rädda Nhitroz?# tänker jag på vägen. När vi kommer dit får Anneli ta honom, jag klarar tydligen ingenting, #vakna nu hjärnan, vi är framme hos hjälpen#, tankarna flyger åt alla håll. När vi kommer dit står dom med dörren öppen och vi knallar raka vägen in, Pia kommer och kollar honom, han läggs på RTG och Anna tar bilder på hans väldigt spända mage, där syns en över fylld magsäck med en massa ben och annat skräp.

 

 

 

Han får en kräkspruta, vi får tre kräkpåsar och vi skyndade ut, sju riktigt fina högar på 1,2kg kom ut med rester av revben på 10cm, broskknölar med en omkrets från 1-6cm, halvsmält kött och en massa slem, vi fick ta allt i en kasse, för påsarna räckte inte till. Sen gick Anneli med honom och han kräktes yttligare 15-20 gånger med slem och galla, sen var det dax för RTG igen.

 

Betydligt mindre hund, nu.  Han var så trött att ögonen hängde och så frysen att han skakade trotts att han hade Chilas täcke på sig, att när Pia skulle undersöka honom igen så orkade han inte stå, utan säckade ihop på bakändan. Pia funderade ut hur vi skulle gå vidare och sen kom Anna in igen och gav honom kontrast för att lugna magen, 1l dropp i nacken, för han var så uttorkad, K-vitamin spruta (ifall köttet var förgiftat eller inte) och en spruta med cortison. Mamma kom och var med oss inne på rummet och sedan skjutsade hon oss hem så att Nhitroz fick sova innan han hoppade i duschen, han luktade INTE gott efter all tid i fällan, så det blev en riktig bubbel dush och torkning med hårfön för hans del.

Själv vet jag inte riktigt vilket ben jag ska stå på, höger, vänster, framåt, bakåt, vad är upp, vad är ner?!

 

En sak vet jag iallafall...

Nhitroz och jag är skyldig Chila många meter tuggben!

Till alla de andra som var med och hjälpte mig att leta min ögonsten kan jag bara säga, TACK, TACK och åter TACK!

 

Det här kommer vi aldrig att glömma!

Ni är värda mijarder!!!

 

Ett litet... PS. Han som satte ut fällan är en av Nhitroz polare och en riktig djurvän, ända ut i fingertopparna, så han är helt förstörd och kan nog inte sova i natt trotts att jag talat om att allt är ok nu, tillsaken hör oxå att fällan skulle bort i morgon och att han brukar titta till den minst tre gånger om dagen, men blev uppehållen på jobbet idag och hann inte hem just idag. De hade diskuterat om de skulle tala om att fällan fanns, men Nhitroz går ju aldrig från gården så det var nog ingen risk, de visste ju inte att han går på cortison och skulle kunna äta upp en hel älg om han fick! Han själv är döv så jag pratade med hans mor om detta, för jag ville veta vad det var för kött som Nhitroz satt i sig. Hon talade om att han mådde så dåligt och att han aldrig mer ville ha en fälla på sin gård och att han skulle smsa oss i morgon för att se hur det var med Nhitroz.

 

Tillslut...Nhitroz lever och blir bra, det är allt jag begär!!!

 

Tisdagen den 16 december 2008 kl. 23:33

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [0] Kommentera detta inlägg

 

ÄNTLIGEN!!!

Jag håller med Gjert Fylking.......ÄNTLIGEN!

Husse har äntilgen insett att Odin BEHÖVER sin matte!

Nu ska jag börja jobba honom med Thrims prylar. JIHOOOOO, vad kul!!!

Det är enklast om jag förklarar lite så här... Thrim har ju sedan han var två år gammal fått jobba mycket med "hjärngympa", jag hade helt enkelt inget annat val. (Jag har ju en dålig kropp, ok, tål inte ryck och knyck och har inte muskler som orkar med att hålla imot och liknande). Med en glad och hormonstinn hingst på två år har man ingen stor chans, om man är ca160cm och väger ca50kg, (inte om man inte hanterar dom på rätt sätt iallafall), jag visste vad jag ville ha, en lugn, trygg, lydig, sammarbetsvillig, säker, harmonisk och tillitsfull häst så då fick jag jobba därifrån. (Ett STORT plus för min del, var att jag alltid hanterat  och tagit hand om "problemhästar", så jag hade många ess i rockärmen för att få till de bästa resultaten på min älskling, utan att göra så mycket "fel", jag visste ju redan vilka fallgropar man kan hamna i och hade koll på hur man undviker det och det och inte gör si eller så utan det ska vara ditt eller datt osv). 

Jag hade en full hand bara av att försöka gå med honom i början och så som jag var ikroppen då hade det väll kunnat fungera i ett halv år innan jag "sagt upp mig", men sedan hade jag nog fått sluta med hästar och hade det varit så idag hade jag inte kunnat hålla på med honom alls, för nu tål jag ingenting. Så det var bara att börja jobba och tack vare allt arbete som jag lagt ner på honom som två åring och vidare framåt så har vi ett väldigt speciellt band imellan oss, vi gjorde mycket tillsammans för att få till ett sammarbete och en tillit som är otroligt intensiv än idag, ja vi håller på nu oxå, bara för att det är roligt och därför att jag provar alla mina nya ideér och funderingar på honom. Vi har ju annan nytta av det här oxå, vi får bla. åka ut ibland för att visa upp hur man kan jobba med sin häst på ett lungt, tryggt, säkert och harmoniskt sätt för att nå bästa resultat, samt att visa att hingstar inte behöver hanteras med hård och orättvis hand, vilket många av dom blir bara för att de är "hingstar" (gäller även många valacker & ston) och för att visa vilken underbar och härlig häst han är, för det är han verkligen, med honom är jag 110% trygg. 

Det är mycket hjärngympan, ja och allt annat som vi hittade på oxå som har svetsat oss samman, Thrim var med mig på allt. Bland annat så brukade vi gå härliga långpromenader.

(På våra promenader som vi gör nu, har vi fått inkluderara en till individ, Nhitroz, ett "odjur" ivardera hand, så går vi runt här ibyn och bara njuter av varandra.) 

Några av de aktiviteter vi gjorde tillsammans var, tömkörning/inkörning, insittning/inridning, jogging/skogsturer, handhäst och släphäst, hjärngympa och en massa, massa annat nyttigt och en hel del hyss så klart. Detta har gjort att Thrim reagerar väldigt sunt OM det är något han blir fundersam över, han kastar sig inte hit eller dit, vänder, rusar iväg eller något annat otrevligt, utan han kan ivärsta fall stanna till och kolla läget, sedan litar han på att jag inte utsätter honom för något farligt och fortsätter framåt som omingenting har hänt.

 

Han klarade av att genomföra bruksridnigsbanan som tvååring, (minus hoppen och galoppen, men plus en gungbräda) med förbundna ögon, han var ju inte inriden då, men väl insutten och det visar väll på en del tillit mellan häst och människa.

Som treåring var han "lektionshäst", vi var med på western lektioner en gång i veckan, med både valacker och ston, med större delen av barn som ryttare och då kan ni tänka er att han både sprang in i hästar som tvärnitade och backade och själv blev han påsprungen bakifrån både en och två gånger, men det fungerade helt perfekt, vi gjorde det bara för att han skulle få ridhusvana inför premieringen.

(Det blev ju som det blev med den, ett brutet finger på matte och en icke gdk hingst, 39p! En husse som bestämde att han skulle kastreras och en matte som blåvägrade och slogs för hans kulor med näbbar och klor, gissa vem som vann!!!

Sedan godkänndes han med 42p och gjorde ett KP på 41p, uppe i Boden som fyraåring!!! HI,HI,HI!!!)

Som fyraåring var vi även med på Nordsvenskahästens dag i Rättvik och hade en liten "uppvisning" förutom att vi var med som förridare på invigningen när Kåre Gustavsson och skolans rektor (tror jag att det var) blev in skjutsade och som stog där och håll ett lååååångt tal. Men han fixade båda uppgifterna galant. Efter att vår egen uppvisning var klar kom speekern och frågade om vi var "klar redan", han och publiken ville "minsann se mer", men vi hade faktiskt bara 10minuter, sedan var det fler som skulle in och ha andra uppvisningar, så sorry, men vi var klar. Bara en litendel av vad han kan visades upp, vi hade ju bara 10minute på oss! (som tur var, matte har nog aldrig hyperventilerat och mått så dåligt någon gång tidigare, jo, kanska uppe i Boden, då jag nästan svimmade och kräktes framför Morgan, pinsamt!).

 

OK, jag vet inte om ni blev klokere av de här raderna, det jag vill säga är att man måste sammarbeta, respektera och visa tillit till varandra samtatt jobba lungt och metodiskt, men ni får se allt efter som vi jobbar vad som händer, ska börja redan imorgon, för Odin behöver få veta att det är allright att vara häst, att han kan och inte behöver vara rädd för en massa saker i onödan, för just nu är han skvättig och fundersam på både det ena och det andra.

Jag ska försöka att knäppa några kort och kanske filma lite för att lägga ut här på sidan så ni får se OM det blir några framgångar för oss.

 

Ja, ja åter till hjärngympan.....

Det kommer att bli allt från madrasser, flaggor, paraplyn, presenningar, balonger, burkar och säckar till pistoler, grytlock, trumpeter, stegar, kedjor, skrammel, rockringar, gungbrädor och en hel del anndra saker som vi har, men det viktigaste är att Odin ska fixa allt med ett tryggt sinne, viljan till att sammarbeta och med tillit till mig (och husse).

Jag ska hålla på med Thrim först, i hagen brevid Odin så han får se att det är ok och sedan pressentera sakerna lååångsamt för honom själv.

Ska bli kul och se om han svarar lika som Thrim gör och om jag lyckas få honom lugn och säker med oss.

                                                      Fortsättning följer...........................................................

 

 

 

Fredagen den 12 december 2008 kl. 23:06

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [0] Kommentera detta inlägg

 

PHUU!!

Farbror doktor

 

I dag har vi varit hos veterinären för att göra en uppföljning och lägga om kosten, igen. Han har just ätit LAX & RIS!! Men byter nu till LAMM & RIS!! Snacka om gourmé och dyr i drift, men helt klart värd vart enda öre! 

Han har ju haft problem med magen sedan den dag jag hämtade honom och nu var det dax att få någon rätsida på det hela. Har även varit in tidigare några gånger och kollat upp problemen, men nu har Pia. R tagit tag i det hela och äntligen hittat vad som är fel och satt en diagnos på honom så han kan behandlas. Han hade kräkningar, ingen aptit och en massa andra saker, så vi fick söva ner honom (15/10) och ta en hel bunt med vävnadsprover och biopsier,  (effter laxering, lavemang och svält i fyra dagar). Sedan var han som vanligt, kräktes mer och mer, åt ingenting och jag tyckte så synd om honom att jag grät. Vi fick åka in igen och då vart han satt på dieten lax och ris, primperan och visiblin (självklart just som jag skulle läggas in på Akademiska, så det blev min älskade mor som fick ta det hela, med nya mediciner och mat.)

 

Sen, för två veckor sedan, en lördag var vi ute och skulle kasta frippe, då Nhitroz sätter sig och bajsar...BLOD!!! Det sprutade ur honom ca 40cm, två gånger! Tror ni jag var rädd då?!? Jag skrek på Ante som var en bit i från och körde häst, att han fick komma och hämta oss för jag vågade inte gå en meter till, så vi kravlade upp på vedlasset och jag drog av mig min jacka och klädde på Nhitroz och tog upp honom i mitt knä, där satt han lungt och stilla ända tills vi kom hem. (annars brukar huvudet gå som en propeller på han när han sitter på vagnen, men nu var han super slö, tror ni jag blev ännu mer rädd??!!) Jag kastade mig på telefonen och ringde kliniken...och möttes av telefonsvararen att de stängde 12.00, jag tittade på klockan...12.14, SKIIIIT! Vad gör man nu då? Jag ringde Bibbi (hon har boxer hanen Rufus, som vi tränar med) och fick telefonnummret hem till Anna Wiik som jobbar på kliniken och som vi känner genom klubben och genom hästarna sedan många år, fick tag på hennes man Bosse som fixade Annas mobilnummer åt mig. Efter några hjärtstop och två större hjärnblödningar på mig fick jag ordning på allt när Anna svarade, hon gav en hysterisk och gråtande matte instruktioner hur jag skulle göra och sagt och gjort...ringde distriktarna, åkte dit talade om vad Anna sagt att de skulle göra, fick en PC spruta, pasta för att stoppa blödningen i tarmen och en vätske puckel i nacken...PHUUUU!!! Tack gode gud att Anna hjälpte mig, annars så har jag nog gått i bitar. Efter anvisning så åkte vi även in till kliniken på söndagen för att träffa Anna och Pia, då fick vi yttligare preparat, en behandling med flagyl och predisolon (cortison).

Resultatet: En kräkfri hund som dricker vatten som en brandbil, pinkar som en full karl och äter som ett helt kompani!  

 

Mamma har varit en riktig klippa under den här tiden med Nhitroz, inte nog med att hon alltid finns där för mig, hon finns där för Nhitroz oxå!!! TACK, MAMMA!!!

Hon följer oss troget på alla veterinär besök, hon har rastat mitt i natten, gått 10-15 pink promenader om dagen, matat 7-8 gånget per dag och petat ner ca 10 tabletter/dag i halsen på honom, torkat pink (han hinner inte ut och märker inte när det börjar rinna om han sover), tvättat filtar, täcken och kuddar, gett honom all sin uppmärksamhet, omtanke, omsorg och kärlek, jag kan inte ens tala om allt hon gjort för honom och mig för det är så otroligt mycket!!! Sen har min bonus pappa Lasse, varit en klippa, med morgon rastning, långpromenader, rivir pinkning, bus, kärlek och en massa annat.

Tänk vilken tur att jag har dessa två som tar sig an Nhitroz och hjälper mig på detta sätt!

Ni kan tro att jag visste att han var i goda händer när jag var i Uppsala, annars så har jag aldrig klarat av att vara där i tre veckor.

 

Då var vi tillbaka till dagens datum efter den resumén.

Alltså, han ska äta enbart lamm & ris, visiblin, flagyl och cortison, pinka, pinka och dricka vatten, vatten och sedan om två veckor ska vi dit igen, för att se om vi kan lägga om lite mediciner och om fodret fungerar som det ska med hans mege. 

Tack för mig och hoppa över alla mina stavfel, jag orkar inte rätta dom just nu!

Tjingeling! 

 

Tisdagen den 9 december 2008 kl. 21:29

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [0] Kommentera detta inlägg

 

Sadel uppdatering.

Blogg dax igen!

 

Hi,hi...såg ni det fungerade, jag lyckades fixa min blogg, det var inte illa! Är mycket förvånad själv må ni tro!

Jag tror jag ska börja min eftemiddag med att kasta lite frippe med Nhitroz, sen blir det kanske en tur med Thrim, jag måste byta pomme på hans sadel, för han har vuxit ur den gamla, han har ju vinter skruden på och  då är han några kilon tyngre än på sommaren. Thrim är alltså en häst som behöver två sdalar eller en sadel som går att bygga om, å vilken tur...jag har just köpt en Star Trekk espaniola, med flyttbara paneler och utbytbar pomme. (lite skryt) , ni förstår, jag är så glad att vi äntligen har hittat en sadel som passar honom året runt och att jag sitter så pass bra i den att jag klarar av att rida i den utan att gråta efteråt! Nu ska vi bara se om jag klarar av att "rida upp mig" till en tur några gånger i veckan och att jag kan börja rida med Åsa som ridguide igen. Vi vill ju utvecklas innom den akademiska ridningen, ju!

Sen var det körningen...ja, Ante hjälpte mig att sätta handtag på ett par tömmar så jag ska kunna hålla i dom  riktigt när vi är ute och kör, bra va?! Så nu kan jag styra utan att fundera om tömmen sitter kvar i handen sedan jag gjort ett tömmtag.  Känns skönt!

Skriver klart senare, Nhitroz vill ut nu, ha det!

 

 

Söndagen den 7 december 2008 kl. 11:28

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [0] Kommentera detta inlägg

 

Ska det här fungera???

 

Nu ger jag mig in på djupt vatten!

 

Jag skriver min första bloggggggg!!!! (tror jag iallafall)

Satt några timmar vid datan i går, dels för att kolla alla sidor som Towa har hjälpt mig att bli medlem på, bla youtube, avelsforum och min nya mail: teamh1957@gmail.com 

Dels för att fixa lite med hemsidan. Jag har ju inte tillgång till datan så ofta så det brukar bli lite tid man spenderar vid tangentbordet när man väl kan. (Det känns i kroppen idag kanjag tala om!)

Towa är en klippa på att hitta roliga och intressanta saker på internet och hon brukar meddela mig när det är något speciellt så jag har chans att bli medlem eller bara för att gå in och titta. Hon känner mig väl och vet precis vad jag gillar. Nu har hon just uppmuntrat mig till att börja blogga, så jag får skriva av mig lite, så det är hennes "fel" att jag vågar mig på det här. Towa själv har en jätte fin hemsida som jag är in på lite nu och då, både för att prata lite och för att kolla in lite bilder och film. www.wrangfalk.se

 Nu håller jag på att så sakteligen "själv utbildas" innom teknikens alla under och mirakel, så vänta ni bara, snart, snart då har jag blivit en fullfjädrad "datahacker"! HA, HA, HA, HA, HA, HA, HA, HA, HA, HA, HA, HA, HA, HA, HA, HA, HA, HA, HA Skämt å sido, jag är nöjd om jag klarar av att sköta hemsidan, kolla lite mail ibland och nu blogga!

 

Igår var Nhitroz och jag på vår andra sök träning, efter ett uppehåll på tre veckor, dels för att jag har legat inne på akademiska på smärtavd och för att han själv är dålig i magen. Han går nu på predosilon, flagyl, primperan, visiblin, specialkost och av cortisonet så har han blivit matglad som en häst, äntligen! Ända sedan den dag jag hämtade honom har han varit svår att få i maten samt att han har kräkts. Men nu är han utredd av veterinär och de har kommit fram till en hel lista på vad som har hänt på insidan av honom. Men det ska gå att bota eller tona ner så han ska få tillbaka sitt fullt fungerabde och aktiva liv.

Så...sökträning... vi rastade och gjorde oss klar för att gå ut och leta "figgar", de två första hade jag honom i koppel och de sista två fick han gå på själv.

"Helt otroligt, här i skogen ligger det fullt av folk och bara dräller och alla har med sig en massa mat till mig och de blir helt överlyckliga av att se just mig, COOLT!!!"

Vi är ett gäng tjejer som har tränat ihop i 2år på olika sorters kurser och vi har otroligt kul tilsammans. Det som är så skönt med de här brudarna är att de förstår att jag inte alltid orkar med att göra det som ska göras och att jag har väldigt ont i kroppen, så de hjälper oss så mycket de kan. Ibland får jag hjälp med att lägga ett spår åt Nhitroz eller så går de med honom i spåret och liknande, de kan även göra båda delarna så jag kan stå bredvid och lära och hejapå. I går låg jag som "figge" åt några av deras hundar och det blev för mycket för mig, så när det var Nhitroz tur klarade jag inte av att gå med honom riktigt, jag höll mig på stigen, gick in två steg med honom i koppel tills han hade fått upp figgen och sedan släppte jag honom och de skötte om allt i "legan" och tog med honom ut till mig på stigen igen. Så trotts att matte kurkade fick han sitt träningpass och han skötte sig jätte bra!!!

Tack, tjejer! Vi anpassar även träningen efter hans förmåga för dagen, jag vill inte att han ska gå för hårt om han tex har haft en dålig dag före träningen och liknande.

Så nu vet ni, går ni vilse i skogen så kommer Nhitroz och letar reda på er!  

 

 

 

Lördagen den 6 december 2008 kl. 11:08

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [0] Kommentera detta inlägg

 

 
nil

 

Kategorier

Allmänt

Arkiv

 2012

 2010

 2009

 2008

Bloggar

Zoomin: Nyheter & feedback

Länkar

Nyligen.se

Flöden

RSS-flödeRSS 2.0

 

.

 

Thrim 1957 &  Odin 1986

 

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

¤¤¤¤¤¤


    Website counter

free counters