Skaffa en egen gratis hemsida   

Ladda om sidan/Synkronisera inloggning
Besök en slumpmässig hemsida på Zoomin

 

              THRIM 1957                             Välkommen!                             ODIN 1986

                                                             

                                                           Klicka på Team-H för att komma till start.

                      

Ni kommer inte att tro mig...

...men det är sant!

På söndagen så åkte husse till Sälen med jobbet och jag var hemma själv med pojkarna. Jag och Kristin började dagen med att åka till Nytorp ör att vara med på ett JUF möte, vi kom ner i tid, trotts att jag trodde att vi skulle bli väldigt försenade pga föret, det var snö, snö, snö och åter snö. (Måste medge att det är härligt med all snö som faller, men inte så roligt att köra i alla gånger.) 

När jag senare på kvällen åkte till "Mitjes", där min syster Carina bor med sin make Tomas så hade vi det underbart pga all snö. Tomas fyllde år och vi var bjudna på kolbulla och efterrätt ute i det fria. De hade tänt marschaller och lycktor överallt, så mysfaktorn var på topp, Nhitroz roade sig med att springa efter "pricken", (hans laser lampa) ute på täckten i lössnön, jippodooo vad kul, den hunden kan aldrig erkänna att han blir tött någon gång, så han sprängde runt tills det var breda stigar uppsprungen där, kan tala om att han sov nästan hela dagen efter.

Jo, men så kom jag hem...

När jag tittar in i lösdrifen så ligger "illa" Khnott där så jag går dit och pratar lite med honom och han tippade ikull i mitt knä som han brukar, (jag har ju sagt att dom tror att dom är hundar och Khnott är en liten knähund!) men efter ett tag så blev det lite tungt och jag började fundera över att han var så blöt i pälsen, ända in till skinnet och det brukar han inte ens vara om det så spöregnar, men, men, jag klev upp och gick för att hämta hö. När jag kommer tillbaka har han vänt på sig utan att kliva upp och han kommer inte för att äta heller, jag fortsätter att dela ut hö och tittar till honom en gång till och han har åter vänt sig, då förstår jag att något är väldigt FEL, jag hämtar en grimma och han har då vänt sig en till gång, phuu. Vad göra??? Jag försöker att få honom att kliva upp, men det enda han gör är att tippa ikull och försöker inte ens att kliva upp, ja men det är väll klart att det händer nå när man är helt ensam hemma. Ett telefonsamtal till Carina, så vet jag att hjälp är på väg i alla fall, under tiden kämpar jag med att få Khnott på benen, men vad än jag gör så fungerar det inte! Då tittar Svarten på mig och kommer fram och går på Khnott med sina framben och försöker hjälpa mig få upp honom, Svarten står kvar och knuffar där bak och jag drar där fram och då måste den lille ge sig och kliva upp. Han har så ont att han svettas, vill inte veta av varken mat eller vatten, tittar och noppar sig åt magen, krafsar i backen och vill lägga sig igen, men på väldigt vinglig bakdel står han nu på alla fyra, vi går en bit och en gång vinglar han ikull och sätter sig på baken, men med förenade krafter så tar han sig upp och vandringen fortsätter.

Men nu har vi fått stöd av Svarten på utsidan, som tur var, Khnott försvinner upp i luften med framdelen när bakdelen ger vika, "skit oxå, tänk om han tippar in i Thrim´s hage, knäcker en stolpe och blir spetsad i buken" hinner jag katastrof tänka, men så blir det inte. Svarten nitar och hans bastanta bak hindrar Khnott att falla och Khnott får då sitt huvud över länden på Svarten och finner åter balansen, huvvvaligen, Svarten går troget vid vår sida upp och ner, upp och ner i hagen...tills han ser att benen blir stadigare och stadigare, då går han upp i lösdriften och förtsätter mummsa hö. Då kommer Carina och löser av mig i vårt prominerande så jag hinner göra klart allt annat. Jag får tillslut tag på husse som talar om att han var pigg och travade på tidigare när dom fick en ny halm bal, "har Khnott varit och bäddat runt i halmen och ätit ur balen" frågar han, "jo det hade han minsann, då kan det ju vara något han har fått i sig, någon torkad giftig ört". Ja, det kan kanske stämma, för han hade inte "riktiga" kolik symtom tyckte vi, men det såg ut att göra väldigt ont pga hur han betedde sig, under tiden jag pratar i telefon säger syrran att "nu fiser han och noppar lite hö" allt eftersom så blir han piggare och piggare. Vi ställer in pojkarna och bjuder på vatten som nobbas av lillen, men med en liten skvätt havre i vattnet så klunkar han i sig och sedan vänder han på sig i spiltan och lägger en stor hög i krubban, "det lilla äcklet".  Men det var precis som om allt släppte då. Dom får stå inne hela bunten under natten för att inte vara i halmen och för att jag ska ha koll på hur han äter och dricker. Faran över för den här gången!!! Antingen så hade han kolik eller så blev han förgiftad av någonting i halmen, jag vet inte riktigt vad det var som orsakade detta. Han blev sakta sig själv igen och är idag, tre dagar senare, som han brukar vara. Tack och lov att allt gick vägen!!!   

 

Onsdagen den 28 januari 2009 kl. 22:43

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [2] Kommentera detta inlägg

 

 
nil

 

Kategorier

Allmänt

Arkiv

 2012

 2010

 2009

 2008

Bloggar

Zoomin: Nyheter & feedback

Länkar

Nyligen.se

Flöden

RSS-flödeRSS 2.0

 

.

 

Thrim 1957 &  Odin 1986

 

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

¤¤¤¤¤¤


    Website counter

free counters